Nu när arbetet med det nya upphovsrättsdirektivet inletts i Sverige, kan det vara intressant att titta närmare på hur andra länder ser på implementeringen av de nya reglerna. Daniel Johansson har gjort en liten utblick.
När EU-parlamentet röstade om DSM-direktivet i våras var det förutom Sverige några andra medlemsländer där majoriteten av ledamöterna röstade emot genomförandet av direktivet, Polen, Luxemburg, Nederländerna, Estland, Slovenien, Tjeckien och även Tyskland som faktiskt hade fler nej-röster än ja-röster bland ledamöterna. De länder som tydligast sade ja till direktivet var Belgien, Frankrike, Danmark, Spanien och Portugal.
Generellt kan man säga att traditionella konservativa partier och socialdemokrater varit positiva till direktivet (förutom i Sverige), medan gröna partier och högerkonservativa EU-negativa partier ställer sig mot direktivet. Man kan tänka sig att att det kommer bli en tuff politisk debatt framöver i de länder där majoriteten av ledamöterna och partierna röstat nej.
Samtidigt är direktivet demokratiskt beslutat om, i enlighet med hur ny lagstiftning tillkommer i EU, och samtliga länder är därmed ålagda att införa direktivet i sina lagstiftningar. Men det finns ett fåtal länder som fortfarande vill försöka sätta stopp, som t ex Polen.
Den polska regeringen lämnade nyligen in ett skriftligt klagomål till EU angående artikel 17, som man menar kommer att innebära censur ända ned på ISP-nivå, dvs att internetleverantörer skulle komma att behöva introducera filter, något som den polska regeringen menar skulle gå emot lagarna om yttrandefriheten.
Direktivet innehåller ingenting om filter på den nivån, men skrivelsen skulle kunna betraktas som en politisk reaktion i efterdyningarna av handelsavtalet ACTA som fick starka motprotester, och där Polen spelade en viktig roll. I Polen kallas också det nya direktivet vanligtvis för ACTA2.
Tyvärr är inte den här sortens skrivelser till EU offentliga, utan kan hållas stängda fram tills dess att EU tar ett beslut kring hur man ska hantera Polens reaktion. Tomasz Targosx, immaterialrättsexpert på Jagiellonian-universitetet i Kraków, säger:
– The argument would go that art. 17 will in fact make all affected ISPs use automatic filtering software, which must clash with the freedom of expression. The Minister has mentioned the EU Charter of Fundamental Rights and Polish constitution, though the latter will not be legally relevant for the CJ EU. As usual, all this will probably come down to the principle of proportionality. The Ministry’s communiqué stresses that Poland is not opposed to the copyright reform as such, only to its excesses.
Det är inte bara i Polen som direktivet fortsätter att väcka uppmärksamhet, runt om i Europa genomförs konferenser och rundabordssamtal arrangerade av många olika aktörer, inte minst juridiska organisationer. Precis som i Sverige har processen kring implementerandet precis börjat i de flesta länder och lär ta fart till hösten.
Direktivet, som är det näst längsta som genomförts i EU på upphovsrättsområdet, 34 sidor långt, har utökats successivt i samband med de olika revideringar som genomförts sedan förra våren. Framför allt artikel 17 (tidigare artikel 13) blev successivt längre och längre under processens gång. Men DSM-direktivet är inte det längsta direktivet, IPRED låg på 42 sidor, medan direktivet för kollektiv rättighetsförvaltning från 2016 landade på 27 sidor.
Artikel 25 i det nya direktivet ger de individuella medlemsländerna ett visst utrymme att i relation till InfoSoc-direktivet från 2001 tolka texten och införa egna varianter på reglerna. Den tyska regeringen släppte i samband med att direktivet klubbades igenom i EU-parlamentet ett officiellt uttalande där man bl a skrev följande angående implementeringen:
”The German Federal Government therefore assumes that this dialogue is based on a spirit of guaranteeing appropriate remuneration for creatives, preventing ‘upload filters’ wherever possible, ensuring freedom of expression and safeguarding user rights. The German Federal Government assumes that uniform implementation throughout the Union will be agreed on in this dialogue, because fragmentary implementation with 27 national variants would not be compatible with the principles of a European Digital Single Market. On the basis of this declaration, the German Federal Government will participate in this dialogue.”
