Vågen av vittnesmål om sexuella trakasserier från kvinnor över hela världen under hashtaggen #metoo, visar tydligt att den utpekade filmproducenten Harvey Weinstein inte är ett ensamt rötägg. Problemen finns överallt och musikbranschen är inget undantag.
Det finns flera omständigheter som gör musikbranschen till en grogrund för sexuella trakasserier. Mansdominansen, inte minst på chefssidan, gör att problem som främst upplevs av kvinnor inte alltid lyfts. Mycket nätverkande i branschen sker i slutna rum, t ex på fester där alkohol är inblandat. En person med makt att hjälpa dig till en musikkarriär kan utnyttja situationen och medvetet grumla sin yrkesroll med privata intentioner. För aspirerande artister finns en förväntan på att man är beredd att “göra allt” för att lyckas. Var drar man gränsen? Vem ska dra den?
När jag tänker tillbaka på min egen historia, som musiker och journalist, så har oönskat tafsande på fester och en sexistisk jargong med skämtande på kvinnors bekostnad varit så vanligt att jag knappt ens reagerat. Man snackade av sig tjejer emellan, om slemmiga typer och ofräscha kommentarer.
Att jag numera sällan upplever mig utsatt har jag gärna velat se som en seger för jämställdheten. Men i kölvattnet av #metoo tänker jag att det nog har lika mycket att göra med att jag vid det här laget skaffat mig strategier för att slippa hamna i jobbiga situationer. Det kan vara allt från att undvika ögonkontakt, till att snabbt kunna vända eller avsluta ett samtal som är på väg åt fel håll. Inget av detta gör jag för att jag tycker att det är mitt ansvar att skydda mig från gränslösa män, det sker reflexmässigt och som en följd av tidigare upplevelser.
Det här är inget nytt för Musikförläggarnas VD, Elisabet Widlund. Jag ringer upp henne för att resonera om sexuella trakasserier i just musikbranschen. Även om de män som pekats ut på löpsedlar den senaste veckan finns inom media, så är det väl ingen som tror att det inte finns problem även på andra platser? “Är jag t ex utomlands och har en dag av möten framför mig så tänker jag noggrant igenom vilka som kommer att vara där, känner jag dom? Kommer jag att var den enda kvinnan?” säger hon. “Särskilt om det är aktiviteter på kvällstid”. Som kvinna är hon ofta i minoritet bland chefer och andra ledare och hon har som så många andra lärt sig att hantera oönskade kommentarer och situationer. Men musikbranschen är inte mer utsatt för sexuella trakasserier än andra branscher, menar hon. Att peka ut vissa arbetsplatser som mer drabbade kan förminska vad det faktiskt handlar om: maktutövning som får kvinnor att bli rädda och inte våga ta för sig. Den maktutövningen finns överallt.
I våras sjösatte Musikförläggarna en supporttjänst för jämställdhetsfrågor, dit förlagsmedarbetare kan vända sig med frågor om allt från att göra sin röst hörd på möten, till sexuella trakasserier. Att det finns ett behov av tjänsten är helt klart. Efterfrågan kom inifrån branschen själv, från medarbetare och chefer. För några veckor sen höll Musikförläggarna även en utbildning i jämställdhet för förlagschefer. “De allra flesta har en stor medvetenhet om problemen och vill komma tillrätta med dem”, säger Elisabet. “Alla vill ju få ut det bästa av sina medarbetare och av sina låtskrivare”. Då måste arbetsmiljön vara trygg och människor ha möjlighet att utvecklas.
För förutom det självklara, att man har rätt att slippa känna sig rädd, så sätter Elisabet fingret på en annan viktig fråga. Vad är det för kapacitet vi går miste om idag?
“Hur skulle arbetslivet se ut om kvinnor inte var rädda? Det brukar jag tänka på ibland. Det är en stark vision att sträva mot.”
Hon pekar på ett problem som jag inte ens tänkt på. Att mycket jobb i musikbranschen sker på kvällstid, samtidigt som många kvinnor inte känner sig säkra när de går hem själva på natten. Men vem vill vara artisten eller låtskrivaren som missar sin chans för att hen inte ville gå ensam hem när det är mörkt?
Hade vi haft fler kvinnliga chefer hade man kanske tagit hänsyn till en sån aspekt för länge sen, tänker jag och så är vi där igen. Vid vilka som sitter vid makten. Hur viktigt det är att de som utgör halva befolkningen också representeras i alla ledningar och styrelser. Det går inte på något annat sätt.
Christel Valsinger
