Apple om inte likviderar iTunes så åtminstone placerar den på vänt i historiens korridorer. Nyheten på måndagskvällen kom inte direkt som någon skräll. Det hade länge känts som en tidsfråga innan Apple skulle lägga allt fokus på Apple Music. Personligen tillhör jag inte dom som sörjer.
Redan när iTunes sjösattes åren 2001 till 2003 var det för mig en gåtfull lösning. Jag ville ha fysiska plattor, inte ens vilda hästar hade kunnat dra mig till Pirate Bay och annat gratis fuffens. Att betala för filer kändes också helt ointressant. Jag var glad för varje dag som Alexander Bards siande att CD:n skulle vara försvunnen år 2005 (den är f ö som bekant fortfarande inte försvunnen).
Men intressantare än vad jag personligen tyckte, då fanns jag på ett skivbolag, var vad den svenska allmänheten tyckte.
Vi hade och har i Sverige en rejäl ”Apple-penetrering” men svenskarna föll inte i nämnvärd grad för iTunes. Vi envisades med fysisk lyssning. Men vad mer var: vi svenskar var i generation gratis, det ansågs av allt fler dumstrut att inte lyssna på musik gratis.
Ytterst få, relativt sett, hängde på jämfört USA eller England. När vi på skivbolaget i presstexter skröt med höga placeringar på iTunes-listan log vi generat i mjugg, vi visste hur ytterst få nedladdningar det handlade om.
När Spotify kom 2008 blev det ur historiskt branschperspektiv sista spiken i iTunes svenska kista. Visserligen tog det några år innan Spotify nått dagens helt dominanta position, men iTunes hade haft sin chans att slå brett och inte tagit den.
Inte ens när The Beatles släppte sin mäktiga katalog på iTunes 2010 (på Spotify först 2015) blev det mer än en marginell uppgång. I det skedet hade iTunes globalt passerat 10 miljarder-strecket och uppskattades stå för 70 % av världens musikförsäljning.
Det blir därför lite som att sörja en avlägsen släkting som jag aldrig träffat när iTunes nu även formellt skrotas. De steg som Apple tagit mot skilda appar för musik, poddar respektive TV känns givet.
Om jag någonsin gjort någon download från iTunes butik?
Svaret kan avslöjas nu: nej, aldrig. Som närmast kom jag ett misslyckat försök med Pernilla Anderssons tolkning av Enjoy The Silence. Jag minns fumlandet vid datorn som vore det i går.
Men det erkände jag givetvis aldrig på den tiden. Man vill ju ändå framstå som hyfsat state of the art.
*
Galghumor i samband med iTunes frånfälle: de som skriver i sociala medier att en nedsläckning var det enda sättet att bli av med U2:s Songs of Innocence.
*
Något som många missat att döma av sociala medier är Apples förtydligande inför höstens släpp av macOS Catalina: ”Users will still be able to access their music library and use the iTunes Store”.
*
Några entreprenörer har hört av sig och förtydligat fakta efter förra veckans krönika om klubbdöd i Stockholm. MI vill understryka att vi i några fall citerade andra mediers uppgifter, vilket vi också var tydliga med.
*
Ian Hunter fyllde 80 år i veckan. Hunter, mest känd från Mott The Hoople, ger hopp till oss ärrade i branschen, tala om vital. Grattis!
*
Avicii får denna vecka en etta med SOS på Billboards Dance/Mix Show Airplay Chart. Det må vara en rätt obskyr lista, men det är mäktigt att det är den första postuma ettan på 16 år.
Lars Nylin
