MI:s Lars Nylin om Melodifestivalens resa från haveri till något slags succé.
Tala om att vända ett skepp, eller vilken metafor som nu bör användas. Efter det första heatet av årets Melodifestivalen skrev jag något om skämskuddar större än de öar i Roslagen jag tillbringar min tid på. Och det handlade inte bara om en serie tekniska haverier utan också om och ett låtmaterial som tycktes en mardröm för en genomsnittlig A&R.
Bara två månader är känslan mycket annorlunda. Festivalen roddes i hamn med äran hyfsat i behåll, inte minst Oscar Zia stod upp stark. Och när vi kommer till huvudnumret låtarna känns det spontant som att nästan hela finalfältet har bidragit till årets leverans av begåvad kommersiell pop. Det var länge sedan ett sammanhang bidrog med så mycket av habila låtar i en och samma bukett.
Det går också att avläsa i diverse listor. Gångna helgen kom alla 10 låtar på Svensktoppen från tävlingen, första gången det skett. Men krasst intressantare är ändå hur finalen efter en ganska trög start dominerat Sverigetopplistan och självklart även Spotify-diton. Ett slag dominerades listans topp 20 helt. Det är först denna vecka som nyheter gör sig besvär men topptrion är fortfarande Cornelia Jakobs, Medina och Klara Hammarström, med Anders Bagge en bit ner och även Tone Sekelius och Cazzi Opeia med i (hit)bilden.
Nästa steg blir att se hur ett halvdussin hits står sig mot till att börja med föregående års Mellotoppar på Spotify. Ett möjligt sätt att avläsa festivalens roll som hitgenerator.
Än har Cornelia Jakobs Hold Me Closer – hittills 10 miljoner streams – en bra bit till Tusses Voices med sina 37 miljoner. Men Hold Me Closer är fortsatt etta på svenska Spotifylistan och först efter finalen i Turin vet vi om den globala Spotifypubliken tagit till sig denna lysande låt.
Under Jakobs finns Medina, Klara Hammarström och Anders Bagge på nivån 6-8 miljoner. Siffror som garanterar att i förlängningen matcha siffror från fjolårets Clara Klingenström (nu på 16 miljoner), Eric Saade och The Mamas.
En spaning säger att Melodifestivalen också matchar väl årets övriga svenska hits så här kort. Det är egentligen bara Saretti med Som dom som ligger på högre nivå, 23 miljoner, men den kom redan 2021 och hade nått 12 miljoner redan vid årsskiftet. En stabil sentida hitleverantör som Hov1 ligger ”bara” vid drygt 4 miljoner för låtar släppta parallellt med festivalens.
En annan spaning säger att Melodifestivalen med årets utfall står upp bra som landets ledande enskilda hitkälla. Från den senaste upplagan av rivalen TV4:s Så mycket bättre är det bara Melissa Horn som nått motsvarande siffror.
Det ska dock sägas även två månader efteråt: om Melodifestivalen också nästa år till kvalheaten väljer så många låtar som i bästa fall kan beskrivas ”konceptuella” kommer åtminstone denne tyckare att ha de gigantiska skämskuddarna fortsatt redo.
*
Någon skrev att Harry Styles är den enda klassiska popstjärnan vi behöver 2022. Det är att ta i men det är märkligt och ljuvligt hur britten flyter in bredvid all electro-R&R och rap som dominerar världens topplistor. The Weeknd är väl enda jämförbara artist, och Styles nya As It Was har faktiskt en hel del gemensamt med kanadensarens Blinding Lights i något slags bekymmerslös upptempo take på 80-talet. Strålande tidlös pop.
*
Fantastiskt att åter se festivalprogram rada upp sig. Det känns som något ur skattkammararkivet. Se separat artikel av kollega Christel.
*
Mycket intressant med nya Monza Songs. Det färska förlaget med det bekanta namnet blir en intressant brygga mellan olika läger i det nya musiksammanhanget. Se separat artikel även där.
*
Det är evigheter sedan jag hörde ett helt album med den nyss Sverigeaktuelle amerikanen Damien Jurado. Men efter nya singeln Roger blir det skärpning. Jurado har låtit som Nick Drake förr, och spelat in ett antal Drake-covers. Men aldrig har konceptet fallit så ljuvligt på plats. Just nu är det årets näst bästa låt för mig (etta är såklart Annika Norlins Den sista, den kommer ingen att rubba).
*
”Bravo!” lär Vladimir Putin ha utropat efter att han 2009 sett tributbandet Bjorn Again framträda i en av hans datjor, detta efter den lille vidrighetens eget önskemål. Bravo! ropade jag när jag i lördags hörde Björn Ulvaeus kalla sitt inbitna fan för skitstövel. Hela Sverige skramlar har nu f ö passerat 75 miljoner. Tack alla ni läsare som var med och fixade, en fantastisk bedrift och ljuspunkt i det kompakta mörkret.
Lars Nylin
