Snackisar. MI:s Lars Nylin repriserar en gammal mediafloskel när fyra saker plötsligt är på många branschläppar.
Spotifys nya sajt Loud & Clear kanske det inte pratas om i alla läger. Men ämnet Spotify och betalningar, enligt vissa BRIST på betalningar, är ett ämne som ständigt smattrar i kommentarsfält.
Möjligen ger Loud & Clear lite mer transparens. Du hittar den här: https://loudandclear.byspotify.com/
Oavsett om nyheten – mer om den i Daniel Johanssons spalt – avväpnar en del av stridslarmet eller inte är den en fyndplats för nördar i ämnet branschstatistik.
Jag vet inte vilket fakta jag häpnar mest över. Möjligen att det 2020 fanns över 1,2 miljoner akter på Spotify med mer än 1000 lyssnare. Det är också intressant att 1820 akter genererade mer än 500 000 dollar från Spotify. Men där blir det genast oklart hur mycket som egentligen når kreatören, det som den vanligaste debatten handlar om.
Nej, till sist väljer jag detta fakta som mest intressant:
Mer än en halv miljon spår på Spotify har streamats mer än en miljon gånger.
Om man ser Spotify som den kombinerade radio och skivbutik som tjänsten egentligen är blir detta en sanslös distribution av ”hits”.
Loud & Clear har dock knappast tystat kritiken i USA. Damon K, förr trummis i indiegruppen Galaxie 500, har grundat artistinitiativet UMAW som högljutt ifrågasätter Spotifys betalningar. Han skrev på Twitter i förra veckan:
“Now if only they gave us real answers… we’ve heard all this before #JusticeAtSpotify.”
Tim Ingham på Music Business Worldwide har som vanligt grävt djupt. Se hans analys här:
*
Den andra snackisen den här veckan är givetvis Yasin. Här kan det bara upprepas: han är inte dömd. Sveriges Radio och andra skulle sätta sig i en helt omöjlig – och farlig – situation om anklagade men inte dömda stängdes av från i det här fallet priser.
Detta är ett öppet fall. Historien har inte ens lyckats sortera i fall från Charlie Chaplin till Michael Jackson, från R Kelly till Marilyn Manson. Hur ska då ett just nu pågående fall kunna få glasklara regler?
Det kan man fråga politiker som Ardalan Shekarabi och Annika Strandhäll som båda gick ut och krävde bannbullor efter Yasins priser vid P3 Guld.
Men frågan om var gränsen går är givetvis relevant och extremt intressant. Man kan ju hylla verket men såga personen. Eller tvärtom.
Det finns också något som skaver svårt i att det tenderar att endast handla om hiphop när det finns dubiösa exempel även i andra genrer. Å andra sidan är det fel om ingen vågar kritisera hiphopens våldskultur för att det är så känsligt i en kontext där invandringskritiska krafter samlar energi i allt som finns att ta till.
Jag högaktar Anna-Karin Larsson, musikansvarig på Sveriges Radio, som rakryggat gick ut i media och försvarade att P3 skiljer på musik och roll i samhället.
Hennes uttalande: ”Det är också viktigt att hålla fast vid att P3 Guld-galan delar ut konstnärliga priser. Det är inga politiska priser” är sånt jag vill höra hur mycket jag personligen än provoceras av Instagramvänligt viftande med Uzis i det läge som är.
*
Den tredje snackisen är långvarig. Hipgnosis & co. Få saker i branschen har intresserat breda media så mycket det senaste året som fenomenet att bolag som Hipgnosis spenderat miljarder på låtkataloger. När Neil Youngs katalog köptes av just Hipgnosis i januari gick mobilen glödhet, alla från SVT till DN ville veta den här redaktörens åsikter. Hipgnosis Merck Mercuriadis blev på kuppen troligen det första VD-namnet sedan Daniel Ek i den moderna musikindustrin som blev bekant på de stora redaktionerna.
Den senaste tiden har en aspekt på köpen hamnat i fokus: Hur vet investmentbolagen vilket utfallet blir?
Nu har Hipgnosis meddelat att man kommer att presentera data under vinjetten ”variance against forecast” på vägen mot en årlig redovisning.
Mer detaljer finns i länken till Financial Times. Det som står är grekiska för mig, men det borde intressera er som funderar på att gå in i sammanhanget på endera sidan skranket. Eller tillhör nämnda media:
https://markets.ft.com/data/announce/detail?dockey=1323-14901055-7A4314DB0TDMMER139L0ER5MU4
*
Sist men inte minst: Epidemic Sound. Det hann inte ens svalna att bolaget tagit in ytterligare nära 4 miljarder innan det nu står klart att tjänsten tar in ytterligare 800 miljoner – och denna gång bl a från delvis LO-ägda AMF.
Parallellt med att allt fler kreatörer går ut i sociala medier och hyllar Epidemic lär kritikerna knappast sluta slipa knivar efter den nyheten.
Lars Nylin
