Polar Music Prize till Grandmaster Flash, Joseph Saddler – ett självklart val med två frågetecken, kommenterar MI:s Lars Nylin.
En trollkarl med vinylskivorna. En stilbildare som få. Om inte hiphopens fader så åtminstone en av dem som mest uppenbart förlöste vad som 40 år senare är populärmusikens mest tidsmarkerande genre över hela världen.
Man kan tycka vad man vill om hiphop, och många gör det, men genrens sprängkraft sedan de där sökande åren i Bronx kan inte förnekas av någon. Ur det perspektivet var det bara en tidsfråga innan en representant skulle föräras Polar Music Prize.
Och det är just tidsfrågan som är det första lilla frågetecknet för invalet av Joseph ”Grandmaster Flash” Saddler.
Han borde givetvis ha varit invald långt tidigare, säg för 15-20 år sedan. När juryn tidigare gjorde lite avsteg från gängse normen för sina inval från populärmusiken har det skett ett par decennier efter att nämnde artist slagit genom (som Björk, Youssou N’Dour, Max Martin). Här tog det 40 år och det lär nu dröja innan en rappare blir invald, för övrigt en självklarhet.
Det andra smärre frågetecknet: fanns det alternativ till Grandmaster Flash? Någon nämner Afrika Bambaataa, samtida med Saddler och den som mest tydligt förenade hiphop och electropop, och på det sättet kanske stilbildaren nummer ett i avseendet att hiphop nu omfamnar långt fler genrer.
Men jag tycker valet var helt rätt. Grandmaster Flash är tydligast som katalysator, ironiskt nog allra mest genom en låt som han inte var med och gjorde i studion, The Message. Dessutom har Afrika Bambaataa tyvärr en ytterst kontroversiell stämpel efter anklagelser om sexuella trakasserier av minderåriga.
Nej, detta blev mycket rätt, hoppas bara att juryn inte efter detta lägger genren åt sidan i ett årtionde.
*
Daniel Johansson tittar på utvecklingen kring det nya EU-direktivet om nätregler på annat ställe. Själv nöjer jag mig att nicka gillande åt att det möjligen går åt rätt håll. Så länge svenska EU-parlamentariker röstar nej i frågan är det inte särskilt konspiratoriskt att frukta att andra länders EU-grupper ändrar sig. Jag hoppas att de mest optimistiska vet saker som jag inte noterat ännu.
*
Låtskrivarna i årets Melodifestivalen signalerar att de lyssnat på Aviciis Without You.
*
Mer grafiskt läcker än genuint gripande, men Netflix nya storsatsning The Umbrella Academy är god underhållning för stunden. Om inte annat har den ett soundtrack som skakar om in a goow way. Tror inte att jag så ofta tänkt ”vad är detta för låt?” sedan filmen Pulp Fiction.
*
Trevligt att svenska bidrag fortsätter att vinna andra länders ESC-kval.
*
Ryan Adams är det senaste exemplet på män i musikbranschen som avslöjas med vidrigt beteende. Visst, det är ännu främst anklagelser sjösatta i New York Times. Men de är så många och Adams är så fokuserad på att han inte känt till att tjejer varit minderåriga, att det är lätt att redan nu se erkännanden av att han grovt utnyttjat sin position. Att rockstjärnor uppträtt så sedan The Neanderthals var störst ursäktar inget. Inget alls.
*
Billie Eilish och Low i Stockholm. Då är jag utrikes. Årtiondets sämsta gigtajming.
Lars Nylin
