Det fanns en tid när jag var frälst. Jag tillbad gamla Gudar och nya frälsare med starka känslor och levande ljus. I ett hörn av bostaden fanns en speciell krypta för min tro.
Numera är känslorna svalare. Jag har definitivt inte blivit ateist, vissa av de heliga verken väcker fortfarande rörelse och tro. Men det senare händer nu oftare när det blir läge för glitter, glögg och rock’n’roll, de mest tindrande ögonblicken känns förbi.
Exakt, det handlar om julmusik. Jag minns inte riktigt hur det var när jag var liten. Jag minns från den tiden bara sensationen i John Lennons Happy X-Mas i en usel Tandberg-spelare på sprakande hög volym. Möjligen förekom Gunnar Svenssons Karl-Bertil Jonssons julafton.
Med Absolut-plattorna på 1990-talet blev julmusiken ett årligt överfall. Med Spotify och Soundtrack Your Brand och spellistor i butik fanns julmusiken till sist överallt. Och inte Överallt på det sätt som Olle Ljungström sjunger om i sin låt med den titeln – utan verkligen Ö-V-E-R-A-L-L-T. Från vecka 48 är topp 100 helt pepprad av jul-temat.
Personligen storknade jag i viss mån. Den strida strömmen av nyheter i genren får liksom räcka på topp av Mariah Carey, Wham!, Triad och Adolphson & Falk. När det vankas Freddy Kalas stoppar jag i de orangea högeffektiva öronpropparna från Apotea.
Inte minst blir det till sist för mycket av ”komma hem”. Otaliga drömmer om en jul hemma. Peter Jöback kommer hem till jul igen. EMD vaknar varje jul till liv och önskar välkommen hem. Chris Rea kör hem vareviga. Orup kör lika troget hem i samma låt fast på svenska. Ulf Lundell frågar ”är det någon hemma?” När coola norska Sigrid reser Home To You i en ny singel blir råttet mågat, som en fotbollsspelare en gång sa utan att det ens var juletid. När kommer låtarna om en jul borta?
Men likväl är jag där och petar i nyheterna. Albin Lee Meldau och GRANT valdes till årets jullåt av P4 i Stockholm. Välförtjänt, den adderar till skaran. Även Weeping Willows och Lisa Nilsson har poänger i nya The Magic Is Real. Det känns värdigt att Björn Skifs gör ett helt julalbum toppat av It’s Christmas. Så lite rycker det ändå i den gamla jultarmen.
Och tro det eller ej, den enda artist jag numera arbetar A&R med har några riktigt vassa jullåtar i sin katalog. Självklart är jag där och tindrar med idéer om framtida remixer av hens låtar, med mer av bjällror och kanske något beat a la Elton Johns sentida uppdateringar.
För det är något visst med julmusik. Till en viss gräns.
När det blir på tok för mycket ”komma hem till julbordet” famlar jag omedelbart efter Peter Le Marcs kongeniala anti-jul-spellista God jävla jul då på Spotify.
Det är kanske där nånstans jag hittar min frälsning framöver.
Länk till spellistan:
