Avslutningen på förra veckan blev rafflande, nyheterna om att Apple köper Shazam, att Tencent och Spotify går in i varandras bolag, att Kobalt köper katalog för 1,4 miljarder kronor och att IKEA ger sig in på musikmarknaden kräver helt klart lite analyser.
Innan jag börjar mitt vanliga nyhetsrapporterande vill jag bara säga att fredagen förra veckan var exceptionell. Fyra stora nyheter släpptes, och helgen blev en surrealistiskt disträ historia där julsånger och ett mysigt andra advent blandades med den allestädes närvarande frågan: ”Vad betyder de?” Nyheterna alltså. Nå, här kommer någon form av analys. Passar också på att nämna att nästa vecka kommer min årskrönika för 2017. Jag utlovar en återblick på det digitala året, men också en lagom dos av kritik mot en musikbransch som kanske behöver lite perspektiv.
—-
Ryktena om att kinesiska Tencent och Spotify skulle gå in som delägare i varandras bolag dök upp ett tag innan det officiellt bekräftades. Men i fredags kom pressmeddelandet, Spotify och Tencent är numera delar av varandras ekonomi.
Intressant är att överenskommelsen inte enbart gäller Tencent Music Entertainment (TME), utan också moderbolaget, Tencent Holdings Limited, som i höstas blev världens femte högst värderade bolag i världen efter Apple, Alphabet, Microsoft, Amazon, och före Facebook.
Spotify köper in sig i TME, som alltså är musikdivisionen av Tencent som driver de tre streamingtjänsterna med totalt 700 miljoner användare, medan både TME och moderbolaget köper in sig i Spotify, till en högre prislapp eftersom Spotify är högre värderat än TME. Moderbolaget Tencents värde på börsen är, omräknat till kronor, smått otroliga 3 850 miljarder kr.
Aktien har dock gått ned sedan toppnoteringen tidigare i höstas, men nyheten om Spotify har fått aktien att öka från 365 dollar till 460 dollar på bara tre handelsdagar. Vid toppnoteringen motsvarade Tencents börsvärde för övrigt nästan exakt Sveriges bruttonationalprodukt för 2016.
Även om det handlar om ett minoritetsägande i respektive bolag, säger det här något om Spotifys strategi, framför allt att moderbolaget Tencent Holdings gått in i Spotify tycker jag. Dels tror jag att Spotify hos Tencent hittat några som tänker likadant. Tencent har på kort tid mycket aggressivt tagit över stora delar av den asiatiska online-marknaden, vad det gäller tjänster för sociala nätverk, spel, musik, film och satsar uppenbart på att bli en aktör på den globala arenan.
Att samtalen har pågått under ganska lång tid råder det ingen tvekan om och det är klart att den här uppgörelsen inte enbart kommit till för att de gillar varandra. Bakom det hela finns en plan på hur parterna ska kunna gynna varandra framöver, och kanske framför allt hur de tillsammans ska kunna giva Apple och Google på moppo.
Kanske kommer vi se ett gemensamt Tencent/Spotify vid förhandlingsborden med rättighetshavarna framöver? Kanske kommer vi se ett kombinerat Spotify/QQ Music-erbjudande i Asien framöver? Kanske är det här bara första steget för Tencent att ytterligare gå in i Spotify, trots allt började ryktena för att bra tag sedan om att Tencent ville köpa Spotify rakt upp och ner? Geely, för att uttrycka det på ett annat sätt.
Daniel Ek visar här på ett sätt att han tror mer på Ma Huateng än på Larry Page och Sergey Brin. Eller så här snarare, internetvärlden har delats upp mellan några få stora aktörer (precis som såväl forskare som cyberpunk-författare förutsade på 1980-talet), det handlar om Alphabet, Apple och Microsoft, var och en av dem stora som hela nationer. Och vilken annan aktör kan på allvar utmana dessa?
Inte Amazon, inte Facebook, men helt klart Tencent. Det här handlar nämligen inte enbart om nätet, det handlar om storpolitik. Tencent kommer in aggressivt i en tid när USA tappar mer mark än vad man gjort på flera årtionden, inte enbart på grund av den twittrande kalufsen, utan också på grund av en utveckling som pågått sedan finanskrisen för nio år sedan. Tencent är nytänkande, tvekar inte att chansa, och framför allt, har tillgången (och till viss del kontrollen över) marknader som gör att USA och EU ser ut som lilleputtar.
Tencent kommer, ur ett globalt perspektiv, underifrån, och drivs av en vilja att utmana de tre stora. Precis samma vilja har Spotify. Skillnaden är att Spotify faktiskt redan är ”störst” inom musikstreamingen (sett till antalet betalande användare), men, för att på allvar kunna fortsätta och om några år vara den dominerande globala musiktjänsten måste Spotify ta stöd någonstans. Och nu blev det Tencent.
Det ska bli mycket spännande att se vad det här kommer innebära framöver. IPO? Det är troligen bara början på något som har potentialen att skissa om musikvärlden både på det ena och andra sättet.
