Jag har svårt att inleda den här årskrönikan. För första gången på tolv år vet jag inte riktigt hur jag ska börja, så jag kastar mig helt enkelt bara ut.
Sedan jag började analysera och rapportera nyheter för MI på musik och tech-området i slutet av 00-talet, har det varit relativt lätt att sammanfatta de olika åren. Vissa år har jag gjort det i form av en lång lista med de viktigaste nyheterna, andra år har jag gjort det genom att analysera något specifikt, som t ex Spotifys resa till börsen, artisters position i den nya streamingvärlden, och annat.
Jag har ofta helt enkelt gått tillbaka till min lilla databas med nyheter och analyser som jag samlar, och så har årskrönikan liksom ”växt” fram.
Men i år är det svårt.
Jag läser vad vi skrev på MI för exakt ett år sedan, i december 2019, och det känns som om det vore en helt annan värld, en helt annan musikbransch.
Då rapporterade vi om att nomineringarna till Grammis just presenterats, att Live Nation anställt ny personal, att Robyns ”Dancing On My Own” blivit vald till årtiondets låt, att Way Out West presenterat nya artister till festivalen 2020, att världen hyllade Marie Fredriksson, och att ett av mina absoluta favoritband Pearl Jam skulle avsluta Lollapaloozas andra dag på Tower Stage i Stockholm i juni.
Sen tog vi lite julledigt. Precis som vanligt.
År 2020 inleddes med diskussioner och debatter kring köpta strömmar, fejk-konton, klickfarmer, och märkliga topplistenoteringar. Dagens Nyheter analyserade i en serie artiklar olika fenomen relaterade till streamingfuskeriet, och såväl Spotify som IFPI och STIM kände sig nödgade att kommentera och hantera det hela. Så här i efterhand känns det nästan lite banalt, att även jag lade så mycket energi på det…
Första gången jag skrev om corona-pandemin på MI var den 11 februari, i samband med presentationen av Spotifys kvartalsrapport, då jag i en liten kommentar skrev: ”Börsen reagerade först negativt, och aktien har sedan dess gått lite upp och ner, mest beroende av att hela världsekonomin just nu går lite hit och dit på grund av corona-viruset 2019-nCoV.”
När det stod klart att det här inte bara var en vanlig säsongsinfluensa (vilket lite var känslan vi hade i Sverige i början), och konserter snabbt började ställas in, började vi på MI tillsammans med GAFFA, Svensk Live, Gigs Guide, Bring It Home och andra aktörer att varje dag lista livesändningar som genomfördes på nätet. Under mars – maj listade vi över tusen livesändningar, för att helt enkelt sprida informationen och försöka stödja artister, med det lilla verktyg vi har, en högst nischad webbplats för en mycket nischad målgrupp.
Utan tvekan är det något jag tar med mig från det här året, det där samlandet av länkar, ett arbete som stundtals tog 3 – 4 timmar om dagen. Men också hur virtuella konserter och livesändningar under året tagit steget från att vara ett komplement till ”riktiga” konserter, till att nästan bli en ny ”delbransch”.
I allt det fruktansvärda som den här pandemin fört med sig har artister, arrangörer, bokningsbolag, skivbolag och andra försökt att åtminstone i någon mån upprätthålla intresset för livemusik genom onlinefestivaler, exklusiva konserter från exklusiva venues, framträdanden i spel, VR-upplevelser, eller bara dagliga små spelningar från sovrummet eller vardagsrummet.
En del har kunnat tjäna bra med pengar på sina digitala arrangemang. De flesta har inte tjänat en krona. Men kreativiteten har varit stor.
Danny Saucedos konsert från ett fullständigt tomt Globen är ett minne. Billie Eilish visuella mästerverk ett annat. BTS intäkter på 400 miljoner kronor från virtuella biljetter till två onlinekonserter ett tredje. Artisterna som från Hotell Hulingen i Hultsfred sände live för att hjälpa hotellet att överleva ytterligare ett, liksom alla de andra projekten, Låt Live Leva, Digitalscenen Sverige, We Have A Stream, Fasching Livestream, Stay At Home Fest, Live From Home osv.
