Den 28 februari lämnade Spotify in sin officiella ”anmälan” för börsnotering i New York. Daniel Johansson skriver att det alltid kommer att finnas ett ”före” och ett ”efter” den 28 februari 2018.
Så sent som i början av juni 2017 dementerade en av grundarna av Spotify, Martin Lorentzon, att någon börsintroduktion var på gång. Han sade i en intervju med Ekonomiekot bl.a: ”Vi har inte kommit någon vart alls och det finns ingenting planerat om det”, och ”Jag säger inte att det är fake news, men…”
Trots att Pär-Jörgen Pärson på Northzone, en av de viktigaste och tidigaste investerarna, så tidigt som i mars 2010 sade att en börsnotering av Spotify fanns med i planerna. Med tanke på att grundarna så kategoriskt sagt att börsen inte är intressant, samtidigt som investerare sagt att en sådan visst är tanken, kan man väl tro att den kommande börsintroduktionen (planen är i slutet av mars eller början av april), beror främst på tre skäl:
- Investerare som vill få avkastning på sina investeringar, vilket lite ”tvingat” fram noteringen,
- Ett sätt att skapa en säkrare ekonomisk situation för bolaget, möjligheten finns alltid att genomföra en nyemission,
- Ska Spotify vara den dominerande tjänsten i världen måste man upp och lira i rätt division. En börsnotering ger trots allt en slags legitimitet till bolaget, att man har kommit en bit på vägen och nu är att räkna med ”på riktigt”.
Den 28 februari lämnades i alla fall officiellt prospektet om direktlistning på New York-börsen in till SEC, United States Securities and Exchange Commission, den amerikanska myndighet som övervakar och godkänner handel med värdepapper i landet.
På ett sätt kommer det nu i historien att finnas ett ”före” den 28 februari 2018, och ett ”efter”. I och med att Spotify tagit steget att bli ett börsbolag, krävs också en helt annan nivå av transparens och regelbunden och öppen rapportering från bolaget. Prospektet som offentliggjorts innehåller följaktligen en mängd ny information och statistik som tidigare har varit hemligt.
Daniel Ek verkar själv tycka det känns skönt att slippa allt hemlighetshållande, på Twitter skriver han: ”Feels great to have the cat out of the bag. Transparency breeds trust.”
I prospektet avslöjas bl.a. att det i höstas utfärdades 1,4 miljarder s.k. ”beneficiary certificates” till grundarna, vilket gör att de fortsatt kommer ha kontroll över bolaget. Lorentzon har just nu 43,1 procents rösträtt, Daniel Ek har 37,3 procents rösträtt (sid 147 i prospektet), vilket gör att de tillsammans har 80,4 procent av rösterna.
Personligen tycker jag faktiskt att det känns tryggt att grundarna behåller kontrollen över bolaget. Jag tror att de fortfarande har precis samma vision och vilja att förändra musikvärlden, som de hade för tolv år sen när de satt i Eks lilla lägenhet med brännheta servrar som processade miljontals ljudfiler (strunt samma vart de kom från), och försökte skapa något nytt. (Daniel Eks Sommarprat 2012, om du inte hört det). Uppköpen av bolag och teknik under den senaste tiden pekar mot samma sak, de är fortfarande ute efter att förändra.
Nu handlar det bara om mycket mer pengar. Hemskt mycket mer pengar.
De sex största ägarna i bolaget är Daniel Ek som representerar 25,7 % av ordinarie aktier, Martin Lorentzon 13,2 %, Tencent 7,5 % efter inköpet i december, Tiger Global 6,9 %, Sony Music Entertainment har 5,7 % (och är därmed den masterägare som har störst andel i bolaget), och TCV med 5,4 %.
Priset på aktien på den privata marknaden har varit uppe i över 132 dollar. Om det är en prissättning som kommer gälla vid köpstart av aktien på NY-börsen, skulle värdet av bolaget ligga på 23 miljarder dollar. Det är bara att göra uträkningarna för att se att Ek och Lorentzon skulle kunna bli mångmiljardärer. På papperet vill säga.
