Från Mauro Scocco till Lido Pimienta – här är musiken som tickar alla boxar hos MI:s Lars Nylin och Christel Valsinger denna veckan.
Christel väljer
girl in red: midnight love (låt)
På by:Larm 2019 var norska girl in red årets stora hype och drog fullt hus. Stjärnglansen bekräftades i höstas med en söndersälskad konsert på Debaser i Stocholm. Ett album är i sikte och första singeln från det visar vägen mot ett mjukt och luftigt sound. Fint och sorgset om att inse att man är andrahandsvalet för den man är kär i. [AWAL]
Florence + the Machine: Light of Love (låt)
Light of Love fick inte plats på albumet High As Hope, men släpps nu som en separat singel – möjligen omastrad, apropå vinjetten för denna text, det låter ”bonusspår”. Men låten är ljuvlig. Mjuk och trösterik med stråkar och blås och de passande textraderna ”Don’t go blindly into the dark/ In every one of us shines a light of love.” All vinst från låten doneras till en insamling för intensivvården i Storbritannien. [Universal Music]
Lido Pimienta: Te Quería (låt)
Colombisk-kanadensiska Lido Pimienta fick Polaris-priset i Kanada 2017 för sitt självutgivna debutalbum, i konkurrens med bl a Leonard Cohen och Feist. Albumet Miss Colombia som släpptes i fredags är ju egentligen den färskaste releasen, men eftersom jag ännu inte hunnit lyssna in mig på det så får den här singeln representera. Oemotståndlig, melodisk reggaeton med steeldrum och träigt blås. [Anti- Records]
Ana Diaz: Bästis (låt)
Smärtsamma uppbrottslåten 100 var den första av tre singlar från Ana Diaz förra året. På fredag är det äntligen releasedags för albumet Tröst och vatten som föregås av den här varma soulgospeln skriven ihop med Elias Kapari och Sonny Fahlberg från Norlie & KKV. Bli din egen bästis och ”akta vad du säger om dig själv” är budskapet. [Sony Music]
Laleh: Det kommer bli bra (låt)
Visslingar, studsig bas och barnkörer. Lalehs lekfulla optimism är välbehövlig just nu. Nytt album att se fram emot i höst! [Lost Army/AWAL]
Lars väljer:
Mauro Scocco – Långt härifrån (låt)
Det sena 80-talet kommer på besök och jag älskar det. Mauro Scocco fortsätter envetet att ge ut enstaka låtar på Spotify och helt nya Långsamma timmar är nog min favorit från senare år. Han sveper stående mitt i sitt så bekanta Scoccoland upp en forsande epik som får mig att tänka på låten Himlen med Ratata eller den där sololåten om en tjej utanför Seven/Eleven. Jag gillar det skarpt [Topco Music].
Fiona Apple – Fetch The Bolt Cutters (album)
Efter nio år återvänder Fiona Apple med ett album som radikalt ställer på huvudet allt jag hade trott att hon skulle göra i detta skede av karriären. Fetch The Bolt Cutters är ett av de mest radikala album jag hört. Det är rått, sällan romantiskt, aldrig rogivande. Det går inte att göra referenser, möjligen att namn som Tom Waits (hans karriärsteg), Yoko Ono och Joni Mitchell i hennes mer terapeutiska album fladdrar förbi i associationerna. Ett album att älska eller omedelbart kasta ifrån sig som alltför krävande [Epic/Sony].
Isak Danielsson – Religion (låt)
Inledningsspåret på albumet Remember To Remember Me summerar perfekt en kollektion låtar sprängfyllda av känslor. I den här låten gospelmättat storslaget, lite som en svensk Hozier [IOD/Universal].
Rina Sawayama – Sawayama (album)
Jag gillar inte genren nu metal och jag avskyr uttrycket “shut the fuck up” efter att ha hört en jobbig typ tjata det i årets säsong av Robinson. Men jag älskar att japansk-engelska Rina Sawayama använder bådadera på ett omtumlande debutalbum (det sista i singeln STFU) [Dirty Hit].
Mankku – Tack för allt (mor och far) (låt)
En ambitiös och säregen inspelning av Mankku, till vardags Magnus Fagernäs som förr var trummis i Traste Lindéns Kvintett. Till en text som i princip är en ”döstädning” efter en älskad tid och förälder bygger Mankuu en melankolisk, filmisk liten novell till låt, med bonus inte minst i Geir Sundstöls gitarr [Undefined Sounds].
