En ny musikbranschkonferens och showcasefestival har sett dagens ljus. MI:s Christel Valsinger gjorde ett stopp vid premiärupplagan av Future Echoes i Norrköping.
Ett år efter den planerade premiären blev det så dags för Future Echoes, Norrköpings nya showcasefestival och musikbranschkonferens. Många minns säkert den ambitiösa storasystern Where’s the Music?, som arrangerades av Fkp Scorpio under åren 2015-2018 med by:Larm i Oslo och South By South West i Austin som förebilder.
För oss som bor i den östgötska regionen lämnades ett tomrum efter nedläggningen och det är glädjande att industrilandskapet i Norrköping, med dess många scener, restauranger och pubar, nu åter får vara säte för ett liknande event.
Att publikrestriktionerna togs bort bara dagar före festivalen var så klart också glädjande, men pandemin gjorde sig ändå påmind med insjuknad personal som behövde ersättas snabbt och band som tvingades ställa in.
Att efterträda Where’s the Music? är såklart inte heller lätt. WTM satsade under sina första år på att dra publik med livenamn som Hello Saferide, Silvana Imam, Yung Lean, Tove Styrke och Little Jinder. Till panelerna engagerades kända branschsspelare för att locka ner besökare även från huvudstaden. Konceptet justerades dock allt eftersom och WTM kom att satsa mer på lokala akter och renodlade showcase under de sista två åren.
Future Echoes är dock en lite annan festival än föregångaren. Här ligger fokus på internationellt branschutbyte och kontaktskapande, snarare än att locka en stor publik utanför den intresserade branschen. Artisterna är okända för de flesta svenskar, även om indiefans nog har koll på inhemska namn som Bonander, The Magnettes och Sam Florian.
Under veckan som ledde upp till festivalhelgen arrangerades också ett internationellt låtskrivarcamp, i samarbete med Australiens upphovsrättssällskap APRA AMCOS.
De åtta samtalspanelerna bestod också i huvudsak av internationella gäster. Panelsamtalet ”Make money writing songs” under torsdagsförmiddagen visade upp en spännande skara talare, med bland andra Ryan Farley, VD för skivbolaget Cooking Vinyl, Simon Gurney som jobbar med licensiering och synk på BBC Studios och låtskrivaren Rob Davis, vars låtkatalog inkluderar bl a Can’t Get You Out Of My Head med Kylie Minogue. Samtalet riktade sig kanske mest till en yngre målgrupp som vill in i branschen än till de som redan jobbat i den ett tag, med fokus på frågor som hur man når fram med sin musik till nyckelpersoner i industrin. Själv hade jag velat höra mer från nämnde Rob Davis, kanske en Q&A om hur hans största låtar kom till och hur hans skaparprocess ser ut?
Den efterföljande panelen, ”New touring routes in Europe”, låg egentligen inte inom MI:s område – vi bevakar ju inte i första hand livebransschen – men blev ändå intressant, tack vare perspektivet det ger att lyssna till paneldeltagare från fyra östeuropeiska länder prata om respektive nations livescen. Bulgariske Boya Robert Pinter, initiativtagare till the Sofia International Music Conference, vittnade bland annat om svårigheten att få internationella artister till landet på grund av det geografiska läget. Det har påverkat musikkonsumtionen hos den stora publiken. Gamla skolans hårdrocksband som Whitesnake drar fulla hus medan en artist som Lady Gaga har varit svår att sälja in.
Att döma av delegatlistan var Future Echoes 2022 inte intressant för de stora svenska branschaktörerna – och med det menar jag större skivbolag, förlag och bokningsbolag. Men för independent bokare och artister fanns en del att hämta. Förhoppningsvis blir festivalen återkommande och får chansen att växa till sig, utan de osäkerheter som pandemin fört med sig.