—–
Efter att i november ha fått ett kapitaltillskott på 600 miljoner dollar, ett rejält tillskott med tanke på att man tidigare ”endast” tagit in ca 200 miljoner dollar i olika rundor, meddelas att Kobalt, eller snarare investeringsgrenen Kobalt Capital, köpt upp Songs Music Publishing med låtskrivare/artister som Lorde, The Weeknd, Diplo, Desiigner och DJ Mustard. Officiellt har ingen prissumma avslöjats, men flera medier rapporterar om en köpeskilling kring 1,4 miljarder kronor.
Songs har haft stora framgångar, under det sista kvartalet 2016 stod låtar från förlaget för 5,4 procent av alla radiospelningar i USA. Globalt sett har Songs haft över hundra topp-5 listplaceringar. Katalogen kommer nu administreras av Kobalt Music Publishing.
Willard Ahdritz, grundare och CEO för Kobalt, säger:
– I was first introduced to Matt in 2004 by Michael Selverne when SONGS was just starting. Since then, first as a client and then as a friend, Matt has built a remarkable company with a combination of great creative vision and a deep business understanding. The results are an extraordinary music publishing company. I am honored that Matt has trusted Kobalt to take care of his songwriters and songs. We are looking forward to delivering an outstanding service in their new home.
Under 2017 har vi sett hur just publishing-rättigheter seglat upp som ett hett byte för investerare. Självklart har det att göra med att musiken gått från att vara en sekunda vara på pirattjänster till att bli en ekonomisk faktor att räkna med, tack vare streamingutveckligen, samtidigt som traditionella investeringsvägar inte ger lika mycket avkastning när internetmarknaden konsoliderats.
Vad som är intressant med detta är att kapital som tidigare aldrig ens skulle ha kommit i närheten av musik, nu investeras i relativt nystartade och teknikinriktade musikbolag som sedan köper upp katalog. Vi ser en kapitalförflyttning från traditionella techbolag till techbolag som håller på med musik.
Det vittnar om en förhoppning, en tro från finansmarknaden om att musiken är på väg mot en riktig guldålder och att det på sikt bara kommer vara att håva in avkastningen från alla strömmar. Eller för att citera en investerare jag träffade på STIM Music Room i förra veckan, som efter ett gäng år på storbank startat egen låda: ”Vänta bara tills oljepengarna från Ryssland och Saudiarabien på allvar börja leta sig in.”
Låt oss verkligen hoppas att så är fallet, musik är bättre än olja varenda dag i veckan.
Vem hade kunnat tro för bara några år sedan, när branschen satt i rättegångssalar och bråkade med Peter Sunde, Gottfrid Svartholm Warg och Fredrik Neij, att en brittisk pensionsfond, RPMI Railpen, tillsammans med ytterligare några institutionella investerare skulle peta in 600 miljoner dollar i något så abstrakt och osäkert som musikrättigheter? Eller att det nu går att köpa in sig på Eminems katalog för framtida avkastning?
Någonting håller sannerligen på att hända. Och Kobalt befinner sig uppenbarligen i fronten för ett nytt sätt att jobba med och hantera rättigheter.
—–
En gång i tiden samarbetade musikbranschen en hel del med möbelindustrin. Grammofonen utvecklades under de första årtiondena av 1900-talet till att bli en stor pjäs i hemmen, inkluderande radio och annat som på den tiden var skrymmande, varför det var naturligt att sälja det hela som möbler, naturligtivs inklusive shellac-skivor som kunde spelas.
På något sätt känns det därför som ett återuppväckande av den gamla traditionen när IKEA och Sonos gör gemensam sak för att skapa nästa generation av smarta hem och ”ljudmöbler”.
Björn Block från IKEA kommenterar samarbetet:
– Tillsammans med Sonos vill vi demokratisera musik och ljud i hemmet, vi vill utveckla produkter som är designade för hur människor vill lyssna tillsammans hemma. Genom samarbetet med Sonos vill vi kombinera IKEA´s kunskaper inom skapande av möbler med Sonos expertis inom fantastiskt hemmaljud.
Samarbetet är en del av IKEA´s satsning på smarta hem, som involverar trådlös laddning av devices, smarta ljus och andra nya produkter som är på väg ut på marknaden. Att IKEA väljer att jobba med Sonos är ett stort framsteg för Sonos, som varit lite sena ut med sina egna smarta högtalare.
Det ska bli spännande att se vad samarbetet leder till. Lagom till nästa sommar kommer vi kanske få uppleva bordet Elvis, eller varför inte bokhyllan Evert i valfri blågul butik, som vi kan prata med och säga ”Evert, spela lite Elvis”. Vem vet.
—-
Shazam, som grundades 1999 i Storbritannien, har varit en extremt populär musikapp sedan appandet inleddes 2008. Appen har laddats ned en bra bit över en miljard gånger och närmare 40 miljarder ”shazams” har gjorts.