Det är klart att det finns rätt många som kommer göra sig en rejäl hacka på börsintroduktionen, inklusive anställda som utlöst sina optioner (på olika nivåer som finns tydligt beskrivet i prospektet). Men det är också lika tydligt att hela det här bolaget kommer stå och falla med om grundarna fortsätter att vilja utmana och skapa och utveckla något nytt inom musiken.
Faktiskt, på ett sätt är det nu det börjar. Det är nu det avgörs om Ek och Lorentzon kommer bli musikens motsvarighet till Googles Larry Page och Sergey Brin, eller Apples Steve Jobs och Steve Wozniak, eller Microsofts Bill Gates och Paul Allen.
Gud förbjude att de skulle sälja av och ”bara” tjäna pengar på det hela. Då blir jag norrländskt skogstokig!
Den sista december 2017 hade Spotify totalt 159 miljoner MAU (Monthly Active Users), varav 71 miljoner är betalande (individer i familjeabonnemang medräknade). Fördelningen runt om i världen ser ut på följande sätt:
Europa: 58 milj.
Nordamerika: 51 milj.
Latinamerika: 33 milj.
Övriga världen: 17 milj.
Vilket kanske kan tyckas lite anmärkningsvärt, att antalet användare är så pass lågt i den övriga delen av världen, inklusive Asien.
Premium ARPU (Average Revenue Per User) har gått ned rätt mycket senaste åren, från 7,06 euro år 2015 till 5,24 euro 2017. Det hänger samman med att Spotify fokuserat mycket i marknadsföringen på familjeabonnemang och studentabonnemang, men också att tjänsten lanserats på marknader där prenumerationerna jämförelsevis är billigare.
Samtidigt har churn rate också gått ner hos Premium-kunderna, från 7,5 procent under det sista kvartalet 2015 till 5,1 procent det sista kvartalet 2017. Men, resultatmässigt fortsätter tjänsten att visa negativa siffror, under 2017 gjorde man en förlust på 1,2 miljarder euro, på 4 miljarder i intäkter.
Annan intressant information visar t.ex. att kostnaderna för Sales & Marketing har ökat med 160 procent sen 2015. Att Daniel Ek sedan juli 2017 har 0 kronor i lön, men Seth Farbman har 900 000 dollar, samtidigt som Daniel Ek fick en bonus på 1 miljoner dollar för 2017. Styrelsen bestämde i somras att Ek inte kan plocka ut någon lön, utan enbart har rätt att ta emot en årlig bonus mot att vissa milstolpar uppfylls.
Relationen till rättighetshavare beskrivs noga i prospektet, där det avslöjas att Spotify har förbundit sig att betala motsvarande 17 miljarder kronor i ”minimum guarantee” ersättningar under de kommande åren. Det står bl.a: ”Certain of our license agreements for sound recordings and musical compositions (both for mechanical rights and public performance rights) contain minimum guarantees and/or require that we make minimum guarantee payments. As of December 31, 2017, we have estimated future minimum guarantee commitments of €1.7 billion.” Fram till den 31 december 2017 skriver Spotify att man betalat ut motsvarande 80 miljarder kronor till rättighetshavare.
Ticker för Spotify är tänkt att bli SPOT. Aktier för 1 miljard dollar kommer att säljas initialt. En intressant fråga är vilka som kommer att sälja av andelar? Kommer vi redan från början se Merlin, Sony, Universal och Warner sälja av? Om, och i så fall hur, kommer vinster fördelas till artister, och i Merlins fall till alla indielabelar runt om i världen?
Att bankerna och GP Bullhound, Tiger, Vulcan, Creandum och Northzone kommer att låta delar av sina innehav bli tillgängliga är väl ingen kioksvältare, men kommer grundarna själva att sälja av något? Rimligtvis inte direkt från början, men efter ett tag? Och hur är det med Telia?
Det skulle mycket väl kunna bli så att aktien sjunker rejält ett par dagar i början av handeln, för att sedan komma tillbaka och öka.