Implementerandet innefattar alltså, som MI tidigare skrivit om, två parallella processer. Dels processen att varje land genom omfattande samtal med olika aktörer ska ta fram ett förslag till ny lagstiftning i det egna landet, och dels ett mer övergripande samarbete mellan alla länder för att se till att det finns en gemensamhet när direktivet väl blir lag.
Enligt IP Kat (en blogg som drivs av jurister, och som bevakat arbetet med det nya direktivet noga), verkar Frankrike vara ett av de länder som snabbast vill implementera direktivet i sin lagstiftning, och som kommer följa direktivets ursprungstext noga. Belgien har dock varit ännu snabbare, vissa delar av direktivet beslutade man om redan i november 2018, lagändringar som träder i kraft den 1 juli 2019.
Även utanför EU får direktivet konsekvenser. För bara ett par veckor sedan släppte det kanadensiska parlamentet sin rapport kring kommande förändringar i upphovsrätten, en rapport som återkommer med fem års mellanrum då den kanadensiska lagstiftningen kräver att upphovsrätten ska ses över vart femte år.
Enligt rapporten ser man inga bevis för att förändringarna som finns i DSM-direktivet skulle gynna rättighetshavarna, och föreslår därför att den kanadensiska lagstiftningen inte ska påverkas. Arbetet har föregåtts med mycket diskussioner i landet, där musikbranschens rättighetshavare aktivt förespråkat liknande förändringar som de europeiska i den kanadensiska upphovsrätten.
Norge å sin sida verkar för närvarande inte se några direkta hinder för att även den norska upphovsrättslagen ska kunna uppdateras i enlighet med direktivet. Under hösten 2019 kommer direktivet granskas noggrannare för att se hur det kan/ska påverka norsk lagstiftning. Tills vidare finns följande uttalande från Kulturdepartementet i Norge:
”Direktivet vurderes foreløpig som EØS-relevant og akseptabelt. På et overordnet nivå er direktivet i tråd med gjeldende politikk om tilgang til digitale tjenester. Det er foreløpig ikke identifisert behov for spesielle tilpasningstekster. Kulturdepartementet støtter det overordnede formålet om enklere klarering av digital og grensekryssende bruk, og er positiv til at dette nå løses ved hjelp av nye EØS-regler. Kulturdepartementet er også positiv til at avtalelisens anerkjennes eksplisitt som en løsning som kan benyttes for rettighetsklarering.”
Storbritannien, som ju befinner sig i något slags mellanting mellan medlem och icke-medlem i EU, har i Boris Johnson fått en stark motståndare till direktivet, och mycket talar för att Johnson kommer att ersätta Theresa May som landets premiärminister. Trots hans egen inställning till direktivet röstade 15 av 19 EU-ledamöter i hans konservativa parti (Tories) ja till direktivet.
Sammantaget kan man säga att förutsättningarna ser lite olika ut i de olika medlemsländerna. I vissa länder (som t ex Belgien och Frankrike) kommer troligen direktivet kunna införas utan några nämnvärda större politiska debacles, medan det i andra länder skulle kunna ta tid.
Därför kommer den ”parallella” processen där EU-kommissionen leder ett överstatligt arbete för det som egentligen är syftet med DSM (Digital Single Market), att ha en harmoniserad lagstiftning i hela EU, vara viktigt.
MI återkommer i ämnet under hösten.
Några tidigare artiklar på MI:
– Första träffen om EU-direktivet
– Arbetet med EU-direktivet inlett
– Äntligen klart!
– EU-direktivet inne på upploppet
– Det ”svåra” EU-direktivet
Daniel Johansson
