Musikindustrins Lars Nylin kommenterar nyheten om en möjlig ljusning för event från 1 oktober, men hittar även en krönika från Jonas Gardell att lite bråka om.
I tyska Leipzig genomfördes i helgen ett experiment där artisten Tim Bendzko framträdde i ett coronattest för att undersöka hur smittan sprider sig i folksamlingar inomhus.
De 1500 konsertbesökarna bar sändare som tog in data om rörelsemönster och avstånd till andra. Besökarna fick även handsprit med fluorescerande färg för att forskarna, med UV-ljus, skulle kunna undersöka vilka ytor i lokalen som var särskilt smittspridande. Forskarna testade sedan genom tre föreställningar med olika scenarier för in- respektive utgångar
Inrikesminister Mikael Damberg och kulturminister Amanda Lind kom i veckoslutet, utöver löfte om ett ett länge efterlyst andra stödpaket på 1,5 miljarder, med det ändå efterlängtade beskedet att vissa lättnader för max 50-personersregeln kan gälla från 1 oktober.
Vid samma presskonferens hade jag velat höra att tester som det tyska var omedelbart förestående, eller ännu hellre i hemlighet redan hade genomförts.
Även om beskeden om en möjlig stegvis nystart är positiva är saktfärdigheten gällande hur en nystart skulle kunna ske fortsatt förbluffande.
Jag vet att organisationer och även privatpersoner haft en dialog med ansvariga genom pandemin. Just som jag skriver denna krönika kommer exempelvis en pressrelease från (S) kulturpolitiske talesperson Lawen Redar, som skriver:
”Under mina möten med branschens företrädare slås jag av hur man har använt den inställda våren och sommaren. Trots uteblivna intäkter har man omorganiserat sitt arbete för att visa att smittsäker publik verksamhet är möjlig. Jag har besökt arenor, konserthus, teatrar och biografer som visar markeringar på stolar och sektioner. Överallt finns handsprit och skyltning om avstånd. Därtill har det har tagits fram digitala smittsäkerhetsstrategier som inbegriper allt i från temperaturmätning till digitala entréer. Det är sammantaget ett imponerade arbete. Branschen har dessutom i omgångar vänt sig till både Kulturdepartementet och Folkhälsomyndigheten för att få vägledning. De tycks stå ödmjuka inför ytterligare krav och har full insikt om att straffsanktioner kommer att kvarstå för den arrangör som inte tar regelverk och vägledning på allvar.”
Men trots dialogen, trots Redars beskrivning, kan det tyckas som att det var en nyhet när det efter sommaren höjdes allt fler röster från eventindustri och organisationer om att en vision för en nystart – om så långt fram i tiden – måste komma och det snart.
Det har ändå gått ett halvår sedan utbrottet, även om denne tyckare givetvis är hemmablind borde det sedan lång tid ha stått klart att någon gång måste det fattas beslut, det borde tagits fram olika potentiella scenarier.
Mer positivt är att de ansvariga verkar ha lyssnat på den spontana kritiken att ställen med mindre än 50 personer i kapacitet, eller kring det, omöjligt kan följa en tvåmeters-regel, då blir kapaciteten ännu mindre än det som gällt sedan mars, vi hade fått en ännu värre inkonsekvens än det som gör att fullsatta bussar och köpcenter är möjliga, men inte små gig.
En som varit flitig tyckare den senaste tiden har varit Jonas Gardell. När det nu äntligen kom lite ljusningar var han snabb att ta åt sig äran. Han följde sedan upp tidigare inlägg med en krönika i Expressen under rubriken:
”Vi behöver ett datum när Sverige ska öppnas igen” och kom med slutsatsen: ”Sätt ett datum! Ge oss hopp! Något att arbeta emot.”
Gardell tycker kort sagt att regeringen nu lite ska strunta i vad FHM och andra experter tycker och börja utöva mer av gammalt (o)hederligt ministerstyre. Detta enligt tesen att så mycket annat än hälsa, konkret risken för en ny våg, påverkar vårt välbefinnande.
Respekt för den balansgången, den har ju faktiskt varit hela den svenska linjen, men personligen efterlyser jag absolut inte exakta datum för en återgång till ”det vanliga”.
Bara pandemin, möjligen hjälpt på traven av ett vaccin, kan sätta sådana datum. Jag tror t o m att utfall som det från Gardell kan vara kontraproduktiva.
Här gissar jag vilt, men känslan finns att vissa ansvariga sett event som en stor skara gastande, skrattande, kramande, pussande skara som givet ett totalt öppnande naivt genast skulle kasta all försiktighet över bord. Om någon tänker så signalerar Gardell i viss mån att farhågorna är korrekta.
Nej, ge oss en ansvarsfull stegvis sittande nystart från 1 oktober i regi av experter, sådana har ju inte minst eventindustrin.
Att det gått extremt trögt att komma fram till de positiva signaler vi fått nu får sorteras in under erfarenheter att ha inför nästa gång.
Trögheten i sig under ett halvår får inte göra oss fartblinda hur illa det än är för scenbranscherna. Bara pandemin har tolkningsföreträde.
Lars Nylin
