Historien med ASAP Rocky blev den märkligaste hittills i Sverige kring en utländsk artist, ett av flera skäl till att den stora bevakningen var motiverad, skriver MI:s Lars Nylin.
Dag ett var händelsen mest märklig och upprörande, misshandelsfall bör förhoppningsvis alltid uppröra oavsett parter, oavsett om det påstås vara självförsvar.
Men historien med ASAP Rocky och hans livvakter tycktes inledningsvis inte som något för Musikindustrin att skildra.
Artister på gästbesök har hamnat i svensk arrest många gånger, från jazzmusiker förr, över Jimi Hendrix, till Snoop Dogg och W Axl Rose.
Ämnet har historiskt varit något som brotts- och möjligen dagstidningarnas nöjesjournalister fått ta tag i. Första veckan avstod vi bevakning av fallet.
Men ASAP Rocky blev kvar i Stockholm. Denna tyckare var EN av många som reflekterade att det blev en märkligt lång process med tanke på vad ringa misshandel brukar leda till.
Men en utländsk stjärna i svensk arrest även vecka två och tre – det blev då självklart för oss med rak nyhetsrapportering. Det var nu trots allt vad alla pratade om i sommarkylan och ett stort namn i sin genre.
Då öppnades plötsligt alla portar. USA:s president klev in och började ställa krav på det svenska rättssystemet. Okunniga, av många skäl provocerande krav.
Nu klev alla in på scenen: det blev livebevakning på plats av alla större tidningar, TV-team med ”ståuppor”, föga överraskande gled även Leif GW Persson in med åsikter.
I slutänden hamnade vi där läget är nu: ASAP Rocky är hemma i USA igen. Beskedet om straffet kommer inom två veckor.
Post Trump hann affären även komma betydligt närmare Musikindustrin.se än vad som initialt var fallet.
När kritiken hos medieanalytiker växte om att det blev FÖR mycket ASAP Rocky i medier blev det även allt tydligare att analysen är färgad av synen på vem Rocky är, inte minst hans status, och inte minst synen på hiphop.
Jag såg en erkänd mediekommentator sarkastiskt skriva ”den numera världsberömde ASAP Rocky”.
Många ansåg att det endast var tack vare Trump som fallet förtjänade bevakning utöver en notis eller två.
Då har man noll koll och en klart arrogant syn på hiphopkulturens roll 2019. Bara på Spotify hade ASAP Rocky i det skedet 1,5 miljarder streams redan på sina fem största låtar.
Det går att raljera om hans kvaliteter, men inte om hans position. Om inte annat borde nämnda krönikörer ha kunnat Googla fram varför han ö h t var har, han var här som toppnamn på en av dom största hiphopgalorna hittills, på Stadion i Stockholm, en prestigearena i synnerhet för oss över 50.
Som någon skrev: ”Man kan fråga sig vad samma tyckare hade ansett om bevakningens omfång om det varit Miami Steve som suttit arresterad?”
Bevakningen var helt motiverad, nyhetstorka eller ej. Det var även exklusive den morotsfärgade i Vita Huset den märkligaste rättsprocessen med en gästande artist hittills. Möjligen den märkligaste med en kändis alla kategorier.
*
Mer juridik även om kopplingen är extremt långsökt. Det blev alltså Katy Perry och det övriga teamet bakom Perrys Dark Horse från 2013 – inklusive Max Martin – som förlorade i den uppmärksammade tvisten mot rapparen Flame för rättighetsintrång i dennes Joyful Noise (som MI skrev om här).
Totalt 2,8 miljoner dollar ska betalas efter en dom av en jury i Los Angeles. Summan baserad i att juryn räknat fram 22,5 % av intäkterna på Dark Horse fram till i dag.
Jag kan för mitt live inte höra att detta är en motiverad utgång. Möjligen blir jag påverkad av Rick Beato i länken härintill – se den! – men som någon skrivit i kommentarsfältet på YouTube: ”Efter detta kommer Blue Öyster Cult att stämma alla som använder en koskälla. Blue Öyster Cult kommer att stämmas av en ko.”
Jag tror att även den som aldrig hört det amerikanska 70-talsbandet inser humorn.
*
Inte helt överraskande kommer nyheter om att kinesiska Tencent Music lagt det första budet i Vivendis utannonserade försäljning av delar av Universal Music Group. Om det stämmer handlar det lämpligt nog om tio procent, med en option på lika mycket.
*
Warners svenska etikett Metronome fyller 70 i år, Universalägda MNW fyller 50. Massproduktion i Sundsvall 40. Adrian 20, Flora & Fauna lika mycket. Vilka andra svenska etiketter och förlag fyller jämnt 20 eller mer? Hör av dig till lars@musikindustrin.se.
*
Sitter och lyssnar genom årets svenska hits hittills. Det ser ut som om Veronica Maggio ännu en gång toppar min lista. Tillfälligheter är låten.
*
Apropå jubileer så fyller Pet Sounds i Stockholm 40 i år om jag inte missminner mig. Pet Sounds som ännu en gång hyllats av Quentin Tarantino (se separat artikel). Vilken skivbutik är äldst i Sverige i dag? Finns det någon startad innan 1979?
*
D.E. Pennebaker, regissör av bland annat den extremt stilbildande Bob Dylan-dokumentären Don’t Look Back, har lämnat oss. Detsamma gäller producenten Henri Belolo, som tillsammans med Jacques Morali skapade Village People och på många sätt var inblandad i discorörelsens start på 70-talet. Vila i frid.
*
Tool till sist på Spotify. Mäktigt magiskt.
Lars Nylin
