Tack och lov för musikutgivningen, den digitala scenen och hemmasändningar på sociala medier. Men det går inte att skriva om musikåret 2020 utan att sakna live-konserterna.
När årets upplaga av by:larm i Oslo ägde rum under de första dagarna i mars hade spridningen av Corona inte tagit fart på allvar i Sverige än. Eller, det hade den ju, vi visste bara inte om det. Jag minns att jag tvekade lite inför att åka och att jag surade över en som nös och snörvlade framför mig på resan – men än hade vetskapen om vad en smitta kan göra med oss inte sjunkit in.
Inte visste jag att det skulle vara sista gången i år som jag kryssade mellan scener för att inte missa några nya upptäckter i ett späckat liveschema. Att stå och trängas i ett ångande varmt Sentrum Scene när en för året stor snackis levererar allt och lite till (Boy Pablo) eller att tillsammans med kollegor i Kulturkirken Jacob förundras över att man fram till nu missat nordiska stjärnor om Skaar eller Drew – så långt borta det känns nu.
Kanske är det också därför jag har svårt att utse absoluta favoritlåtar och -album från 2020. Det saknas något i relationen till musiken när det nära mötet med den försvinner. Inget Way Out West har fått mig att närma mig artister som kanske hade gått under radarn annars, ingen arenakonsert har lyft låtar på ett nyutkommet album till nya höjder och inga konserter på klubbar eller kaféer har förstärkt mitt band till musiken. Även om musikutgivningen tack och lov fortsatt under 2020 så har alla jag pratat med i branschen under året sagt samma sak, att live och utgivning hänger ihop och att båda bitarna behövs.
Med det sagt så ger ju ändå den inspelade musiken tröst i allt det mörka. Förutom alla låtar som skapat en känsla av samhörighet, kanaliserat känslor och tankar och ibland bara lyft humöret, så har jag haft några riktgt fina musikupplevelser via sociala medier. Som First Aid Kits livestreamade hemmakonsert på Instagram i våras och HAIMs många danstutorials under sommaren.
—
Mer att ta med sig från 2020:
– Brianna Agyemang och Jamila Thomas, på Atlantic Records i USA tog initiativet till Black out Tuesday i musikbranschen den 2 juni i år – en aktion knuten till Black lives matter-rörelsen för att uppmärksamma rasism och polisvåld. Företag som deltog uppmanades att avstå från affärsverksamhet den dagen och vi var många som delade en svart ruta på Instagram eller Facebook. Viktigt nu att pandemin inte får försvaga det fortsatta arbetet mot strukturell rasism, vare sig i musikbranschen eller andra branscher.
– BTS blev den första sydkoreanska gruppen att toppa Billboards Hot 100, med låten Dynamite, i augusti. Albumet Map of the Soul:7 blev också en stor succé och innehåller låtar skrivna av en rad svenskar: Cazzi Opeia, Ellen Berg, Alexander Karlsson, Alexej Viktorovitch, Hilda Stenmalm, Tom Wiklund och Caesar & Loui.
– Cardi B och Megan Thee Stallions sexchockade världen med duetten WAP (senast är det Snoop Dogg som har uttryckt att texten är ”för mycket”) och slog rekord på Billboard med det största antalet streams under en premiärvecka hittills i USA. Låten har slagit fler rekord. Bland annat är Cardi B är den enda kvinnliga rappare som haft topplisteettor i två olika decennier.
20 älsklingar från 2020 utan inbördes ordning:
Lido Pimienta – Te Queria
Christine & The Queens – People I’ve Been Sad
Augustine – Coast
Iiirs Viljanen – Min inre svarta lista
Troye Sivan – Take Yourself Home
070 Shake – Guilty Conscience
Phoebe Bridgers – Kyoto
The Chicks – Gaslighter
Perfume Genius – Jason
Drake, Lil Durk – Laugh Now, Cry Later
Becky & The Birds – Wondering
Billie Eilish – Everything I Wanted
Zikai – Twenty Something
Dua Lipa – Break My Heart
Amaarae, Maesu, Ckay – Fantasy
Arlo Parks – Black Dog
BENNEE – Supalonely (feat Gus Dapperton)
HAIM – Los Angeles
GRANT – Hell Yes I’m betting On You
Romy – Lifetime
Christel Valsinger
