Merck Mercuriadis. Fram till 2018 var han för en som sitter på läktaren främst ”Mr. Sanctuary”, musikbolaget som han var VD för under två decennier.
Att han från 2006, då kanadensaren lämnade Sanctuary, fram till 2018 agerade lite överallt i amerikansk och engelsk bransch insåg jag fullt ut först när han just 2018 sjösatte Hipgnosis Songs Limited.
För det går givetvis inte att komma från noll och göra sådana avtryck som Mercuriadis och Hipgnosis gjort de senaste två åren. Som manager för Guns N’ Roses, Elton John och Beyoncé under ”glappet” kom han snarast från toppen för att klättra vidare med hjälp av 800 miljoner dollar att investera.
Ibland känns det som om Hipgnosis är involverade i alla stora rättighetsaffärer som sker. Det är givetvis en rejäl överdrift, klart färgad av att han köpt kataloger som undertecknad levt med hela livet.
Men det är knappast fel att säga att han rent kreativt är den mest närvarande branschpersonen av alla i nuläget.
Om det nu är särskilt kreativt att köpa låtkataloger. Många elaka tungor ifrågasätter det. Man menar att Hipgnosis sätt att köpa katalog – liksom konkurrenter som Round Hill och Concord – slutligt förvandlar låtar till produkter och handelsvara.
Den sortens tyckare applåderade att det till sist var Universal Music Publishing och inte Hipgnosis som nyligen gick in i Bob Dylans mäktiga katalog. Vissa går så långt att man ser Hipgnosis som motsvarigheter till sportens doping eller, klart bättre jämförelse, miljardstinna Asienägda fotbollsklubbar som hoppar över momentet fair play.
Det är imponerande, kraftfullt, men också lite osexigt, för att ta till den ultimata klyschan.
Oavsett hur man ser på det är det en extremt imponerande inköpslista som Hipgnosis radat upp bara det senaste halvåret. Med Mercuriadis i spetsen har det Guernsey-skrivna och London-baserade bolaget med hjälp av rådgivaren The Family (Music) Limited kapat åt sig namn som låtskrivare och producenter kring Fleetwood Mac, Blondie, Pretenders, Chic, Mark Ronson, Kanye West och Rick James. I fallet James ingick även masterrättigheter, ett fält som Hipgnosis annars inte berört särskilt mycket.
Men det var bara början. I november stod det klart att Hipgnosis köpt 33 000 rättigheter från Kobalt för 322 miljoner dollar. Det var då den största affären i sitt slag sedan stora köp gjorda av nämnda Round Hill och Concord.
I köpet från Kobalt ingick toppar som Walter Anasieffs del i julgiganten All I Want For Christmas Is You och Swedish House Mafias Don’t You Worry Child.
Det kom också fram att Hipgnosis i en runda tagit in drygt 300 miljoner dollar för att köpa 50 öronmärkta kataloger. Detta när man redan äger 76 000 verk.
Nyligen nämndes man i samband med Bob Dylans försäljning. Den gången blev det inte Hipgnosis. Men nu har man istället köpt 50 % av 1180 verk av Dylans generationskollega Neil Young för ryktesvis 150 miljoner dollar.
I kommentarer säger Mercuriadis att han inte kommer att exploatera Youngs låtar utöver de regler Young alltid följt, d v s ingen koppling till reklam. ”Det ska ske på Neils termer” säger Mercuriadis om en katalog som han säger sig ha följt och dyrkat sedan sju års ålder hemma i Kanada.
“I’m not in the publishing business, I’m in the song-management business” säger Mercuriadis om sin affärsmodell. Han beskriver sig som primärt en advokat för låtskrivarna. Vilken nytta låtskrivarna har av Hipgnosis, utöver tunga checkar, vet vi ännu inte. Många menar att Hipgnosis visioner om låtexploatering kommer att devalvera innehållet. Vad Hipgnosis gör med Neil Young blir ett ytterst spännande test.
I en intervju för tidningen Rolling Stone säger Mercuriadis att han i nuläget lägger 90 % på köp och 10 % på att vara manager. Men att detta kan skifta om några år.
Möjligen finns det branschtoppar i synnerhet i USA som hoppas att det blir så.
Fotnot: på onsdagen adderades Shakiras låtkatalog till Hipgnosis ägande.
Lars Nylin
