200 miljoner tittare av världens största nöjesshow och så tar en felanvänd autotune i ett gästspel allt fokus. Madonna har alltid berört och fortsätter att göra det trots att det nu är ett tag sedan popdrottningen från Bay City i Michigan fick ur sig en riktigt bra låt.
Inte minst är hon i mångas ögon fortsatt kontroversiell. Detta döljs bakom kritik av hennes låtkvalitet i modern tid, som sagt tveksam, och fixering vid att vara ”nere” med sin tid, även jag kan tycka det ofta blir tröttsamt.
Men bortom detta finns ofta en illa dold kritik av Madonna Louise Ciccone som grundar sig i att hon är en kvinna som årtionde efter årtionde tar plats och kaxar upp sig på ett sätt som annars endast män gör. Den sortens sågning av henne och hennes verk stinker.
Jag hamnar själv ofta i privata diskussioner där jag påstår, rätt eller fel, det är min bild, att genusfrågan nu alltid är i fokus i musikindustrin. Till sist på gång sedan tidigare, påskyndat av Metoo. Visst, det finns enögda rötägg även i den här branschen, kvar i 1800-talets kvinnosyn. Men generellt har frågan hamnat i ständig och självklar spotlight. Män vill väl. Män vill ge plats. Om det sedan efterlevs är en helt annan sak, statistik från organisationen Musiksverige visar tyvärr att det inte är så.
Men när att vara kontroversiell så uppenbart grundar sig i dubiös kvinnosyn blir jag smått skogstokig. Trodde att vi ändå kommit en gnutta längre.
Men självklart är det okej att skoja om en tragikomiskt felanvänd autotune.
För detsamma skulle givetvis ha hänt om en manlig fixstjärna gjort samma klavertramp.
Eller?
*
Att Madonna-lägret efter framträdandet i Tel Aviv bytte ut den skeva sången till Madonnas YouTube-kanal kan däremot sorteras under vinjetten milt tveksamt.
*
Jag gillar trots allt Madonnas I Rise från tidigare i år rätt skarpt. Medges.
*
John Lundvik gjorde en långt mer än respektabel insats. Trevligt att en så pass innerlig och ”rootsig” låt ändå hade en chans in till målsnöret.
*
Jag sällar mig till kön av alla som anser: så trist att inte fler i Eurovision Song Contest sjunger på sina hemspråk! Hur få var det, sju?
*
Weyes Blood till Sverige i november. Lokalen Slaktkyrkan i Stockholm är ljuvlig, helt rätt för denna sorts kärleksdränkta neohippiegospel. Men jag hoppas att Weyes Blood vid tiden för spelningen är en välförtjänt gigant och får flytta till en långt större lokal.
*
Rösta i Denniz Pop Awards! Nio kandidater finns nu uppe på prisets hemsida. Röstning pågår till 5/6. Läs även artikel i MI.
*
Orup och Ulf Dageby aktuella med nytt material samma vecka efter på tok för lång tid. Jag gissar att ingen av dem klumpar ihop sina respektive artisterier, men jag njuter av två favoriter som jag följt sedan 70-talet, Orup knappt så, men ändå.
*
Många i mina sociala medier ansåg i helgen att Madonna med detta är slut som artist. Det tror jag man bör fråga hennes största publik om. Den som finns i Amerika och ost-Asien. där man inte vet vad Eurovision Song Contest är.
*
Madonna som fredsängel i Palestinafrågan tror jag däremot inte ett skvatt på.
Lars Nylin