Hur som helst verkar Spotify själva tro att det kommer bli en volatil historia, vilket är något de också varnar för i det tjugotalet sidor som går igenom alla potentiella risker och svagheter med bolaget och aktien. Eftersom Spotify är beroende av andras innehåll, d.v.s. de som har rättigheterna kring musiken, konstaterar man också att risken finns att man aldrig kommer kunna gå runt med vinst, vilket naturligtvis är en viktig del i ett börsnoterat bolag med tanke på utdelning etc:
”If we cannot successfully earn revenue at a rate that exceeds the operational costs, including royalty expenses, associated with our service, we will not be able to achieve or sustain profitability or generate positive cash flow on a sustained basis”.
Förväntningarna verkar ändå höga på bolaget. Förutom Pandora finns det idag inga direkta möjligheter för investerare att enkelt gå in på musikområdet, genom börsen. Det skulle t.o.m. kunna vara möjligt att vi med en notering av Spotify, och så småningom Tencents Entertainment-bolag som äger och driver deras streamingtjänster, skulle kunna börja se musikinriktade fonder, eller andra musik-inriktade finansiella ”instrument” (roligt ord i sammanhanget) på börserna.
Samtidigt gillar inte riktigt amerikanska investerare att Spotify har gett sig i säng med kinesiska Tencent, som för bara några dagar sedan avslöjade att man petat in ca 1 miljard kronor i den indiska streamingtjänsten Gaana. Spotify-aktien skulle därför kunna åka åt både ena och andra hållet när den väl finns tillgänglig för köp och sälj om några veckor. För den som är konspiratoriskt lagd skulle också det faktum att Spotify nu är kraftigt exponerad för USA och dess ekonomiska krafter, kunna ha betydelse (läs ”vi gillar Apple mer än Spotify”).
Värt att betänka är dock att vad som händer med aktien på börsen, och vad som händer i ”verkligheten”, kan vara två helt olika saker. Det är möjligt, och t.o.m. ganska troligt, att aktien kommer locka till sig traders, och robotar (även om maskinhandeln lär vara begränsad från början med tanke på den låga volymen), som vill tjäna pengar på att aktien eventuellt går kraftigt upp och ner. Men, til syvende og sidst handlar det om Spotifys affärsmodell långsiktigt och huruvida tillväxten i antalet betalande prenumeranter fortsätter, vilket också är det som de facto är av betydelse för rättighetshavare i branschen.
Börsen är trots allt en ”parallell” verklighet, eller snarare, en spekulation kring verkligheten. Och det kan behövas ganska lite för att en aktie ska åka upp eller ner rejält. Det värsta som kan hända är om tillväxten i antalet betalande prenumeranter stannar av under 2018, samtidigt som vi ser en generell nedgång i världsekonomin, då skulle det kunna bli en negativ spiral kring Spotify som gör att även vanliga prenumeranter bestämmer sig för att byta streamingtjänst, även i Sverige.
Att prenumerationsmodellen är här för att stanna råder det inga tvivel om, frågan är om tjänsten heter Spotify, Apple Music eller något annat. Vinna eller försvinna. Allt på ett kort. Nog med metaforer.
Jag hoppas att Daniel Ek och Martin Lorentzon, med den makt de har över bolaget, även efter en börsintroduktion kommer att följa den devis som de så tydligt beskriver i första meningen i översikten av bolaget: Our mission is to unlock the potential of human creativity by giving a million creative artists the opportunity to live off their art and billions of fans the opportunity to enjoy and be inspired by these creators.
För den som eventuellt är intresserad av att äga aktier i Spotify, kommer bolaget att livesända sin ”investor pitch” den 15 mars. Och, det över tvåhundra sidor långa prospektet är minst sagt värt att titta igenom.
—–
Brittiska uppphovsrättsorganisationerna PRS och PPL har gjort gemensam sak och erbjuder nu en gemensam licens för framförande-rättigheterna till alla kunder. Licensen kallas för TheMusicLicence, och skulle med de svenska förutsättningarna kunna jämföras med om STIM, IFPI och SAMI hade gått ihop och erbjudit en gemensam licens till restauranger, gym, butiker etc, även om jämförelsen haltar något då ”systemet” ser lite annorlunda ut i Storbritannien.
