LOVA, Serpentwithfeet, Ian Sweet och Hederos & Hellberg är några av artisterna vars releaser gillas lite extra av MI:s Lars Nylin och Christel Valsinger denna vecka.
Lars väljer:
James Yorkston and The Second Hand Orhestra – The Wide, Wide River (album)
Skotten Yorkston har varit i Stockholm och spelat in ett delvis bedårande album som jag hoppas det är ok att beskriva som ”nordbrittiskt”. Han backas lyhört av ett gäng svenskar i The Second Hand Orchestra i regi av Karl Jonas Winqvist. Peter Jacobsson Morén från Peter Bjorn & John finns exempelvis med på ett hörn. Det kan vara hypnotiskt intensivt som i Waterboys-doftande fantastiska There Is No Upside eller smyga runt i Nick Drakes molnlätta skymningar. Det är oavsett temperament alltid behagligt. [Domino]
Hederos & Hellberg – Puff (låt)
Duon Martin Hederos och Mattias Hellberg återkommer efter många år. I detta första smakprov från ett februari-album gästar Frida Hyvönen och Christian Kjellvander. Det är nedtonat sakralt, en liten mässa med vara en sparsmakad elektronisk Hederos i finalen. Mycket lovande. [Playground]
Rhye – Home (album)
Kan inte låta bli: nu stjäl jag en av kollega Christels favoriter från senare tid. Efter fyra singlar kommer nu ett album från den LA-baserade kanadensaren Mike ”Rhye” Milosh med den lena, viskande, smått Marvin Gaye-nra rösten och stämningen. Det finns få i dag som så konskekvent och skickligt förvaltar ett av 70-tals vackraste arv, soulfunken. [Loma Vista/Concord]
Daniel Norgren – Live (album)
Västgöten inleder med en vissling som sätter an tonen för ett album som bjuder på 75 minuter av den sorts nära, varma, genuina roots-upplevelse som blivit Norgrens varumärke i synnerhet på scenen. Men det kan även hetta till, det gör det exempelvis redan i spår två Howling Around My Happy Home, som klockar in på nästan 13 minuter. Live är ett av de mer motiverade svenska livealbum jag hört. [Superpuma]
Ian Sweet – Drink The Lake (låt)
Jag gnäller ofta på Spotifys algoritmer. Men här prickade dom klockrent. LA-gruppen Ian Sweet levererar tidlös drömpop med sångerskan Jilian Medford som glittrande centralpunkt. Bandet var tidigt favoriter hos medier som Stereogum, det ska bli mycket intressant att se indiesammanhanget hänger med även med detta lättare anslag. Jag gillar det skarpt. (Polyvinyl)
Christel väljer:
Weezer: All My Favorite Songs (låt)
Weezer släpper två album i vår, varav det första, Ok Human, kommer på fredag och verkar blir en mysig historia med stråkar och piano. All My Favorite Songs är inspelad med en 38 personer stark orkester i Abbey Road Studios och är ljuvligt melankolisk och poppig på typiskt Weezer-manér. Texten skulle kunna bli ett slags PMS-anthem: All my favorite songs are slow and sad/All my favorite people make me mad/Everything that feels so good is bad, bad, bad [Crush Music/WEA/ Warner]
LOVA: Dance For The Hell Of It (låt)
Roligt med en låt som omfamnar 80-talet utan att vara dränkt i reverb! Dance For The Hell Of It bjuder på högt tempo, energiska svarskörer och en gitarr som flirtar med Veronica Maggios Jag kommer. Som en gammal Stimorolreklam men med svärta – och det menar jag enbart som något positivt. Producerad av Anton Engdahl, som är inblandad i flera fina, aktuella popsläpp just nu (Felicia Takman, Nadja Evelina och Donika Nimani t ex). [Universal]
Serpentwithfeet, Sampha, Lil Silva – Fellowship (låt)
Jag har en weak spot för drömmig, experimentell r&b och här kommer den i en hyllning till vänskap. Serpentwithfeet har hittat sin nya inspiration i Black Church R&B och kommande albumet Deacon (diakon) ska enligt utsaga inte innehålla några låtar om hjärtesorg, utan istället förmedla lugn och återhållsamhet. [Secretly Canadian]
Goat Girl – Badibaba (låt)
Melodisk och lite uppgiven indiepop med stökigt avslut, om exploateringen av Jorden och människans sticka-huvudet-i-sanden-strategi. Inget för Spotifys pepp-listor med andra ord, men för oss som gillar brittisk pop med skramliga gitarrer är den en liten pärla. Nytt album från Londonkvartetten på fredag. [Rough Trade/Playground]
