Det blev rejäl uppslutning när Musiksverige bjöd in till frukostseminarium om jämställdhet i musikbranschen. Det var dessutom en jämställd publik som kom till Nalen i Stockholm och lyssnade till reflektioner och åsikter om de olika villkoren för män och kvinnor i den gemensamma branschen.
– För två år sen när vi gjorde det här hade vi fem män i en publik på hundra. Nu var det 50/50. Det visar att män också insett att jämställdhet är en viktig fråga som de tar på allvar och vill vara med och påverka. Det är otroligt positivt, säger Mia Strandell, projektledare för Musiksverige, till MI.
Dagen inleddes av journalisten och författaren Annah Björk, som läste ett kapitel ut sin nyutkomna bok “Ni måste flytta på er”. Boken följer kvinnliga artister bakom kulisserna och innehåller intervjuer med och berättelser från bl a Zara Larsson, Tove Lo, Laleh, Kathleen Hannah, Lana Del Rey och Molly Sandén. Det är den sistnämndas berättelse om att närapå bli blåst på cred och royalty efter att ha skrivit en låt tillsammans med Jason Derulo, som läses upp. Det är en story som lämnar lyssnaren med hopp och fajtinglust trots allt, men Annah Björk tycker att utvecklingen efter #metoo har stannat av lite och att svensk musikbransch inte gjort tillräckligt för jämställdheten. Bokens titel är en uppmaning.
– Min analys är att kvinnor har gjort nästan allt man kan göra för en jämställd bransch. Det enda som återstår är att männen tar ansvar på samma sätt. Utbildar sig, lyssnar, är öppna för förändring och släpper fram kvinnor. Att flytta på sig behöver inte betyda att lägga sig under en sten och dö. Man kan ta ett steg åt sidan och där kan finnas något annat värdefullt.
Musikdagen leddes och modererades av Sara Wiggberg, som jobbar med jämställdhet och ledarskap inom olika branscher och sektorer, bland annat för MöM (Makten över Musiken).
Sedan våren 2017, då de första resultaten från fokusgrupperna presenterades, har #metoo svept över världen. Reflektioner över vad upproret betytt därför blev ett nytt ämne i de uppföljande fokusgruppssamtalen, som också handlade om hur musikbranchen mår ur ett jämställdhetsperspektiv och hur deltagarna upplever sina arbetsplatser. I grupperna satt 39 personer från musikbolag, förlag, organisationer och management live samt utövare såsom artister och producenter. Män och kvinnor intervjuades i separata grupper och ett önskemål från flera deltagare var att dessa skulle vara blandade nästa gång.
Samtalen redovisades av Sara Wiggberg som citat och reflektioner. Syftet var att komma bortom statistik och diagram och på så sätt se vilka historier som skulle komma fram. Ett tema var de många olika rum som arbetet i musikbranschen sker i. Replokalen, studion, turnébussen, möteslokalen, restaurangen/baren etc – alla bär de på olika förutsättningar och villkor.
Studion är till exempel ett slutet rum, där gamla strukturer kan upprätthållas eftersom det saknas insyn utifrån. En man uppgav att han under sina tio år i musikbranschen aldrig jobbat med en kvinna i studion. En annan menade att en del män bara är intresserade av att stå upp för jämställdhet när det ger credd och det får man inte i slutna rum. En kvinna vittnade om att när hon sitter vid datorn i sessions och är den som spelar in, så blir hennes inspelningar alltid utbytta mot en mans i slutänden, trots att hennes låter lika bra.
I samtalen om hur #metoo påverkat branschen och dem själva tyckte både kvinnor och män att det blivit lättare att lyfta frågor om jämställdhet. “Startsträckan har blivit kortare. Man behöver inte förklara längre. Det är en strukturell skillnad och positiv känsla att alla kvinnor är tillsammans i detta”, ansåg en kvinna i en av grupperna.
Samtidigt fanns åsikten att även om det blivit lättare att prata om ämnet, så har inte #metoo genererat några jätteförändringar ännu.
