Vad händer 2022? MI:s Lars Nylin kikar i spåkulan men nya restriktioner skymmer sikten.
Alla som någonsin pysslat med en sliten cykel vet känslan. Man fixar och donar för att åter kunna komma igång med den gamle vännen. Efter att ha bökat med däckavtagare, sandpapper, solution och pump ska det äntligen trampas iväg. Först ska bara bagaget hämtas. Vid återkomsten tio minuter senare är det pyspunka på det andra däcket.
När ett nytt år äntligen skulle inledas i såväl bokstavlig som bildlig bemärkelse slog omikron och i går nya restriktioner till som en gigantisk branschtillvarons pyspunka.
Det förändrar ingenting att ha en realistisk syn på nödvändigheten i nya åtgärder, vaccination och belastning av sjukvård. De nya restriktionerna från i morgon innebär oavsett en kalldusch.
För livebranschen möjligen en slutligt förödande. Den branschen har hängt på repen i snart två år nu. Även om de nya restriktionerna begränsas till maximalt en månad kan det bli den slutliga knockouten, inte minst mentalt.
Att efterlysa tidigare och tydligare besked från FHM och Regering är ingen större vits. Det är nog bara att respektera att den här pandemin rör sig längs besynnerliga vägar.
Däremot går det med kraft att efterlysa snabba besked om nya stöd. För egen del kliver jag dessutom in i kön bakom de som är rejält häpna över att användandet av vaccinbevis plötsligt tycks ganska ointressant.
Den här krönikan var tänkt som en första skiss om vår musikindustri under 2022. Nu blir allt det som kommer åter något som agerar i skuggan av vad pandemin innebär.
Visst, man kan göra TikTok-mästerverk och bli megaviral även i pandemi – möjligen är det krasst positivt för sådana fenomen att vi lever avgränsade. Under 2021 ökade också musikkonsumtionen i de flesta marknader.
Men i det långa loppet blir det följder även för oss andra om livescenen knäar eller går under. Inte minst just mentalt, jag kan inte tänka mig att fortsätta verka i det här sammanhanget utan att regelbundet kunna se mina favoriter på en scen, så saliggörande är ändå inte surrogaten.
Men ett litet försök till summering av aktuella diskussioner är på sin plats. Vi på MI gör framöver vårt bästa för att följa upp dem:
* Kommer det någon ny plattform som helt skakar om? Det känns som helt nyss när jag nyfiket skrev en TikTok för dummies. Denna vecka är ettan på Sverigetopplistan TikTok-skapad (Gayles abcdefu).
*Kommer de mäktiga köpen av artisters backkataloger att fortsätta – senast David Bowie – och när får vi se de första stora svenska köpen?
*Fortsätter skivbolagen att nyanställa eller blir det ett lite försiktigare år efter en expansiv period?
* Är känslan att Melodifestivalen börjat svaja i genomslag korrekt – eller blir den åter samma unika möjlighet till frontline som för några år sedan?
* Kommer allt större dominans för backkatalog att innebära att bolagen satsar mer där, eller kommer fokus snarast att bli att höja frontline?
* Hur lång tid tar det innan vårens stora turnéer skjuts upp och hur lång är kön egentligen till landets större konsertlokaler?
*Kommer jag att förstå vad NFT egentligen innebär i musiksammanhang, och vilken slagkraft det har?
*Kommer någon annan tjänst att på allvar börja utmana Spotify i Sverige?
*Kommer P3 med nyheter som gör att kanalen återtar tappad mark?
*Finns det någon svensk printtidning om musik kvar vid årets slut?
*Sjunger Idol sin sista vers? Så mycket bättre? Vad kommer i så fall istället?
*Får vi i Elvira Anderfjärd den kvinnliga motsvarigheten till Oscar Holter i USA?
*Är CD-skivans återtåg en illusion skapad ur kön till vinylpresserierna?
*Hur dyr kan en ny vinyl-LP bli innan vi konsumenter startar proteströrelser likt 1970-talets Skärholmsfruarna?
*Kommer den medelintresserade att inse exportframgångarna till östra Asien?
*Kommer politiska partier inför valet bättre förstå reglerna för att använda musik i reklam?
Lars Nylin
