Till och med Billboard uppmärksammade att Grammynominerade Ghost och Ludwig Göransson båda kommer från Linköping. Men spelar ursprunget någon roll för deras framgångar? MI:s Christel Valsinger funderar över sin hemstad.
Med Ludwig Göransson och Ghosts sammanlagda sex nomineringar till söndagens Grammygala i Los Angeles, hamnade min hemstad Linköping för en stund i det internationella strålkastarljuset. Billboard uppmärksammade de nominerade artisternas bakgrund i en intervju med Tobias Forge i Ghost:
“Further exciting Forge is the fact that he’s not the only Grammy nominee from his small hometown Linköping. Forge is joined by Ludwig Göransson, co-writer of Childish Gambino’s This is America, who’s up for four Grammys for that along with work on the Black Panther soundtrack. ‘It’s fucking unbelievable; From our little town in Sweden we have two guys who are nominated for six Grammys,’ Forge notes. ‘That’s pretty cool from a city where everybody thought nothing would ever happen to anyone’.”
Som Linköpingsbo sedan 30 år tillbaka, och verksam musiker och musikjournalist i samma stad i ungefär 25 år, var det här en given Facebook-delning. I kommentarerna som följde frågade en vän huruvida Linköping har någon del i framgångarna och fick snabbt förslag på hur staden skulle kunna ha bidragit. Tillgång till replokaler och spelställen, möjligheten att bo billigt och därmed ha råd att ägna sig åt musik, var några faktorer som nämndes. Småstadstristessen och längtan efter att bryta sig loss, kom också upp.
Alltihop kan stämma. Linköping är tillräckligt stort för att kunna erbjuda stöd till den som drömmer om en musikkarriär, men inte tillräckligt stort för att härbärgera de drömmarna i förlängningen. Men detsamma gäller ju för många mellanstora svenska städer.
Att talanger klarar av att ta klivet från lovande till succé har också att göra med egen drivkraft, eventuellt stöd hemifrån och tillgång till de rum och medel som ger kraft att jobba vidare. Att det främst är vita män med medelklassbakgrund som lagt till Linköping på den musikaliska kartan säger ju något om att det är många saker som måste falla på plats.
Så hur stor betydelse just Linköping haft för Ludwig Göranssons och Ghosts framgångar är oklart. Men, att deras framgångar kan ha betydelse för Linköpingsbaserade musiker och låtskrivare med drömmar, råder det knappast någon tvekan om.
När jag själv drömde om turnéer och topplistor var replokalskompisarna i Cloudberry Jam en stor anledning till tron på att allt var möjligt. De sålde hundratusentals skivor i Japan med åtföljande turnéer. Varför skulle inte vi kunna?
För de som är några år äldre än jag hade kanske Louise Hoffsten en liknande betydelse och för de som föddes några år efter mig har Lars Winnerbäck haft samma funktion: det går att komma härifrån och bli något. Kanske har Ludwig Göransson och Ghost någon gång i den tidiga karriären sett det också.
Så det finns en viktig poäng med att hylla varje stads musikhjältar – det banar väg för nya.
Fotnot: I podcasten Kvar i Stan intervjuar Christel Valsinger och Anton Nessvi personer med musikkoppling från Östergötland, bland annat om varför de valt att stanna eller flytta. Bland gästerna finns Lars Winnerbäck, Fredrik Strage och Linn Koch-Emmery.