Problematiska strukturer i musikbranschen lyftes också. Flera hade i samtalen refererat till musikbranschen som en “ankdamm”, där samma människor flyttar runt på olika tjänster och arbetsplatser medan få lämnar. Det kan göra det svårt att bryta upp negativa strukturer. Begreppet “self made man” var också återkommande och ansågs vara något som länge fått stå för det bästa och rätta sättet att bygga en karriär i branschen. En ökad utbildningsgrad inom olika branchsektorer sågs som något positivt som skulle kunna minska problemet med att rekrytera bland kompisar och gamla kollegor från förr.
Ytterligare en problematisk struktur som lyftes av flera i fokusgrupperna, var de olika villkoren för män och kvinnor att tillåtas att misslyckas. “Som kvinna åker du ut direkt om du gör fel” menade någon, samtidigt som det påpekades att det finns män som får toppositioner trots både klavertramp och konkurser i ryggen.
– Vi har ett arbete att göra i branschen här och det var inte bara kvinnorna som tog upp detta, sa Sara Wiggberg.
Så vad kan branschen göra? Några råd avslutade delen som rörde fokusgrupperna: börja prata, använd experter och sakkunniga och koppla ihop jämställdhet och affärsutveckling – “vilket företag vill vi vara om fem år?”
Seminariet avslutades med ett panelsamtal om jämställdhet med Joakim Johansson/General Manager och Marketing Director Universal Music, Anna Sjölund/VD Live Nation, Eric Hasselqvist/CFO Ten Music Group och VD Publishing Comapny TEN, samt Jan Granvik/förbundsordförande Musikerförbundet.
– Att arbeta med jämställdhet aktivt är en förutsättning för att vi som bolag ska överleva i framtiden, sa Joakim Johansson.
– Det är framförallt en förutsättning för att vi ska kunna attrahera talanger. Det inkluderar både anställda och artister.
Apropå att #metoo ännu inte resulterat i så mycket sa Eric Hasselqvist att mycket hänt när det gäller kvinnlig representation på låtskrivarsidan.
– Efter #metoo har det nästan blivit lättare att placera en kvinnlig låtskrivare i en session än en manlig. Men när märker man det på topplistan? Om man tänker sig att #metoo var i oktober 2017, och så vaknade förlagen till och sajnade fler tjejer våren 2018 och som sen ska in i sessions. Då kanske de grejerna inte kommer ut förrän nu. Så man får ge det lite tid.
Jan Granvik från Musikerförbundet lyfte problemet med att arbeta för jämställdhet även för frilansar. Arbetsmiljön faller på arbetsgivarnas ansvar, men i musikbranschen är många aktörer egenföretagare och det finns ingen given motpart att kontrollera.
Från publiken kom en fråga om vilka risker paneldeltagarna ser, som skulle kunna hindra utvecklingen mot en mer jämställd bransch. Anna Sjölund menade att hon ser en backlash på #metoo nu.
– Plötsligt är det okej att tycka att #metoo var lite överdrivet. “Nu när allting har lugnat sig så ser vi ju att det gick lite överstyr där”. Det kan det ju ha gjort på vissa sätt. Men (det är viktigt) att inte se det som en tillfällig händelse utan startskottet på en större förändring och fortsätta prata om den.
Slutsummering av förmiddagen gjordes av Karin Inde (Svensk Jazz) och Ludvig Werner (Ifpi) från Musiksveriges styrelse.
– Processen är skör, rätt vad det är går vi rakt bakåt, sa Karin Inde och hänvisade till nyheten om hur aborträtten i Alabama precis röstats bort.
– Det jag tar med mig från idag är att vi måste vara fler som är “jobbiga jävlar”. Fler män måste också orka vara ”jobbiga jävlar”. Vi måste vara modiga när vi rekryterar, men också när vi fikar eller sitter i bastun.
Ludvig Werner reflekterade över vikten av genomtänka beslut.
– Det är lätt att falla in i att hitta snabba lösningar. Man vill visa att man gjort A, B, C, D. Det svåraste är att fatta beslut som tar lång tid innan de får effekt. Vi har pratat en del om credd idag men jag tror man ska vara försiktig med att alltid spotta ur sig en lösning på en gång.
Christel Valsinger
Fotnot: Hela frukostseminariet filmades och går att se här.