Liknande onestopshop-lösningar har testats tidigare i bl.a. Australien/Nya Zeeland, och Suzanne Smith, som leder den nya organisationen som går under namnet PPL PRS Ltd, säger:
– We are very excited to now offer customers of both PPL and PRS For Music a more streamlined approach for licensing their businesses to play and perform music. With the launch of TheMusicLicence we are providing one licence and one contact, enabling companies and organisations to enhance their customer and employee experience by playing music in their premises.
—-
Upphovsrättssällskapens internationella parapylyorganisation CISAC släppte i förra veckan en rapport om Safe Harbor, skriven av Stan Liebowitz från University of Texas, som tidigare gjort sig ett namn genom sina undersökningar kring piratkopiering av musik.
Rapporten är en genomgång av hur det nuvarande regelverket slår mot både musikskapare och musiktjänster. Liebowitz undersöker bl.a. Youtubes Content-ID och menar att Youtube mörkar och överdriver hur effektivt systemet egentligen är.
Hela studien (PDF)
—–
Spotify har i ett samarbete med Smirnoff släppt en tjänst som ska hjälpa till att skapa mer jämställda spellistor. Efter en analys av ens listor, som för mig visade att mina spellistor innehöll 81 procent män och 19 procent kvinnor, vilket enligt tjänsten innebär att jag lyssnar mer på kvinnliga artister än genomsnittet (!), ges möjligheten att med ett reglage få förslag på mer jämställda spellistor.
Topp tio artister globalt på Spotify under 2017 var män, och målet med projektet är att medvetandegöra de stora skillnaderna. Även om resultatet som kommer tillbaka kanske inte är helt perfekt vad det gäller matchning och rekommendationer, samt att projektet så klart också är en marknadsföringsgimmick tillsammans med en sprittillverkare, var det helt klart intressant att se snedfördelningen.
—–
Brittiska AI-bolaget Jukedeck har ingått ett samarbete med koreanska Enterarts, med syftet att låta större låtskrivare inom K-popen använda sig av AI-teknologi i sin arbetsprocess. Resultatet av det hela var en show som nyligen hölls, varpå låtarna laddats upp på digitala tjänster. Projektet beskrivs på följande sätt:
”Enterarts’ well-known team of composers and producers have taken pieces of music composed by Jukedeck as their starting point and composed and produced K-pop songs using Jukedeck’s music as the main musical material, in a process they describe as ’putting the human emotion’ into the song. Rather than replacing human composers, the power of AI lies in its ability to be used as a tool by human composers and producers to fuel their creativity. This collaboration is an exciting early example of human musicians working with AI to compose something new”.
Du kan själv prova på att skapa AI-genererad musik på www.jukedeck.com.
—–
Amazons streamingtjänst Prime Music har lanserats i Indien, som en del av deras kundprogram Prime. Att vara medlem i Prime kostar 999 rupees i Indien, eller mostsvarande ca 125 kr per år. Prime Music har en begränsad katalog på ca 2 miljoner låtar, vill man ha ett liknande utbud som t.ex. på Apple Music eller Spotify, är det istället varianten Amazon Music Unlimited som gäller.
—–
På Nördcaféet den 7 mars, på Tekniska Muséet i Stockholm, tar hjärnan bakom Polarstudion, teknikern Lennart Östlund, scenen i besittning för att berätta om hur musik och ljud skapades i Polarstudion under perioden då LP-album med vinylskivor stod för den bästa och största musiken, med artister som Rolling Stones, Led Zeppelin, Rammstein, Ramones, Roxy Music, Celine Dion, Genesis, Roxette, Abba, Ted Gärdestad och många andra som spelade in i studion.
Han kommer ha med sig en massa mikrofoner från tiden det begav sig och beskriva mer i detalj hur tekniken påverkade sound och produktion.
Nörderiet startar klockan 18.00, med fri entré.
—–
Lästips: Just What Is Tencent Up To With Streaming?
Mark Mulligan analyserar Tencents aggressiva investeringar.
Daniel Johansson
