Det behövs en branschöverskridande insats för att motverka rasism och öka inkluderingen i svensk musikbransch. Det menar Ceylan Holago, som är en av initiativtagarna till Musiksupporten. Den 1 februari är hon konferencier för konferensen The Woke up call.
Ceylan Holago driver konsultbolaget CMDS, som arbetar med strategier för jämlikhet och integration. Hon har tidigare varit ansvarig för publik verksamhet på Mångkulturellt centrum i Fittja och under 14 år drev hon dessutom musikbolaget Devrim Productions, hem åt bla Mapei och Max Peezay.
På måndag är hon konferencer för konferensen The Woke up call, som syftar till ökad inkludering och representation i musikbranschen.
Vad fick dig att ta initiativet till Musiksupporten?
– Om du inte kommer från t ex Stockholms innerstad, gärna med kontakter och ett kulturellt kapital, är inte musikbranschens vita rum tillgängliga för dig som rasifieras. Anledningarna till varför vi gör det är många, men framförallt upplever jag ett stort ansvar för att aktivt motverka det ojämlika samhälle vi lever i. I Sverige har vi stark segregation och ökande klassklyftor och samma förutsättningar gäller inte för alla. Samtliga branscher och institutioner behöver ta ansvar för att verka för vårt gemensamma samhälle.
– Vi är flera parter som initierat Musiksupporten. Det är ett gemensamt projekt mellan Fanzingo och Mångkulturellt centrum. Tillsammans har vi startat upp verksamheten med finansiering från Arvsfonden. Vi vet att det behövs kollektiva insatser som på olika sätt erbjuder möjligheter för unga musiker och musikintresserade från socioekonomiskt utsatta områden i landet. Samtidigt behöver vi hjälpas åt att bryta de mönster och rasistiska strukturer som upprätthålls i musikbranschen.
Vad hoppas du att The Woke up call ska leda till?
– The Woke up call är en uppföljning av konferensen Fuck branschen som vi arrangerade hösten 2019. Då fick vi väldigt fin feedback från alla deltagare som var på plats, det fanns ett stort behov av att lära sig mer om intersektionella perspektiv och verktyg för att arbeta aktivt för en mer jämlik och antirasistisk musikbransch. Jag hoppas årets digitala träff kan leda till att vi kan börja prata om hur vi gemensamt ökar inkluderingen och representationen i branschen och att de chefer och makthavare som tittar faktiskt tar till sig och verkar för en förändring. Det har aldrig varit en bättre tid för att riva upp gamla strukturer och skapa nya.
Vilken programpunkt ser du mest fram emot?
– Alla programpunkter är såklart bra på olika sätt, men det som jag tror blir mest intressant för hur vi går vidare med frågan är den keynote presentation som vår gäst Ammo Talwar (Punch records) som arbetar med arbetsgruppen Diversity task force i England. De har nyligen klubbat igenom en konkret 10-punktsplan för hela den brittiska musikscenen. Planen innehåller mätbara mål och tydliga steg för att motverka rasism och öka inkluderingen i branschen. Jag hoppas att den svenska musikbranschen blir inspirerad att göra något liknande. Det behövs en branschöverskridande insats.
Vad kan den etablerade musikbranschen lära sig av independentscenerna i förorten?
– Den tydligaste lärdomen är nog att den etablerade musikbranschen blir överflödig när artisterna gör allt själva. Jag tror att det är ett friskhetstecken att vi har en så framgångsrik och levande independent scen, alla artister behöver inte längre jaga ett skivkontrakt. Etablerade bolag behöver lära sig att vara närmare målgruppen, bli bättre på att nätverka – bland annat genom att rekrytera utanför sina egna telefonböcker.
Program och anmälan till konferensen finns här.
Christel Valsinger
