MI:s Lars Nylin om Iggy Pop, nya skeden i Rogan-gate och en havererad Mellopremiär med en skimrande ljuspunkt.
När Iggy Pop 1977 kom till Sverige för första gången och intervjuades av Aftonbladet hade han rakbladsvassa besked att ge. När tidningens reporter insåg att Iggy började tröttna på intervjun och smått skräckslagen föreslog att de skulle sluta samtalet väste amerikanen: ”Det är nog säkrast för dig – om du vill leva vidare.”
Ironiskt nog hände detta ganska exakt när Iggy tog klivet från att vara den förmodade flåbusen – tänk vandrande adrenalinchock som skar sig med glassplitter – till om inte rockparnass så åtminstone någon som kunde tas på allvar även i finrummen.
När han många år senare får Polar Music Prize gissar jag att det är mer det senare än åren med The Stooges som belönas. Hans roll som ”punkens gudfader” spelar visserligen in. Men det är från samarbetet med David Bowie och framåt som James Osterberg blivit ställföreträdande rock’n’roller för åtskilliga generationer utanför den inre rockkretsen.
I Sverige underströks det av att hans definitiva kommersiella genombrott kom så pass sent som 1986, när albumet Blah Blah Blah nådde tredjeplatsen på Sverigetopplistan. Därefter har han på något sätt bara blivit kvar på rocktronen.
Om det är ett bra val av juryn? Om man utgår från att en vit rockfilur skulle få priset och att Rolling Stones fortsatt tackar nej är det ett lysande val. Det är lätt att tycka att allt från giganter i world music till dagens urbana scen istället borde ha fått det. Men med premissen att strunta i sådana jämförelser är det ett förvånansvärt alert val med tanke på att Iggy är 74. Möjligen nödvändigt för att väcka priset efter pandemislummer.
Även när rockmusik inte längre är en tidsavstämmare finns Iggy på sin tron. Jag minns när han gästade Dalhalla häromåret. I sociala medier klev folk som vanligen numera alltid bespottar rockmusik på med hyllningar av en som för evigt vandrat på the wild side, för att använda Lou Reed-vokabulär.
Som omges av respekt. Karisma. Aura.
Dessutom finns ju en hel del kul kopplingar till Sverige. Från det mer dubiösa, som när han 1978 kördes av scenen av raggare i Brunnsparken i Örebro, till mötet med The Teddybears i låten Punkrocker 20 år senare. Iggy har dessutom flera gånger spelat svenskt i sitt BBC-program Iggy Confidential. Så sent som förra året valde han där Viagra Boys Welfare Jazz till årets platta.
Jag förutsätter att Viagra Boys är ett av banden som tolkar Iggy 24 maj.
Frågan är om Iggy kan behålla skjortan på där han sitter intill kungligheterna.
*
Folk i min omgivning gör nu strömhopp från Spotify till framförallt Apple och TIDAL. Triggat av Ragan-gate och påstått slutligt motiverat av: 1) ersättningar, 2) ljudet.
Respekt för dessa orsaker, men i många fall tycks det lite som när man på våren tar ett första dopp utan att först läsa av vattentemperaturen. Man vill från något men vet inte vad man vill till och följer med de andra som skuttar från bryggan.
Den som rimligt kollat upp ersättningar, ägarskap och användarvänlighet hos Apple, ACR Cloud, AllSaints Music Group, Amazon Digital Services Inc., Anghami, Audible Magic, Audible Magic, AWA, Boomplay, Bugs Corporation, BuzzAngle, Dubset Media, Facebook, Fan Powered Music, FILTR, Fizy, FLO, Gaana, Genie Music, Google Music, Gracenote, GRAMO, Huawei, iHeartRadio, Jaxsta, JioSaavn, JOOX, Kakao M, KKBOX, Kuack, Library Ideas / Freegal, Line, MediaNet, Migu Music, Mixcloud, Mondia Media, Napster, NetEase, Neurotic Media, NRK, oMusic, Pandora, PCM Technologies, PERSONAL MUSICA, Qobuz, Red Touch Media, Resso, Rocksmith, Saavn, Shazam, Simfy Africa, Slacker, SoundCloud, Superplayer, TDC Play, Tencent Music, TIDAL, TikTok, Touchtunes, Tuned Global, UMA, Vervelife, WYNK, Yandex LLC, YG Plus, YouTube, Zed Russia och Zvooq kan däremot utan genans räcka upp handen.
*
Tidningen Variety presenterar en gallup där det sägs att 19% har lämnat eller funderar på att lämna Spotify. I det finstilta står att populationen i gallupen är 657 personer i Nordamerika, varav bara en tredjedel faktiskt prenumererar på Spotify. I vissa lägen behöver Spotify inga påhejare…
*
Neil Young, min eviga idol, du har lite gjort din sak klar nu. Det räcker för ögonblicket.
*
YouTube är annars en tjänst som Neil Young borde titta närmare på i nästa steg.
*
Melodifestivalens premiär blev inte som när man på våren tar ett första dopp utan att först kolla av vattentemperaturen. Här var det mer av att krypa ner i en öppen isvak för att strax finna hur en pimplare lägger på ett lock. Skämskuddar fick bli skämssoffor eller skämshoppborgar. Men mitt i eländet föddes en stjärna. Cornelia Jakobs gick i Hold Me Closer från Lana Del Rey-lägereld till episk Lady Gaga-ballad. Det blev ”på riktigt” och ett av mina starkare Mello-ögonblick på ett tag. Det återstår att se om den rakt genom pajiga omgivningen bidrog till intrycket.
*
Två veckor av Rogan-gate och ingen ledande yngre artist som ens uttalat sig. Intressant.
*
Missa inte SVT Play-dokumentären Devo: bandet som förutspådde en dyster framtid. Den bevisar vare sig sin tes om att det amerikanska bandet är tidernas rockfilosofer ELLER berättar den kompletta historien om Devo. Men den är likväl sevärd.
*
Tomas Ledin har givetvis rätt.
*
Spotify gör det inte lätt för sig. Nyheten om sponsring av FC Barcelona med 2,8 miljarder just som musiksammanhanget skriker om bättre ersättningar bör vara en av de mer otajmade på ett tag.
Lars Nylin
