Från 70-talssoulig eskapism till postapokalyptiskt doom-ös. MI:s Lars Nylin och Christel Valsinger har valt sina favoriter bland nymastrade alster från den forna veckan.
Christel väljer:
Martin Garrix, Tove Lo: Pressure (låt)
Den högg inte tag på första lyssningen, men nu kan jag inte sluta spela Pressure i lurarna. De dämpade syntarna, den djupa basen och Tove Los återhållna sång hintar om en mörk klubbvärld som det var länge sedan någon av oss fick besöka. Låten är första releasen i år för både Tove Lo och holländska dj:n Martin Garrix . [Sony Music]
Daniela Rathana, Oskar Linnros: Testamente (låt)
Pressreleasen beskriver beatet som ”gospel-möter-trap” och jag kommer inte på nåt bättre utan lånar beskrivningen av den här upplyftande, kaxiga soul-duetten om att vilja fly undan skvaller och pandemistress. Daniela Rathanas debutalbum släpps på Linnros etikett Dundra under året och själv har han också ett soloalbum på gång. [Dundra/Universal]
Zikai, Jim Ouma, Kes Kross: Stay This Way (låt)
Stay This Way skrevs för två år sen, men texten om när livet var enklare och friare är såklart vältajmad med nuet. Svenska stjärnskottet Zikai släppte debut-ep:n Champagne For Breakfast i våras och fina singeln Twentysomething i somras. Här har hon samarbetat med Jim Ouma, som är medlemmar i bandet NONONO samt LA-baserade artisten Kes Kross. Smått vemodig r’n’b-pop med en refräng som lyfter med Zikais ljusa, lätta stämma. [Warner]
Jessie Ware: Remember Where You Are (låt)
Discolbumet What’s Your Pleasure låg på många årslistor för 2020 och nu släpps ett av mina favoritspår i en singel-edit. Ljuvlig 70-talssoulig eskapism med stora refrängkörer. Den här får man man bara inte missa. [Universal Music]
Lars väljer:
Julien Baker – Favor (låt)
Baker nådde mig först som en del i trion boygenius, där favoriten Phoebe Bridgers var en annan. Först nu har jag insett slagkraften i Bakers egen musik. Det kommande tredje albumet, släpps i slutet av februari, har föregåtts av 2020-singeln Hardline och nu Favor. Baker växlar finstämt folkigt med edge som gör att jag minns 90-talets Liz Phair. Som queer troende feminist har Baker mycket att berätta från 2020-talets USA. Hon gör det helt ogenerat och jag faller pladask [Matador].
Erik Jeor – Aquae profundum (album)
Pretention. Överpretention. Spännande. Sökande. Krävande. Poetiskt. Så går det att fortsätta rabblandet av ord som lär användas kring detta ytterst ambitiösa verk från allkonstnären Erik Jeor. Med gäster som Jennie Abrahamsson, Goran Kajfes, Per ”Texas” Johansson och Sara Isaksson (på den engelska versionen) har Jeor låtit tonsätta kyrkliga texter från 200- och 300-talet. Det fungerar oftast väldigt väl och tar oss in i de grubblande jazzfärgade balladlandskap som t ex Skriet och även Stina Nordenstam vandrat i. I en presstext nämns Talk Talk. Det bandets mest experimentella sekvenser kan definitivt vara en annan pricksäker referens [Mullhyttemo].
Cult of Luna – Inside Of A Dream (låt)
Umeåbandet Cult of Luna har spetsat sin totalbrutala hardcorevägg i 22 år vid det här laget. Där slår inte många dom på fingrarna. Men det jag faller under nästan 40 minuter postapokalyptiskt doom-ös på en ny EP är tre nedtonade minuter med Mark Lanegan. Som en ljuv ljuspunkt i en mardröm som det i o f s lockar att bli kvar i [Red Creek].
The Weather Station – Parking Lot (låt)
Det femte albumet från Tamara Lindemans projekt, Ignorance, är ett av årets hittills mest hyllade. Det talas flitigt om mästerverk. Riktigt där är jag inte, men i sekvenser kan jag förstå euforin. Som i denna hybrid av Joni Mitchell och Fleetwood Mac. Det var länge sedan jag hörde en så nostalgisk platta som låter så tidlös och samtida. Understruket av Lindemans totala engagemang i klimatfrågan [Fat Possum Records].
