Ska Google äntligen lyckas få ihop sina satsningar på musik till något som gynnar såväl användare som rättighetshavare? Och hur mycket är texten i en Prince-låt egentligen värd?
Funderingarna kring vad Youtube och Google är på gång med musikmässigt florerar flitigt. Samtidigt som de flesta förväntar sig att en ny ”Spotify-konkurrent” ska lanseras inom de närmaste veckorna, passar Youtubes CEO Susan Wojcicki på att avslöja att Youtube Red kommer att expandera till ytterligare hundra länder under 2018. Idag finns betalvarianten av Youtube bara tillgänglig i USA, Sydkorea, Nya Zeeland, Mexico och Australien.
”Remix” har Googles nya musiktjänst kallats för. Huruvida den nya tjänsten kommer att heta så, eller något annat, återstår att se. I samband med förändringarna så flyttades personalen från den nuvarande streamingtjänsten Google Play Music över till Youtube, vilket tyder på att man tänker sig att utgå från Youtube som bas, och förmodligen lägga ned den mer eller mindre misslyckade Google Play Music (även om tekniken bakom säkert lär återanvändas, men med ett nytt skal).
Under 2017 har Google haft långa och hårda förhandlingar med rättighetshavare, och rykten gör gällande att villkoren på åtminstone mastersidan ser klart bättre ut än tidigare. Men, Google/Alphabet, har trots sina förutsättningar med Android som det ledande operativsystemet för mobila devices i världen, inte lyckats få till någon enhetlig ”music only” lösning för att kunna konkurrera med Spotify och Apple. Kanske är det dags nu?
Kan vi förvänta oss en ny streamingapp som följer med Android i alla kommande mobiler? Förhoppningsvis något häftigare än vad de har erbjudit på området tidigare? Kanske tillsammans med Youtube Red, där Google ju vill satsa på exklusivt innehåll samt reklamfria videos.
Google har helt enkelt haft svårt att få ihop saker och ting inom musikstreaming de senaste åren. Vilket inte är så konstigt kanske, med tanke på att musiken, trots dess enorma betydelse på Youtube, inte är Googles huvudverksamhet. De dras fortfarande med en tech-mentalitet som ligger som ett hinder för att de ska kunna utnyttja sin riktiga potential.
För, faktum är att om Google verkligen får ihop det, är de minst sagt en stark konkurrent till de två nuvarande stora inom prenumerations-streamingen, Spotify och Apple Music. Det saknas bara en riktigt, riktigt bra app som levererar något nytt som marknaden inte sett förut. Och med två miljarder människor som har Android på sina mobiler, 100 miljarder sökningar på söktjänsten varje månad, och 1,5 miljarder inloggade Youtube-användare i månaden, hur svårt kan det vara?
Det återstår alltså att se om monstret nu kommer lyckas hitta en lösning som gör att fler kommer att välja musikstreaming via dem, eller om ”Remix” och Youtube Red ytterligare bara kommer bidra till Google-röran på musikområdet.
—–
Midem och CMU har släppt ett nytt white paper som handlar om hur teknologi kring artificiell intelligens kommer att kunna förändra och revolutionera musikindustrin framöver. Det handlar om såväl musikproduktion och låtskrivande som marknadsföring och ljudanalys.
Konkurrensen kring den digitala distributionen för indies och DIY fortsätter vara tuff, och ReverbNation har nu lanserat något man kallar Select Distribution, som är ett begränsat paket där artister och bolag kan få ut sin musik enbart på de mest populära tjänsterna, till en kraftigt sänkt kostnad.
Vanligtvis brukar aggregatörerna distribuera till ”alla” tjänster, men ReverbNation har skurit i antalet tjänster för att också kunna sänka priset. Enligt dem själva står de sex aktörerna Spotify, Apple Music/iTunes, Youtube, Deezer, Google Music Play och Rhapsody/Napster för 95 procent av de globala intäkterna.
En masterägare som väljer Select Distribution betalar 1 dollar för att få upp en låt på dessa tjänster, och behåller 100 procent av intäkterna. Ett album kostar 9 USD. Som jämförelse kan nämnas att t.ex. Tunecore tar 9.99 USD per låt och CD Baby tar 9.95 USD.
Det är uppenbart att ReverbNation vill ta marknadsandelar från de andra, som t.ex. Tunecore, DistroKid och CD Baby genom att dumpa priset. Samtidigt är paketet kanske inte speciellt intressant för sådana artister och bolag som är aktuella enbart på små lokala marknader där andra tjänster är större, eller för specifika genrer som har större genomslag på andra tjänster än dessa.
