Ny musik med bland annat Future Islands, Timbuktu, Miss Li, James McMurtry och Vivii får MI:s Christel Valsinger och Lars Nylin på fall denna vecka.
Christel väljer:
Vivii – Miles To Go (låt)
Svenska trion Vivii har släppt vår-albumet Mondays i en ”Extended version” med detta bonusspår, skrivet av gruppens medlemmar men tidigare utgivet av amerikanska EDM-producenten Kaskade och inkluderat i spelen Fortnite och Rocket League. I Viviis egen version drivs den av skimrande gitarrspel och luftig stämsång. Trions drömmiga pop spelar ofta på mina strängar och det här inget undantag. [Dumont Dumont)
Tora – Inundated (låt)
”Inundated” betyder översvämmad, men har här inget med extremväder att göra, utan syftar på ett känsloläge där man mår så bra ihop med en person att man blir rädd att det ger den andre en maktposition. Australiska Tora huserar numera i Amsterdam och släpper sitt tredje album A Force Majeure den 3 september. Ska man ringa in den här låten i denna tid av genreupplösning får man ta till sammansättningar som chill-pop, alt-r&b och kanske syntwave . Men det som fångar mig är falsettrefrängen och den smått hypnotiska känslan i låten. [Tora/Believe Music]
Skrillex, Justin Bieber, Don Toliver – Don’t Go (låt)
Skrillex skrev och producerade musik till Justin Biebers album Purpose 2015 – bland annat Sorry och Where Are Ü Now, liksom inledningspåret 2 much på förra årets Justice. Nu ger Justin tillbaka genom att tillsammans med rapparen Don Toliver gästa Skrillex i det här mysiga, nedtonade r&b-spåret – långt ifrån den högenergiska lite stökiga electro som var Skrillex ID runt 2010. Den småfalska återkommande visslingen är en detalj som gör låten lite extra älskvärd. [OWSLA/Atlantic]
Future Islands – Peaches (låt)
”Death is in season – and it’s pushing me around”, sjunger Samuel T. Herring i melankoliska Peach. Gruppens syntpoppiga sound med framträdande basgång har inte rört på sig nämnvärt från förra årets album As Long As You Are – det är bara lite lättare och renare i anslaget – men så är det ju deras signum. Ett perfekt, vemodigt höstsoundtrack, som ändå landar i ett framåtblickande ”I’m not giving up, not today”. [4AD Ltd/Playground]
Lars väljer:
James McMurtry – The Horses And The Hounds (album)
Under drygt 30 år har jag från och till tänkt tanken: Är James McMurtry möjligen bäst i sin sort? Nu gör jag det igen. ”Sorten” är den sorts reflekterande, ofta nostalgiska americana som cyniker tenderar kalla för ”bredbent”, men som om man gillar det är tryggt, bekant, en god aspekt på allt som är USA. McMurtrys nya album, hans första på sju år, fortsätter på en linje med referenser bakåt som Steve Earle, Joe Ely och John Mellencamp och är väl så stark som föregångaren Complicated Game. Vid 59 fyllda vet McMurtry att merparten ligger i backspegelen. Han sjunger i If It Don’t Bleed: “There’s more in the mirror than there is up ahead”. Det är gediget, trovärdigt, ömsint, körsången är exemplarisk och gitarristen David Grissom (just Mellencamps vapendragare i många år) är helt älskvärd. [New West]
Ed Sheeran – Visiting Hours (låt)
Ett smakprov från Sheerans kommande fjärde album = (som i Equals). Det är en låt som bättre än på länge summerar en tes om att engelsmannen skulle mötas med betydligt större respekt om han inte vore så ung och så vansinnigt (framgångs)rik. Nu är han 30 år och med denna tårdrypande låt om att mista någon kommer en ny chans att reparera en fånighet, undvik inte Ed Sheeran p g a hans framgång. [Atlantic/Warner]
Miss Li – Utan dig (låt)
Miss Li skriver i en pressrelease att Utan dig är hennes favoritspår från det kommande svenskspråkiga albumet. Helt klart är det min favorit hittills i en låtleverans som pågått ett tag nu. I samspel med partnern Sonny Gustafsson öser Miss Li på som om det inte fanns någon morgondag. Det händer saker på alla håll och kanter. Denna låt skulle ha vunnit Melodifestivalen, den kommentaren ska ses som stort beröm. [Pistol Packin’/Sony]
Lorde – Fallen Fruit (låt)
Lordes nya album Solar Power är en sval, sofistikerad historia med många dofter av vandringar på stränder, utan skor, i sommarbrisen. Sval är också min känsla för helheten, trots det extremt välmenande klimatdiskuterande konceptet. Men det finns moment när det försynta fungerar även på mig. Som detta långsamt växande drömska spår i produktion av Jack Antonoff. [Universal Music New Zeeland]
Timbuktu – Du gamla du nya (album)
Timbuktus första album på sju år visar upp en privatare Jason Diakité än på föregångarna. Det är småbarnspappan Jason som rapflekterar över tillvaron i ett delvis annat perspektiv än det konkret politiska. Musiken i produktion av Chords & Collén är dessutom oftast somrigt smittsamt funkig. Men det betyder inte att det kliver över gränsen till det FÖR lättillgängliga. Jason Diakité är inte den sortens poet att falla i sådana fällor. [EMI/Universal]
