En drös svenskt och så lite skotskt, isländskt och amerikanskt. MI:s Christel Valsinger och Lars Nylin har valt sina favoriter bland veckans releaser.
ALM – Dum (låt)
Alice Alm släpper sin andra singel, efter förra årets Dina kuddar. Dum är skriven av Simon Strömstedt och känns som en naturlig vidareutveckling av svensk poptradition á la Veronica Maggio, Oskar Linnros och Daniel Adams-Ray. Den oväntade arenarefrängen är ljuvlig och den subtilt coola tonen i ALMs röst vill jag bara höra mer av. [Universal]
Nadja Evelina – Små (låt)
Singer/songwritern Nadja Evelina albumdebuterade 2019 med Vi? och släpper i år sitt andra album, som fått titeln Aska, glitter och annat som försvinner med vinden. På den här låten får vi avskalad produktion med plock-elgitarr och en text om att vara liten under stjärnorna men ändå betyda något. Så himla fint. [Hjärtat Recordings]
Frida Hyvönen – A funeral In Banbridge (låt)
När Frida Hyvönen återgår till sitt tidigare sångspråk engelska hamnar inte texten i centrum på samma sätt (för oss svensktalande). Men det är som vanligt i berättandet hennes storhet ligger. Här följer vi med till en väns begravning. Trots, eller kanske på grund av, den osentimentala tonen i texten kommer vi väldigt nära. Det är som att vara med på plats. [Grammofon AB/Universal]
Axel Flóvent – You Stay By The Sea (album)
Bon Iver är en referens som dyker upp och han visar sig också vara en av influenserna för Axel Flóvent, som kommer från Húsavik på Island – orten som också skrivits in i musikhistorien genom Will Ferrels Eurovision-film. Efter lite rundflyttande i Europa bor Axel numera i Reykjavik och gör albumdebut med en samling mjukt storslagna låtar i den lite diffusa genren indie-folk. Musik att drömma sig bort till. [Nettwerk Music Group]
Lars väljer:
Mogwai – Ritchie Sacramento (låt)
Magi. Sällan får jag chansen att damma av min gamla favoritfloskel. Den jag som recensent öste över åtskilligt av brittisk melankolisk atmosfärisk postpunk på 80-talet. Här kommer läget. Wow! Magi! En ”normal” upptempo poplåt av skottarna i Mogwai. Med sång för en gångs skull. Och videon är som alla avsnitt av X-Files samlade på fyra minuter. Ett av 2000-talets ganska få viktiga rockband har slagit till igen. [Rock Action/Border]
Olivia Rodrigo – Drivers License (låt)
17-åriga Rodrigo står för årets genombrott bara tre veckor in på 2021. Cynikerna öser hinkar över en artist och låt som påstås ha snott allt av Taylor Swift. Själv gör jag vågen över en av de starkaste mjukaste globala listettorna på länge. Som en nedtonad fusion av Swift och Lorde. Älskar den. [Geffen/Universal]
Hot Blondino – So Long Losers (låt)
Första singeln från konceptet Hot Blondino – med Kalle Jönsson och Martin ”Kristians brorsa” Luuk – är möjligen mer syrligt charmig för stunden än något jag repeatlyssnar på. Likväl blir jag nyfiken på fortsättningen, i synnerhet om man fixar fler gästsångare av samma kaliber som här Nicolai Dunger [Cosmos].
Markus Krunegård – Sentimental attack (låt)
Första singeln efter Så mycket bättre är avsevärt starkare än något Krunegård gjorde i serien. Ett samarbete med låtskrivarna Noonie Bao och Linus Wiklund som understryker att Krunegård är en av tråkigt få som har ett ben i en svensk singer/songwriter-tradition och det andra i exportundret, inklusive att han har band ihop med Patrik Berger. Jag skulle gärna höra mer av detta. [Universal]
