Brittisk r&b, skotsk shoegazing och indielarm från Norrköping. Det är lite av vad som strömmats i lurarna hos MI:s Lars Nylin och Christel Valsinger den senaste tiden. Här är veckans tips.
Lars väljer:
Bo Sundström – Det kanske händer (album)
Skönt sällskap på nattkröken, Bo Sundström har gjort en ny snyggt sordinerad soloplatta i produktion av Jonas Kullhammar. Utöver en (fin) egen låt är det olika sorters standards, men med egen ton. Som självpåtagen ambassadör för legenden Fred Åkerström blir jag extra glad att hitta Två tungor av Inger Hagerup, Finn Kalvik och i den svenska, och mest kända versionen, just Fred [Columbia/Sony].
Taylor Swift – Love Story (låt)
Taylor Swift kommer uppmärksammat att nyinspela sina album från åren med bolaget Big Machine. För att äga låtarna, men även för att gradera upp dem. Det första exemplet blir mer av det första. Den nya versionen av Love Story från 2008 års album Fearless presenterar visserligen en mognare Swift-röst, men skillnaden i övrigt är inte radikal. Likväl en stark låt som får ett nytt lyft [Republic/Universal].
Mogwai – As The Love Continues (album)
Skottarna presenterade nyligen en av de starkaste indielåtarna från senare år i låten (och videon) Richie Sacramento. Riktigt dit når inte det nu följande albumet. Men massan av syntsjok och shoegazing-gitarrer skapar åtskilliga fascinerande rockresor, inte minst är albumet mer sammanhållet än senare album. Höjdpunkt i det instrumentala (som helt dominerar): Drive The Nail [Rock Action Records]
Mattias Alkberg – Brända skepp (låt)
Norrbottningen Alkberg blir alltmer åtkomlig. Jag gillar det, i synnerhet när resultatet blir så här vemodigt skönt episkt. Låtskrivarsamarbete med Henrik Palm, i produktionen med Henrik Oja. Starkt och berörande om ett avgörande uppbrott. [Teg Publishing]
Christel väljer:
José Gonzáles – El Invento (låt)
Sex år efter senaste albumet, Vestiges & Claws, är José Gonzales tillbaka med en ny singel. El Invento är hans första låt på spanska, hans argentinska föräldrars modersmål och låten handlar om existensiella frågor, som vilka vi är och vart vi är på väg. Med nylonsträngad gitarr och sång i lager låter det precis så mjukt och vilsamt som vi vant oss vid från Gonzáles. Han är så välkommen tillbaka. [Cityslang/Playground]
Mahalia (feas Rico Nasty) – Jealous (låt)
Jamaicansk-brittiska r&b-sångerskan Mahalia släppte fina ep:n BRB i somras, som jag tidigare tipsat om. Nu har hon slagit sig ihop med den amerikanska rapparen och sångerskan Rico Nasty i en suggestiv duett, ackompanjerad av djup bas och en mjuk flamencogitarr som loopar i bakgrunden. Snyggt och liksom intagande. [Warner]
Linn Koch-Emery – Blow My Mind (låt)
Ljuvligt indielarm från Norrköpings kanske mest internationellt erkända rockstjärna. Medan förra singeln Linn RIP var poppigare är de ylande gitarrerna från tidigare släpp som Don’t Sleep On M Luv tillbaka här. Hon är bra i båda uttrycken. (Boys tears)
Middle Kids – Cellophane (Brain) (låt)
Sydney-bandet Middle Kids ska släppa sitt andra album i år och det här är det tredje smakprovet från det, efter R U 4 Me? och Questions. Det här börjar nedtonat med akustisk gitarr och sång från Hannah Joy, för att byggas upp med gitarrslingor mot något emotionellt och grungerockigt som jag inte riktigt kan motstå. [Lycky Number Music Limited]
