Det började med musik, det slutar lyckligtvis här med musik. Däremellan: förvirring och saknad. MI:s Lars Nylin summerar sitt 2020.
Lokalen i den lilla spanska byn var festklädd. Gå-bort-kostymer, vackra färgglada klänningar, ambitiöst fixade frisyrer, stiliga hattar, högblanka skor, mer än välfyllt i baren, finaste serviserna framme, det fattades bara smattrande kastanjetter.
Det fanns all orsak till det. För delar av publiken lovade kvällens band att bjuda på det bästa av good ol’ rockmusik som någonsin presenterats i den lilla andalusiska kuststaden Nerja.
Andra i den fullsatta lokalen visste knappt vilka som skulle framträda, utan nöjde sig med att det skulle bli dans.
Så hade det nämligen sagts att det alltid blir när den engelske pubrocklegendaren Billy Bremner öser på med sin gitarr. Den här kvällen backad av Micke Finell, förr i The Refreshments, på bas, och Peder Sundahl, förr i Jerry Williams band Roadwork, på trummor.
Exakt. Ni som varit med förr ser: det skulle inte kunna komma annat än högoktanig hårdsvängande dansant bluesrock ur det sällskapet, kvällen lovade allt för folk med vår läggning.
Själv är jag inte mycket för svängande av lurviga. Jag tog därför tacksamt emot ett erbjudet hörnbord med ryggen fri. Till sällskap fick jag ett kärt Andalusienboende återseende från tiden när dinosaurier och U2 vandrade på Sergels Torg i Stockholm.
Under den eran, 1980-talet, drev Lasse Tuna rockklubben Underground just vid ”plattan” i centrala Stockholm. Vi hade alltså breddfullt av nostalgi att klara av medan trion på scenen soundcheckade och maten senare serverades.
Etablissemanget Casa Grandes svenske ägare och kock Andreas Berger var framme vid bordet och socialiserade några gånger när han inte hade fullt upp med att fräsa pannbiffar.
I vanliga fall brukar jag lätt halka in på att prata med min vän Andreas om hans framgångsrika låtskrivande bröder Patrik och Fredrik. En yrkesskada.
Men den här kvällen var moderniteter som miljardstreamande Spotifyspår tabu. Den som nämnde TikTok eller algoritmstyrda spellistor åkte ut bums.
Med Billy Bremner på scenen blev det istället att beta av samtalsämnen som Bremners gamla band Rockpile, Expressens Mats Olssons galna fascination i just Rockpile, för att inte tala om en generation svenska rockjournalisters provokation i namnet Mats Olsson.
Vi halkade möjligen även in på sidospåren Johnny Winter och Tunas nuvarande bokningsklient Roffe Wikström. Annars var temat pubrock för hela slanten, 40 år efter genrens storhetstid.
Spelningen blev precis så blixtrande briljant som alla på Casa Grande hade hoppats.
Det var bra som minikonsert, det var helt jävla lysande som dansband. Till och med jag hasade runt några tafatta buggsteg lutad mot en sejdel iskall Alhambra.
Innan jag noterade att den gamle Melodifestivalen-dirigenten Anders Berglund, boende i byn, plötsligt satt in på piano. Då blev det åter mer känsla av konsert och fokus. Det var smått rörande att se Berglunds entusiasm, jag hudknottrades själv av välbehag.
Efteråt dunkades det rygg intensivt längs ställets långa bar. Jag fick chansen att snegla ner på en halv meter kortare Bremner och prata lite Skotsk fotboll och Aberdeen. Inte minst fick jag hylla Anders Berglund och tjata en vitvinsladdad idé om att orkester borde återinföras vid Mello.
Men långt viktigare: Vi enades alla i en blandning av Sangria, svett och sentimentalitet om att musik ska upplevas just så här. Med ett tajt band i en tajt lokal. No nonsens boogie. Yeah! Yeah! Yeah!
När vi sökte oss ut för vidare nattäventyr längs byns kroggator sjöng cikadorna ännu högre än Billy Bremner gjort timmen innan. Våra leenden var troligen bredare än Medelhavet där djupt under oss.
Det var midnatt den 8 mars 2020.
Jag kunde inte för en sekund tänka mig att jag just upplevt årets sista gig.
Jag kunde inte för en tiondel föreställa mig hur ont saknaden skulle göra.
*
2020/20 ALBUM
Sault Untitled (Black Is)
Sault Untitled (Rise)
Taylor Swift Folklore
Taylor Swift Evermore
Christian Kjellvander About Love And Loving Again
Kjellvandertonbruket Doom Country
Phoebe Bridgers Punisher
Bob Dylan Rough and Rowdy Ways
Fiona Apple Fetch the Bolt Cutters
Einstürzende Neubauten Alles in Allem
Hällas Conundrum
Ana Diaz Tröst och vatten
Zacke Pengar. Frihet. Zakaria Jamal.
Flaming Lips American Head
Matt Berninger Serpentine Prison
Tomas Andersson Wij Högre än händerna når
The War on Drugs Live Drugs
Woodkid S16
Nick Cave Idiot Prayer
Tom Petty Wildflowers & All The Rest
2020/20 LÅTAR
Christina & The Queens People, I’ve Been Sad
Taylor Swift Exile
Phoebe Bridgers Kyoto
Bob Dylan I’ve Made Up My Mind To Give Myself To You
The Weeknd Blinding lights
Ellen Krauss Silver Spoon
CajsaStina Åkerström Nattunn is
Pernilla Andersson Koltrast vid Haväng
Ossler Rotterdam
Sault Strong
Tomas Andersson Wij Jag var ett konstigt barn
Bleachers & Bruce Springsteen Chinatown
Kite Tranås/Stenslanda
Lady Gaga Rain on Me
The War on Drugs Accidentally Like a Martyr
Jakob Hellman I skydd av mörkret
Billie Eilish No Time to Die
Rosalia Juro Que
Perfume Genius On the Floor
Hurula Tro på er ruin
2020/10 FENOMEN
Nätlive
TikTok
Bad Bunny
Jakob Hellman
Fleetwood Mac Dreams
Chicks
Kite
Bruce Springsteen
Dua Lipa
The Queen’s Gambit
IN MEMORIAM
Little Richard
Eddie Van Halen
Florian Schneider
Hal Willner
John Prine
Kerstin Behrendtz
Adam Alsing
Peter Green
Mats Rådberg
Bonnie Pointer
Bill Withers
Charley Pride
Betty Wright
Ennio Morricone
Vera Lynn
Neil Peart
Vila i frid.
*
Hejdå, 2020, saknad av ingen.
Lars Nylin
