Daniel Nordgård började som artist, var sedan ansvarig för Norges största festival Quartfestivalen, sadlade om till forskare och akademiker, och har nu släppt en bok om musikbranschen och dess förändringar.
”Quarten” var en gång i tiden en av de största och viktigaste festivalerna i Norden. Det var Norges motsvarighet till Hultsfred under 1990- och 00-talet. Quartfestivalen skapade världsnyheter när Marilyn Manson rev sönder en bibel från scenen och Mayhem kastade grishuvuden ut bland publiken. Tiotusentals besökare lockades till festivalen varje år, och det var en imponerande lista av världsartister som besökte sydnorska Kristiansand.
Daniel Nordgård var bara en pojkspoling när festivalen startade år 1992, men han skulle senare komma att bli General Manager för festivalen. Hans erfarenheter kring de sista åren av festivalen ledde fram till ett intresse för att förstå musikbranschens förändringar. Nu är han aktuell med en ny bok: The Music Business and Digital Impacts – Innovations and Disruptions in the Music Industries. MI ställde några frågor till honom.
Vem är Daniel Nordgård?
– Jag är en enkel själ med två stora passioner, musik och akademin. Under många år jobbade jag som artist, med skivbolag och som konsertarrangör, innan jag gick in i forskningen. De senaste åren har jag haft möjlighet att kunna fördjupa mig i musikbranschens process i samband med digitaliseringen. Jag forskar kring detta och undervisar på masterprogrammet Music Business and Management vid Universitetet i Agder. Jag sitter också med i några branschstyrelser som gör att jag fortsätter att ha nära koppling till musikindustrin.
Vad är bakgrunden till boken?
– Bakgrunden till boken är en årlig konferens i Kristiansand – The Kristiansand Roundtable Conference – där ett brett urval av aktörer från internationell musikbransch har träffats, lite hemligt, för att diskutera utmaningar i samband med digitaliseringen. Konferenserna har alltså inte genomförts offentligt, utan endast för specifikt inbjudna. Som forskare har jag blivit tillåten att spela in diskussionerna och analysera dem i efterhand.
– Träffarna har genomförts varje år sedan 2007 och ända fram till idag, och ger därför en väldigt bra inblick i problemställningar och värderingar under en period som varit mycket viktig för musikbranschen.
I boken definierar du tre faktorer som har varit avgörande för musikbranschens förändring, vilka är de och varför är de så betydande?
– För det första handlar det om musikindustrins uppbyggnad som sådan. Branschen är strukturerad på ett sätt som gör det svårt för den att reagera gemensamt på möjligheter och hot – det finns en hög grad av intern oenighet, åsikter, olika mål och agendor mellan de olika sektorerna, såväl som mellan de olika aktörerna, som t ex artister, skivbolag, låtskrivare, förlag och konsertarrangörer.
– För det andra handlar det om relationen till externa aktörer – de företag som jobbar med nya format och plattformar, hur beroende man är av de som skapar nya affärsmodeller och intäktsströmmar vilket gör det möjligt för stora delar av branschen att existera överhuvudtaget.
– Och för det tredje pekar jag på politiker och lagstiftare, nationellt och internationellt. En stor del av digitaliseringen handlar just om lagar, att anpassa lagstiftningen till en ny verklighet. Eller kanske lika viktigt, att tydliggöra vad som faktiskt redan gäller för nya digitala aktörer.
– En huvudpoäng i min bok är att av dessa tre är den första den viktigaste – musikindustrins egen struktur. De interna stridigheterna och kraven på att samverka gör att branschen tappar fart i mötet med externa aktörer, liksom i arbetet gentemot politiker och lagstiftare. Samt vad man skulle kunna göra för att lösa det.
Den svenska och norska musikindustrin liknar varandra i mycket, men ser du några skillnader? Vad är norsk bransch bättre på, vad är svensk bransch bättre på?
– Den största skillnaden ligger i att Sverige i flera årtionden varit en av världens största exportörer av popmusik, medan Norge fortfarande har en del kvar att göra på det området. Det har ändrat sig lite under de senaste åren, men fortfarande har Sverige en helt annan position. Det gäller väl kanske framför allt också förlagsverksamheterna, som under lång tid nästan varit obefintlig i Norge på det området. Samtidigt har Norge en mycket bra konsert- och festivalmarknad som kan göra vilket land som helst avundsjukt.
Du beskriver att metadata och data i allmänhet har blivit otroligt viktiga i musikindustrin, och kommer vara så än mer framöver. På vilka sätt?
– Det är ett helt centralt tema i boken, hur viktig data är för musikbranschen idag. Det gäller både kvaliteten och ägandet av data. Försöken med att skapa en central global databas för musik, t ex det projekt som hette Global Repertoire Database, visar både på behovet av ett gemensamt register (eller en samkörning av register), och utmaningarna med att få till det.
– Jag tror det blir viktigare och viktigare att få musikdata samkörd och tillgängliggjord, både för att kunna vidareutveckla musiktjänsterna och öka användarupplevelsen, och väl så viktigt, för att öka transparensen och öppenheten kring data. Utmaningen är ju att metadata i sig självt också har ett stort värde, vilket gör kontrollen över data värdefull. Jag tror vi kommer se en ökad konkurrens vad det gäller musikdata framöver, och jag tror att nya och digitala aktörer kommer att pressa på och ta över roller som fram tills nu har varit förbehållna den traditionella musikbranschen, som till exempel de insamlande upphovsrättssällskapen.
Daniel Nordgårds bok The Music Business and Digital Impacts – Innovations and Disruptions in the Music Industries finns tillgänglig genom forskningsförlaget Springer.
Daniel Johansson
