I dokumentären Frikyrkans musikunder skildrar Ann-Sofie Carringer en del av svenskt musikliv som ofta bara är bekant för dom som själva kommer från ett frikyrkligt sammanhang.
Den prisbelönta dokumentärfilmaren Ann-Sofie Carringer, själv uppvuxen med pingstkyrkan, tyckte att det var hög tid att en svensk musiktradition kom ut i ljuset.
I Frikyrkans musikunder skildrar hon såväl namn som blivit kvar i sammanhanget, som Charlotte Höglund och Jard Samuelsson, som några som senare landat i det ”vanliga” popsammanhanget, som Tomas Andersson Wij (bilden) och Uno Svenningsson.
Vad är det för dokumentär du har gjort?
– Den speglar en parallell musik och pophistoria som har pågått i Sverige sedan 1930-talet men som verkar ha varit en väl bevarad hemlighet. Det är musikens utveckling inom frikyrkan. Det är otroligt märkligt att den inte har gjorts tidigare. Den berättar också om hur viktigt frikyrkans scen har varit för utvecklingen av en massa duktiga musiker och artister i Sverige.
Vem är Ann-Sofie Carringer och vad har du gjort kring musik tidigare?
– Bra fråga! En skapligt glad, positiv och nyfiken person. Mamma till tre vuxna fantastiska barn, farmor till två fina barnbarn. Stort socialt liv och gillar att gå på konserter och film. Var en gång i tiden skapligt musikalisk, spelat piano, cello och saxofon och sjungit i massa olika barn och ungdomskörer. Kommer ifrån en musikfamilj. Arbetat med TV i 30 år och älskar det, speciellt att göra intervjuer. Gillar skidåkning och mitt hus i Åre men också att resa runt i världen som jag har haft förmånen att göra mycket de senaste dryga 20 åren, speciellt Afrika och USA.
–Oj, väldigt många musikdokumentärer är ju intressanta. Sugarman för att det var en sådan unik historia, Filmen om Amy Winehouse för att hon vara så otroligt begåvad men att det också var en sådan sorglig historia. Serien som SVT gjorde om det svenska popundret för att den var kul och snyggt berättad, men också för att det var intressant att se alla duktiga producenters arbete som ofta ”gömmer” sig i en studio. Och så dokumentären om Aretha Franklin där hela filmen var en ganska oredigerad historia som utspelar sig i en kyrka men ändå visar så mycket på hur cool och svängig gospelkyrkan var och är.
Vad väntar härnäst?
– I TV-världen har vi en väldigt kort framförhållning som frilansare. Just nu har jag precis påbörjat arbetet med Barncancergalan där jag gör alla reportage om familjerna som drabbas. Jag har arbetat med cancergalor i 16 år nu. Sedan hoppas jag att få följa upp det enorma gensvaret som vi har fått på Frikyrkans musikunder och göra fler program. En idé är den delen som jag fick lämna utanför den här gången och det är om hur gospeln kom till Sverige och dess historia och om alla körer inom frikyrkan.
Fotnot: Dokumentären visades i SVT på påskaftonen men finns nu på SVT Play.
Lars Nylin
