Albumet, vila i frid, heter det i streamingeran. Allt färre även i den mogna publiken lyssnar på hela album utan fokuserar på enstaka spår. En aktuell brittisk undersökning visar att bara 16 % av de mogna musikkonsumenterna lyssnar på ett helt album eller mer per månad. Därför blir själva lyssningsmönstret ännu ett skäl att älska Billie Eilish debutalbum When We All Fall Asleep, Where Do We Go? skriver MI:s Lars Nylin.
Plattan slår alla världsrekord i ”albumlyssnande”, efter paradigmskiftet. I synnerhet på Apple, men även på Spotify.
Hos Apple gjordes, enligt källor till The Music Network, 800.000 så kallade ”pre-adds” av albumet, rekord hittills. När det sedan släpptes, eller droppades som det heter numera, lyssnades det på i princip hela albumet – 81 % – medan lyssnandet på exempelvis Drakes fjolårsalbum till stora delar koncentrerades på tre singlar.
Hos Spotify finns på ett tidigare ej upplevt sätt alla albumspår på globala Topp 50, i Sverige 8 av 50, och statistik visar hur fans även på Spotify formligen kastade sig över hela albumet dagen det kom. Trevligt för en gammal albumälskare och möjligen en tankeställare för musikbolag.
Ariana Grande nådde tidigare i år större totalsiffror vid släppet av Thank U, Next, men i just ”albumlyssnande” sätter Eilish ett nytt riktmärke för en generation som lyssnar mer selektivt än de veteraner dit jag räknar mig själv.
Ännu trevligare blir det hela av att albumet är så starkt. Eilish, 17 i dag, 16 när det spelades in, har i motsatsen till albumstofilens reaktion gjort en produktion som är allt annat än traditionell.
Det är ofta lågmält, svävande, avvaktande, i en vi-gör-det-själva-seans som strömmar ut från Billies och hennes bror Finneas hemmastudio. Men det förment tassande avbryts ständigt av infall och små explosioner och inte minst alldeles fantastisk pop. Basen kan vara rent överfallande, sången processat trasig, det är länge sedan jag blev så härligt omtumlad av musik.
Aftonbladet Marcus Larsson har beskrivit det: ”Hon har tagit Lana del Reys ballader, Lordes fantastiska hit Royals och hiphopbeats från 90-talet producerade av Dr Dre, dragit upp basen och skinnflått resten”. Det är en briljant summering.
Inget nytt spår är lika starkt som de vidunderliga redan släppta singlarna Bury A Friend och When The Party’s Over och några gånger skjuter en 17-åring textmässigt över huvudet på en tre gånger äldre gubbstrutt, med låtar och formuleringar som troligen är vrålande livlinor för många i hennes egen ålder.
Men inte fler gånger än att jag redan nu törs påstå att detta blir 2019 års album, precis det skulle vara ett stort album alla år efter, säg, 1989.
Dave Grohl har kontroversiellt sagt att Billie Eilish är det som är mest ”rock” sedan Nirvana, trots att hon inte innehåller ett uns av traditionell rock. I långa stunder kan jag bara hålla med i den beskrivningen.
Betyg: +++++ [Republic/Universal]
*
Från nyaste nytt, Billie Eilish, till några stökiga ikoner från tidigt 1970-tal. 12/4 fylls ett av de ruggigt svarta hålen på Spotify (och andra tjänster). Då släpps äntligen hela katalogen från Wolverhamptons bästa, The Slade. Vilka saknas nu mest på Spotify (utöver märkliga hål i vissa kataloger?) Personligen listar jag fortsatt Tool och Robert Fripp (solo och med King Crimson) som mest efterlängtade.
*
Apropå veteraner: Dubbelt Wilmer X-aktuellt i veckan. Sångaren Nisse Hellberg fyllde 60. Munspelaren Jalle Lorensson blev ordförande i kulturskolerådet. En mycket viktig institution för att fortsätta säkra svensk musik och musikexport.
*
deathsex. Ni som följde det bandets bravader i veckan förstår den gemena stavningen. Ni andra kan Googla. #metoo.
*
Jag såg Kite i veckan. Denna briljanta syntduo sålde på rekordtid ut Slaktkyrkan i Stockholm tre kvällar. Varje minut av framträdandet bevisade varför. I teorin är detta en världsexport in spe. Redan innan första tonen var kvällen i hamn för min del. Brian Enos extremt meditativa Discreet Music agerade inför-musik. Kan inte tänka mig en mer subtil introduktion till en konsert.
*
Som synes i artiklarna om IFPI:s Global Music Report 2019 är Asien nu världens näst största region i för musikkonsumtion. Men Singapore fortsätter att gå i kollision med viss musik. Nyligen stoppades svenska Watain från att spela i landet. Nu kommer rapporter om att landets parlament listat musik som anses stötande och hatisk. Bland de på listan finns Lady Gaga, Ariana Grande, Hozier och möjligen mindre överraskande Nine Inch Nails.
*
60-talet är bästa musikepoken, tycker envisa veteraner som var med när popmusiken slog genom. Men i en studie vid New York University vinner samma årtionde även i åldersgruppen 18-25. Hur ska det gå till att övertyga om att det i själva verket är 70-talet som borde toppat?
*
I dagarna kom Ifpi:s World Music Report med siffror för musikkonsumtion 2018. Se separata artiklar. En intressant detalj utöver de centra trenderna (läs explosionen för streaming): Globalt fortsätter vinylförsäljningen att öka, för trettonde året i följd. I Sverige sjönk det dock. Det ska bli intressant att se hur detta påverkar den extremt trevliga viljan att återutge klassiker på vinyl, inte minst klassiker från ”CD-åren” på 90-talet.
Lars Nylin
