Året börjar med finfina nya releaser från bland annat Jakob Hellman, Viagra Boys och Zara Larsson. MI:s Lars Nylin och Christel Valsinger har åter hittat nya favoriter att spara stjärnmärka.
Lars väljer:
Steve Earle – Last Words (låt)
Scenariot är helvetet för en förälder. Att ens barn dör långt innan man själv. Steve Earle upplevde det becksvarta i fjol när sonen Justin Townes Earle avled i en ”accidental overdose”. På J.T minns han sonen och kollegan i ett antal tolkningar. Men också egna nya Last Words, som är just vad titeln säger, ett minne av det sista samtalet med sonen. Vissa recensenter har ansett att Steve Earle är för allmän. Jag tycker att texten slår så hårt en text ö h t kan [New West].
Jakob Hellman – Äntligen borta (album)
Du kan storyn. 32 år sedan sist. Och Jakob Hellman uppfyller det mesta av fantasierna från oss fans. Inte minst fullföljer några lågmälda spår, som titellåten, helt ut vad poeten från Voullerim och Falun inledde på 1980-talet [EMI/Universal].
Viagra Boys – Welfare Jazz (album)
Stockholmarna med det smarttöntiga namnet fortsätter att bygga kulten. Det färska albumet går konsekvent vidare i spåret där Iggy Pop möter krautrock och den bastunga 80-talsrock som kallas postpunk. Viagra Boys är snart bara en riktigt vass poplåt från att upprepa vad The Hives en gång gjorde [year001/Border].
David Bowie – Trying To Get To Heaven (låt)
Bowies minne fortsätter att understrykas av en flod av postuma releaser. Till 74-årsdagen av hans födelse kom en singel i 8000 exemplar där John Lennons Mother har sällskap av Bob Dylans Trying To Get To Heaven. I synnerhet den senare inspelningen, från 1998, rätar ut eventuella frågetecken kring det flitiga utgivandet. [Parlophone/Warner]
Christel väljer
Zara Larsson, Young Thug – Talk About Love (låt)
Den 5 mars släpper Zara Larsson nya albumet Postergirl. Det här smakprovet är en söt r&b/pop-låt om den första fasen i en förälskelse som riskerar att saboteras av för mycket prat och analys av känslorna. Den lekfulla snubbelkänslan i refrängen är låtens usp. [TEN]
Lana Del Rey – Chemtrails Over The Country Club (låt)
Röd sportbil, swimmingpool, smycken, turkoser, stjärntecken. Lana Del Rey fortsätter att plocka sina bilder från samma vintage fotoalbum som tidigare. Även musiken känns igen, smäktande och trasig på samma gång med mjuka trumvispar och murrigt piano. Jack Antonoff är samarbetspartner igen på albumet som kommer den 19 mars och har samma titel som denna vackert vemodiga låt. [Universal]
Rhye – Come In closer (låt)
Mer albumnytt – den 22 januari släpper Mike Milosh nytt album under namnet Rhye. Det här är faktiskt fjärde singeln från det och det sticker inte ut från de andra. Men jag faller åter för mixen av funkbas, stråkar och dämpat piano ihop med den mjuka sången. [Loma Vista/Concord]
Taylor Swift feat Haim – No Body No Crime (låt)
Albumet evermore kom i deluxeutgåva förra veckan med två snygga, men kanske inte helt nödvändiga, bonusspår. Men jag måste ändå lyfta ljuvliga No Body No Crime som fanns med även på originalutgåvan från december. En mordgåta i popcountryform, framförd ihop med Haim, som även – som det verkar – figurerar i texten. En person vid namn Este står i alla fall i centrum för en otrohetshistoria som får fatala konsekvenser. [Taylor Swift]
