Post Malone firar Pokémon och Ellen Sundberg tonsätter Bodil Malmsten. Det är som vanligt spännvidd som gäller när Musikindustrin väljer favoriter bland veckans releaser.
Christel väljer:
Post Malone – Only Wanna Be With You (låt)
Post Malone gör en cover på Hootie & The Blow Fish för att fira att Pokémon fyller 25 år Se där en mening jag aldrig trodde jag skulle skriva. Men 90-talsvurmen är stark bland många unga artister och i lördags kunde man se Post Malones avatar i en virtuell konsert för det jubilerande spelet. Jag blir glad både av att se honom på ett svävande stenblock omgiven av Ponytas och av den här gulliga låttolkningen. [Republic/Universal]
Claire Rozenkranz – Real Life (låt)
16-åriga Claire Rosenkranz bor Kalifornien och skriver och spelar in musik tillsammans med sin pappa som är kompositör för tv och film. Real Life för tankarna till Bennees hit Supalonely. Det är quirky pop med funkig gitarr och en rolig text om att för tillfället föredra brödpinnar framför en pojkvän. [Republic/Universal]
Dinosaur Jr – I Ran Away (låt)
Jag gillar när mina indiefavoriter från 90-talet inte krånglar till det utan bara gör det de är bra på. Det gäller t ex Weezers senaste popalster, men också den här nya singeln med Dinosaur Jr. J Mascis knarriga stämma på en enkel poplåt med tjutande gitarrsolo räcker för att göra mig nöjd. [Jagjaguwar]
Zara Larsson – Look What You’ve Done (låt)
Livsbejakande danspop med stråkar, som kanske kan beskrivas som en uppdaterad I Will Survive med sin stärkande text. Producenten Steve Mac har en lång, lång rad hits i bagaget, däribland Ed Sheerans Shape Of You. Zara Larsson jobbade med honom på ett spår på albumet So Good och på Clean Bandit-samarbetet Symphony, som råkar vara en av mina favoritlåtar från 2018. [Record Company TEN]
Lars väljer:
Nick Cave – Carnage (album)
Nick Cave förstärker bilden att han är den mest vitala artisten i sin generation. Precis som på föregångarna Ghosteen och Skeleton Tree är det mesta melankoliskt vitalt i ett fortsatt sorgearbete efter en saknad son. Inledningsvis är det nästan Bad Seeds-fränt. Men här finns också mot slutet några av dom mest övertygande melodierna och stämningarna som Cave levererat efter år 2000. Kärlekslåt så här långt: avslutande Balcony Man. Carnage är ett samarbete med parhästen Warren Ellis. Missa inte att man hittar detta under ”Nick Cave” på Spotify, merparten av det äldre materialet finns under ”Nick Cave & The Bad Seeds.” [Goliath/AWAL]
Ellen Sundberg – Döden 1986 (låt)
Jämtländskan Sundberg fortsätter sitt nya verk att tonsätta sin hembygds kära och saknade export poeten Bodil Malmsten. Album kommer i maj, här kommer som singel et tolv minuters epos som skivbolaget beskriver: ”en litterär händelse utgjuten i form av en popsingel.” Jag har själv vistats mycket i bygden som beskrivs och är lätt hemmablind. Men även från läktaren hade jag älskat detta grepp. Det gnistrar vemodigt när Sundberg skildrar intryck från ett år sex år innan hon själv föddes. [Teg Publishing]
Julien Baker – Little Oblivions (album)
Baker har gett ut plattor med Phoebe Bridgers i den nya amerikanska folkvågens ”supertrio” boygenius. Det går också på det tredje albumet från Baker att ana samma referenser av folk, shoegaze och emo som hos Bridgers. Nivån är inte samma som den senares Punisher, men framförallt singlarna är måstelyssning för den som fallit för sorten. [Matador]
Sibille Attar – Dream State (låt)
Sibille Attar tar ett stort grepp, tids- och genremässigt på nya albumet A History Of Silence, första livstecknet på skiva sedan 2018. Dream State står för mig ut med sin skönt brutala storslagenhet. Jag tänker Anna von Hausswolff, det är avsett som en hyllning.[PNKSLM]
