Debatten om den svenska live-scenen och förbudet mot att samlas fler än 50 personer i allmänna sammankomster blir allt hetare. Tidigare kulturministrar stämmer nu in i kritiken och artisten Moneybrother har gett sig in i diskussionen med ett konkret förslag. MI summerar de senaste inpassen.
Regeringen har använt sig av ordningslagen för att begränsa antalet deltagare i sammankomster och tillställningar som riktar sig till allmänheten. Eftersom bl a konserter och teaterföreställningar omfattas av ordningslagen, men inte restauranger, badplatser och köpcentrum, så uppstår den spännande situationen att så fort en artist kliver upp på en scen kan polisen avbryta en tillställning om den samlar mer än 50 personer. Men håller sig artisten borta kan alltså fler människor samlas. I praktiken blir det stelbent och ologiskt, något som allt fler höjt rösten om de senaste veckorna.
I DN igår (10/8) redogjordes för kultursektorns ekonomiska förluster de senaste månaderna. För musikbranschen handlar det bl a om att yrkesverksamma frilansmusiker i Sverige (ca 6000 personer) tappat intäkter från gager på minst 260 miljoner kronor mellan juni och augusti, enligt siffror från Musikcentrum Riks och Musiksverige.
Tidigare kulturministrar som Leif Pagrotsky och Lena Adelsson Liljeroth kallar beskeden om begränsningar av folksamlingar för ”obegripligt inkonsekventa” respektive ”ologiska” i artikeln.
Artisten Moneybrother (Anders Wendin) föreslår i en debattartikel i Aftonbladet idag (11/8) att publikgränsen vid konserter höjs till 150 personer. ”Fokus har legat på hur vi ska göra med de stora festivalbjässarna. Och det är förståeligt. Men med en publik på 150 kommer det behövas ljudutrustning, fordon för att inte tala om trummisar och pianister. Helt plötsligt är det värt för restaurangen att ha sin trubadur igen.”
Det är en viktig poäng. Även mindre arrangemang kan ge jobb till många.
Personligen ser jag hellre att publikintaget anpassas efter kapaciteten på lokalen. Och att arrangörer, precis som butiksägare och andra, åläggs att se till att verksamheter kan genomföras smittsäkert, med tanke på köer vid in- och utgång, toaletter och barer. Man borde också kunna göra skillnad på hur en sittande eller stående publik bör hanteras.
Men någon flexibilitet måste införas snarast och det är regeringen som måste se över begränsningarna. Det är bråttom nu, om den svenska live-scenen ska ha en chans.
Christel Valsinger