—–
Apple Music har lanserat studentabonnemang i över 80 länder, vilket innebär att de nu erbjuder studentabonnemang i nästan alla länder där tjänsten finns. För halva priset får de stackars studenterna, som måste validera sitt studentskap på olika sätt i olika länder, ett fullt abonnemang. I Sverige ligger abonnemanget på 49 kr/mån.
Det nya erbjudandet kommer bara någon vecka efter att Spotify gått ut med två gratis prova-på-månader i USA, och kanske ser vi starten på ett priskrig mellan de två största streamingtjänsterna.
Apple Music har ända sedan starten sommaren 2015 haft tre gratis månader för att prova på, och familjeabonnemangen hos både Spotify och Apple Music ligger idag på 149 kr/mån. Även Deezer ligger på samma nivå, i samarbete med Tre i Sverige.
Vilken tjänst blir först med pensionärsabonnemang? Och vem blir först med att sänka sin vanliga Premium till 8.99 USD i månaden, eller 89 kr/mån? Kanske Googles Remix om några veckor?
—–
Universal Music Group rapporterar, precis som övriga majors, kraftiga intäktsökningar från streaming under 2017. Ökningen för streamingen landade på 35 procent jämfört med 2016. Totalt hade Universal, inklusive publishing på UMPG, 51 miljarder kronor i intäkter globalt under 2017.
—–
Förra veckan skrev jag om internationella förlagsorganisationen ICMP, som ställt krav på CISAC om att utesluta det spanska insamlande sällskapet SGAE på grund av ett flertal oegentligheter som skett de senaste åren. CISAC har nu gett ett officiellt svar, där man säger att det ännu inte kommit in någon officiell anmälan enligt de nya regler man antog förra året, men att man kommer att hantera ärendet med ”rigorous governance and best practices rules” när så sker.
Man skriver också: ”CISAC has been aware of the concerns voiced over SGAE’s situation in the past and has offered its support in an effort to assist the society’s management in addressing it. Membership of CISAC is, and must always be, a hallmark of trust and legitimacy for all member societies. It is for this reason that CISAC maintains and regularly updates its governance rules for members, and conducts reviews to ensure compliance”.
—–
Chris Moon skrev texten till låten ”Soft And Wet” med Prince, en låt som släpptes 1979 och också var den första singeln från Prince. Nu säljer Moon texträttigheterna på eBay. Utgångspriset är 490 000 USD, eller närmare 4 miljoner kronor.
Som tur är är kostnaderna för ”shipping” låga, bara 1 dollar, men säljaren accepterar inga returer.
Soft And Wet kom med på Prince första album, och MC Hammer gjorde en cover på den i slutet av 1980-talet som såldes i 10 miljoner exemplar. Samtidigt är låten långt ifrån någon av Prince största. Chris Moon kallar det för Prince första hit, men på Youtube är det ganska modest med visningar och på Spotify har låten endast genererat 2,4 miljoner streams.
Chris Moon hoppas nog att någon med alldeles för mycket pengar ska köpa texträttigheterna, helt enkelt för kul. Och vad det gäller verkshöjd och originalitet i själva låttexten, med sockerrör och sånt, tja:
Hey, lover, I got a sugarcane
That I want to lose in you
Baby can you stand the pain
Hey, lover, sugar don’t you see?
….
You’re just as soft as a lion tamed (hey, lover)
You’re just as wet as the evening rain
….
Ah
Soft
Soft and wet
Svårt att se något Nobelpris i litteratur där, men man vet aldrig. Framtiden är lång.
Om du vill göra ett försök att räkna hem ROI på den investeringen, här är länken: eBay
—–
Såg att Metallica har vunnit Polarpriset. Grymt och grattis! Ser fram emot året när Meshuggah gör det.
Bara för att påminna oss alla om världens ständiga förändring, år 2000 stämde Metallica Napster i Kalifornien. Resultatet blev att rätten beslutade att Napster måste inrätta ett filter som plockade bort Metallicas låtar, inom 72 timmar, eller stänga ner hela tjänsten.
Det var ett mycket viktigt beslut, eftersom det samtidigt pågick andra rättegångar mot Napster och fler artister följde som t.ex. Dr Dre, varpå Napster tvingades släcka ner sommaren 2001. Efter något år köpte Bertelsmann för övrigt upp resterna av tjänsten för 800 miljoner kronor, som sedan blev grunden till en annan grej.
Idag är Napster en fullt legitim tjänst med 4 miljoner betalande abonnenter, (utan några som helst connections med historien), men, historien kräver så klart att vi återigen ser Camp Chaos video från år 2000 där James Hetfield och Lars Ulrich spelar de ofrivilliga huvudrollerna. Innan Google, Youtube, Facebook, Twitter fanns, vid millennieskiftet, var det Macromedia som gällde, och då kunde det se ut så här:
https://www.youtube.com/watch?v=fS6udST6lbE
Daniel Johansson
