”Har dom ens läst förslaget? Vad ser dom som jag inte ser?”. MI:s Lars Nylin applåderar och undrar kring reaktionen på torsdagens omröstning i Strasbourg.
Har dom ens läst förslaget? Vad ser dom som jag inte ser? Det blev en märklig känsla av att sitta i en hermetisk tillsluten filterbubbla när EU-ledamöterna i Strasbourg på torsdagen gav ett rungande ja till tyske CDU-politikern Axel Voss Report on the proposal for a directive of the European Parliament and of the Council on copyright in the Digital Single Market.
Voss förslag till ett nytt direktiv har mejslats fram efter hundratals kommentarer sedan den första skrivningen av ett moderniserat direktiv kring digital upphovsrätt röstades ner i juli.
Känslan av att sitta i en parallell verklighet blev total när jag själv försiktigt applåderade – det är trots allt flera år kvar tills detta implementeras – medan exempelvis tech-tidningen Breakits krönikör Emanuel Karlsten skriver dystopiskt: ”Värre än man kunnat föreställa sig – jag är chockad” och sedan fortsätter att hävda att ett imaginärt uppladdningsfilter ska läggas över internet, baserat i direktivet.
Själv ser jag som ni anar extremt få skäl att tro på bilden av att detta betyder slutet för internet som vi lärt känna det. Det där famösa nya uppladdningsfiltret ser jag inte alls.
Det enda som är tydligt är att EU med detta sätter rättighetshavare före amerikanska plattformsgiganter och att det nu måste finnas licens för att kommersiellt publicera innehåll. Och detta oavsett storlek på rättighetshavaren. Självklarheter för de flesta utan skygglappar. Det övriga är än så länge följd av tolkningar som brutalt uppenbart färgas av hur nätliberal man är.
Jag hittar första eftermiddagen i medier (sociala respektive traditionella) få tydliga musikexempel i debatten som utbröt efter omröstningen. Det förekommer lösa bekymmer om att spridning av mashups och covers (helt fel, dessutom) ska försvåras. Vissa är dystra över att skyltfönstret YouTube MÖJLIGEN delvis stängs. Men jag ser definitivt inga exempel som får mig att känna mig förd bakom ljuset eller att placera mig i digital fosterställning.
Däremot så viftar några upprört med ett i Voss rapport föreslaget förbud för privatpersoner att filma idrottsevenemang som ett användbart exempel på eländet i direktivet.
Någon skrev exempelvis att han nu inte kommer att kunna lägga upp läktarbilder kring sitt fotbollslag.
Men dels är det tveksamt om detta inslag ens överlever hösten. I nämnda Breakit säger sig Voss själv överraskad över att den delen finns kvar. Men även OM det skulle finnas kvar: vem tror på fullaste allvar att upphovsrättsägare kommer att lägga tid, pengar och möda på att låta Content ID stoppa bilder från klackar, ridsportuppvisningar eller knattefotboll?
Det finns givetvis helt andra motiv för sådana eventuella skrivningar i det slutliga direktivet. Jag kan själv medge, rodnaden är tomatfärgad, att jag stundtals använder fulstreamingtjänsten Hesgoal.com, där en mörkskygg Somalisk entreprenör länkar fotbollsmatcher. Sådant är en typisk måltavla för den nämnda skrivningen och ett helt självklart inslag i ett moderniserat direktiv.
Musikindustrins Daniel Johansson skrev i förra veckan om att det nu kommer att bli frågan om ett kvartal eller mer av analys och balansering av förslagen i land för land:
”Samtidigt handlar inte direktivet heller om att rättighetshavarna ska få makten att stänga av alla former av innehåll på tjänsterna, som en del förespråkare från techbranschen menar. I samband med implementeringen av direktivet kommer ju varje medlemsstat bedöma vad som är ”lämpliga och proportionerliga” åtgärder, självklart i dialog med såväl UGC-tjänster som rättighetshavare. Ordet ”samarbete” är av stor betydelse i formuleringen,” skriver Daniel.
Jag väljer alla dagar att hellre tro på den måttfulla och pålästa analysen än på skräckscenarios från stundtals tröttsamma nätliberaler som här uppenbarligen inte ens gjort hemläxan.
Fotnot: detta är skrivet utifrån de aspekter på direktivet som mest berör musikbranschen. Sportexemplet valt eftersom det lika gärna kunde ha handlat om konserter och klipp från replokaler.
Lars Nylin