Jag tänker inte ge mig in i diskussionen om huruvida den svenska staten hanterat livemusikens situation under 2020 på ett bra eller dåligt sätt, mitt fokusområde handlar trots allt om digital distribution, tech och musik, men, branschen har väl inte direkt varit nöjda…
Nu går vi snart in i 2021, men jag tänkte inte lämna året med ett ”Gud förbannat så trött jag är på den här skiten!”, utan även med några trender och saker som jag tycker är värda att ta med sig:
För ett år sedan trodde åtminstone inte jag att en app för kortvideos skulle kunna leda till storpolitiska konflikter mellan några av världens största länder och ekonomier. Men TikToks enorma tillväxt under året (som nu har över 12 procent av jordens befolkning som aktiva användare, 850 miljoner), ledde under hösten till att Indien drog pluggen helt, och till att Donald Trump på sedvanligt manér använde sig av en annan app för att hota ByteDance att blockera allt, om man inte sålde TikTok i USA.
Prognos inför 2021: Trenden kommer fortsätta, och musikbranschen kommer liera sig ännu mer med de här apparna. Och vi kommer få se åtminstone ett par riktigt stora nya världsartister som slår igenom med TikTok som start.
För ett år sedan trodde jag inte att vi redan under 2020 skulle nå den sortens nivå för AI-skapad musik som vi nu har gjort, med musik som låter näst intill exakt likadant som Travis Scott, Frank Sinatra, Eminem m.fl. TV-shower i Sydkorea som återupplivar gamla artister som hologram, och OpenAI Jukebox som från scratch skapar helt ny musik med artister utan att någon kan säga något om det.
Prognos inför 2021: Självklart kommer utvecklingen fortsätta. Vilka blir de kommande artisterna som ”släpper” ny musik, utan att ha varit involverade överhuvudtaget?
Streamingvärlden har på något sätt ”delats upp” i regioner ännu tydligare under 2020. Än så länge finns det ingen tendens till att en enda streamingtjänst för musik skulle bli motsvarigheten till ”Google”, Spotify har sina starka marknader i Europa och Amerika, men Gaana och JioSaavn dominerar Indien, QQ Music och Tencent i Kina, Boomplay i Afrika, Anghami i Mellanöstern, och Apple Music finns lite överallt. För att inte tala om Amazon som växt mycket starkt på vissa marknader (och som ju också äger Twitch).
Prognos/gissning inför 2021: Kinesiska storföretag köper in sig än mer i tjänsterna, och Tencent blir successivt den aktör som sitter på mest makt i den globala musikbranschen, ungefär på samma sätt som i spelbranschen. Musik på Facebook struktureras upp ännu mer, och blir successivt en av de viktigaste intäktskällorna till musikägare. I slutet av 2021 pratar kanske musikbranschen om Facebook som lika mycket en intäktsbringande DSP som en social plattform. YouTube Music kommer växa kraftigt på vissa marknader, och Spotify blir den största streamingtjänsten för musik i Ryssland.
Samt, inför 2021: Minst två svenskgrundade musikbolag blir endera sålda, eller börsintroducerade.
År 2020 var ett jobbigt år, för oss alla. Men, för en del så klart oerhört mycket jobbigare än för andra. Sorg över nära som gått bort. Personliga konkurser. Permitteringar. Artister och musiker som gett upp livslånga karriärer. Egen sjukdom, inte att förglömma, jag vet att det bland er MI-läsare finns en del som drabbats av covid-19, men också av annan ohälsa.
Men, om det är något jag väljer att aldrig glömma från år 2020, så länge jag lever, är det ett gäng tioåriga tjejer i vardagsrummet hemma i huset, så spända av förväntan att de inte kunde sitta stilla, och deras överflödande känslor, unisona glädjetårar och skrik när Billie Eilish äntrade den digitala scenen på teven. Jag fick själv gå ut i köket och fälla en liten tår, för den kärleken till musik och artister finns det inget virus i världen som rår på.
Det finns hopp om framtiden.
Vi ses!
Daniel Johansson
daniel@musikindustrin.se