Shazam har analyserat tiotals miljoner låtar och skapat akustiska fingeravtryck i form av spektrogram, i princip en bild som representerar musiken på liknande sätt som ett fingeravtryck. När någon spelar in en snutt musik via sin mobil eller annan device, skickas denna bild till Shazams servrar som sedan går igenom alla fingeravtryck och matchar mot just precis den delen av låten. Detta kopplas sedan till information kring låten och skickas tillbaka till appen.
Nedan bild visar spektrogramen av låten Never Ending Story. Den övre delen är vad som skickats från mobilen, den nedre delen vad som finns i databasen, och Shazam identifierade låten korrekt genom att jämföra dessa två spektrogram. Frekvens representeras vertikalt, tid horisontellt och intensitet via svärtningsgraden.
Shazam lyckades delvis bygga upp en affärsmodell runt omkring denna teknik genom att driva trafik till köpta nedladdningar. Någon ville identifiera vilken låt det var, och fick tillbaka information om låten samt en länk till t.ex. iTunes, varpå Shazam fick provision på nedladdningen. I den nya streamingekonomin är dock inte identifieringen lika ekonomiskt självklar eftersom streamingtjänster inte ger någon provision på länkar till låtar.
För Tim Cook är dock Shazam värt 400 miljoner dollar, och i ett officiellt uttalande skriver Apple:
– We are thrilled that Shazam and its talented team will be joining Apple. Since the launch of the App Store, Shazam has consistently ranked as one of the most popular apps for iOS. Today, it’s used by hundreds of millions of people around the world, across multiple platforms. Apple Music and Shazam are a natural fit, sharing a passion for music discovery and delivering great music experiences to our users. We have exciting plans in store, and we look forward to combining with Shazam upon approval of today’s agreement.
Vad kan Apple tänkas använda Shazam till? Det uppenbara är självklart att integrera tekniken så den blir en del av iPhone framöver, d.v.s. istället för att behöva ladda ned en app finns funktionaliteten redan färdig och kopplad till Apple Music.
Men jag tror också att det handlar om att liksom vid köpet av Beats tillföra en viss nivå av coolhet till Apples produkter och tjänster. Shazam är trots allt lite av ledande bland konsumenter vad det gäller identifiering av låtar.
Med tanke på att värderingen av Shazam låg på över 1 miljard dollar för bara några år sedan, kan nog ägarna och investererna ändå känna sig relativt nöjda med tanke på att tjänsten haft svårt att skapa några intäkter.
—–
Warner Music Group rapporterar en global ökning av intäkterna för verksamhetsåret som avslutades sista september, med totalt 10,2 procent. Intäkterna från streaming ökade med 48% jämfört med föregående verksamhetsår, medan intäkterna från downloads gick ned med 24%. Streamingen står nu för över hälften av WMG´s intäkter.
Även Warner/Chappell såg en ökning, med 9,2 procent, driven av streaming och den digitala utvecklingen. För förlaget stod 32,7 procent av intäkter från de digitala områden under året. Steve Cooper, CEO för WMG, säger i ett pressmeddelande:
”We’ve now had five consecutive years of global revenue growth in constant currency, and the last two were up double digits. Our momentum reflects the tremendous talent and appeal of our artists and songwriters, and the strength of our worldwide operating team. Investing to maintain our growth will remain a priority into 2018 and beyond.”
Pressmeddelande och ytterligare siffror
—–
I Australien är ny upphovsrättslagstiftning på gång kring safe harbour. Efter några turer fram och tillbaka ska den nya lagstiftningen definiera vilka former av verksamheter som ska kunna dra nytta av den sortens skydd. Förslaget innebär att sådana aktörer som ”provides beneficial services to all Australians and who are working collaboratively with copyright owners to address infringement” kan dra nytta av den nya lagstiftningen.
Bland dessa finns nämnda t.ex. bibliotek, utbildningar och olika kulturinstitutioner, men inte techföretag som t.ex. Google/Youtube eller Facebook. Det sista är dock långt ifrån sagt i ärendet, teknikföretag har lämnat in ett antal remissvar och menar att Australien borde sälla sig till hur Europas och USA lagstiftning ser ut idag, d.v.s precis samma lagstiftning som rättighetshavare vill ändra på.
—–
Att spellistor på Spotify är viktiga för att öka lyssningen, och därmed intäkterna på musiken till rättighetshavare är ingen nyhet. Framför allt de populäraste spellistorna har makten att kunna ta en låt från att vara okänd till en ny form av genombrott. Flaggskeppet heter Today’s Top Hits med över 18 miljoner följare. I genomsnitt lyssnar 2,5 miljoner människor på den spellistan varje dag.
En analys av spellistan som Chartmetric har gjort, visar att det läggs upp nya låtar mest varje fredag, något som man tolkar som en följd av Global Release Day som lanserades under 2015. Andra intressanta findings är att många av låtarna håller sig kvar på listan mycket längre än vad man kan tro, samt att genren rock lyser med sin frånvaro.
Daniel Johansson
