I början av 1900-talet hade grammofonen ännu inte fått någon status i svenska hem. Men under perioden mellan första och andra världskriget förändras vårt förhållande till inspelad musik. Nu ska vårt musiklyssnande under den perioden undersökas i ett forskningsprojekt vid Örebro Universitet och universitetet i tyska Bonn.
Att lyssna på musik ensam och i lurar är ett beteende som hör hemma i modern tid. I tusentals år var musik något som musiker och åhörare upplevde tillsammans och samtidigt. När ett musikstycke var slut gick det heller inte att få uppleva exakt samma sak igen.
– Att börja prata om musik som något som inte är en aktivitet och något man gör tillsammans vore för den tidens människor ganska obegripligt. Det skulle vara svårt att föreställa sig att det är musik man talar om, säger Ulrik Volgsten, professor i musikvetenskap vid Örebro universitet.
Nu ska Ulrik Volgsten tillsammans med Benedetta Zucconi, vid universitetet i tyska Bonn, forska om hur musik gick från att vara ”något man gör till något man hör”. De båda forskarna har fått 2 674 000 kronor från Riksbankens jubileumsfond för att undersöka vad som händer med musiklyssnandet under åren mellan de två världskrigen, 1919-1939. Förändringarna i Sverige och Italien kommer att jämföras.
Viktiga pusselbitar är teknikutveckling, det ökade radiolyssnandet och införandet av den ekonomiskt betydelsefulla upphovsrätten, skriver Örebro Universitet i ett pressmeddelande. Likaså att svenska tidningsrecensenter börjar skriva om inspelad musik på samma sätt som man gjort med konserter.
Forskningen kommer att pågå de närmaste tre åren.
Christel Valsinger
Foto: Maria Elisson/Örebro universitet
