Det blir en hel del folkamericana när Christel Valsinger och Lars Nylin sorterar bland veckans utgivningar, men även akustisk hiphop med Linus Hasselberg och inte minst estradens Louise ”Lou Elliotte” Lennartsson.
Christel väljer:
Sufjan Stevens, Angelo De Augustine – Reach Out (låt)
Singer/songwriterkollegorna Sufjan Stevens och Angelo De Augustine har tillbringat en månad tillsammans i en kompis stuga för att skriva låtar och i september kommer det gemensamma albumet A Beginner’s Mind. Singeln Reach Out vaggar med mjukt gitarrspel, tvåstämmig sång och melodier som minner om föregångare som Nick Drake och Simon & Garfunkel. För extra mys och lycka – kolla in den vhs-inspirerade videon med duons hundar Juko och Charlie. [Asthamtic Kitty Records/Playground]
Lou Elliotte – Teenage Dirtbag (låt)
Wheatus jättehit från 2000 har fått en makeover av estradens Louise Lennartsson, som har en solokarriär under namnet Lou Elliotte. Formen är på många sätt trogen originalet men de de distade gitarrerna har ersatts av vokala syntar och Lou Elliottes ljusa röst har fått en precis lagom liten dos av autotune. Mycket snygg uppdatering, i samarbete med producenterna Madelene Eliasson och Rasmus Budny. [Sony Music]
Angel Olsen – Gloria (låt)
En cover till! Denna gång från 80-talet. I september släpper Angel Olsen – senast aktuell ihop med Sharon van Etten i episka Like I Used To – en EP med 80-talshits. Gloria som är en italiensk pophit från början, blev en internationell sådan med Laura Brannigan 1982. Men här pratar vi tolkning – tempot är nerskruvat, syntmattor och delay på trummor skapar en helt annan stämning. Smått kusligt och beroendeframkallande. [somethingcosmic/Jagjaguwar/Playground]
Courtney Barnett – Rae Street (låt)
Courtney Barnett gjorde grunge och slackerrock relevant på nytt med indiehiten Pedestrian At Best 2015. Senaste albumet kom 2018 men i höst är det dags för tredje skivan, Things Take Time, Take Time, inspelad tillsammans med producenten och trummisen Stella Mozgawa (Warpaint, Cate Le Bon, Kurt Vile). Första sigeln Rae Street är skönt vinglig och folkinfluerad, soundet renare än tidigare. Lovar gott. [Marathon Artist/Playground]]
Lars väljer:
Amason – Oscillating Love (låt)
Andra singeln från det som i höst blir Amasons album Galaxy II är en snyggt porlande högst samtida Fleetwood Mac-association skapad av bandet och Patrik Berger. Inte sedan Sky City för sex år sedan har jag reagerat så spontant positivt på en release från Amanda Bergman & co [Amasonamason].
The Wallflowers – Exit Wounds (album)
30 år in i karriären släpper Jakob Dylans The Wildflowers sitt första album på nio år. Numera är bara Dylan själv kvar av det band som på 90-talet hade miljonsäljare som Bring Down The Horse och gjorde Wallflowers till en del av den så starka amerikanska gitarrvågen under decenniet. I dag känns Dylan snarast som en arvtagare till exempelvis Tom Petty, med skira motorvägsballader och rusig partyrock. Jag hade ärligt talat inte trott att jag någonsin skulle uppleva Jakob Dylan som en kär gammal vän, men det blir känslan här [New West Records].
Lucy Dacus – Home Video (album)
Helt nyss hyllades här Lucy Dacus singel Brando. Men det går inte att hoppa över albumet som den ingår i. Dacus folkindie firar triumfer inte minst i texterna, ofta om en uppväxt i frireligiösa sammanhang hon genom tonåren alltmer ifrågasatte. Men även i sound och låtar finns det moment när hon helt utmanar vännen Phoebe Bridgers, på detta tredje album kanske allra mest uppenbart i fjärde spåret VBS [Matador].
Linus Hasselberg – Oktober & Oranget (album)
Kanske kan det etiketteras akustisk hiphop. Men det finns även moment av nästintill spoken word när Linus Hasselberg bygger ambitiösa fint snickrade orkestrala minislott kring sina ord. Spår som titellåten och Bröllopet – med Moonica Mac på sång – kommer att ta Hasselberg till diverse nomineringar vid årets slut (Icons Creating Evil Art).
