För en vecka sedan avslöjades att Spotify köpt upp blockchain-företaget Mediachain. Nyheten gjorde säkert att det sattes i halsen både här och där i musikbranschen. Daniel Johansson reder ut vad Mediachain egentligen är och vad uppköpet skulle kunna innebära.
Spotify fortsätter att köpa upp företag med teknik och lösningar som passar tjänsten. I förra veckan avslöjades att det senaste tillskottet är Brooklyn-baserade Mediachain Labs, vars personal nu flyttar in på Spotify´s kontor i New York.
Mediachain har utvecklat blockchain-lösningar för att kunna identifiera upphovsmän bakom olika former av media, bl.a. musik. Dels har det att göra med den s.k. ”namnangivelserätten” i upphovsrätten, d.v.s. att den/de som har skapat ett verk får ”attribution”, som det heter på engelska. Mediachain har skapat en decentraliserad attribution engine med P2P-databas som skulle kunna användas till detta.
Men Mediachain har också utvecklat teknik för att kunna fördela intäkter till de som skapat innehållet. En kryptovaluta finns på plats som tillsammans med den decentraliserade hanteringen av information skulle kunna innebära stora möjligheter för Spotify. Med ett krypterat och decentraliserat system kan t.ex. förlag och upphovspersoner själva ha länken direkt till en tjänst som Spotify.
Förra året ledde NMPA (de amerikanska förlagens branschorganisation) en process mot Spotify som innebar att tjänsten fick betala närmare 250 miljoner kronor i skadestånd och royalties. NMPA menade att så mycket som 25 procent av musikanvändningen på tjänsten var icke-licensierad. Spotify å sin sida hävdade att de helt enkelt inte kunde licensiera och fördela pengarna eftersom informationen inte fanns tillgänglig.
Det är ingen hemlighet att digitala tjänster ibland uttrycker en viss frustration över att musikbranschens centraliserade lösningar för hantering av information och fördelning av intäkter ibland är varken effektiva eller kompletta. Därför bör det inte komma som någon överraskning att tjänster som Spotify ser sig om efter lösningar som kan göra situationen lättare och säkrare.
En sådan lösning skulle t.ex. kunna vara en implementering av Mediachain för att slippa ett ”beroende” av andra aktörers databaser, som ibland kanske inte innehåller all den nödvändiga informationen kring varje verk.
MI rapporterade nyligen om hur IBM tillsammans med ASCAP, PRS for Music och SACEM gör gemensam sak i att utveckla en lösning baserad på just blockchain. Under flera år har tekniken diskuterats på mässor och konferenser, men än så länge har tillämpningarna inte riktigt kommit igång. Kanske är det nu något kommer att börja hända?
I ett första skede kan det handla om att Spotify implementerar Mediachain för att kunna namnge kompositörer, producenter, förlag, kanske t.o.m. medverkande musiker för varje verk på tjänsten. Vilket i sig självt skulle vara en fantastisk framgång, även om det skulle vara en form av egen konkurrens med Auddly.
Nästa steg är kanske en hybridmodell, där Spotify använder sig både av en decentraliserad process för direktlicensiering och ekonomisk fördelning, samtidigt som tjänsten samarbetar med befintliga sällskap.
Men framför allt tror jag att uppköpet handlar om att själva på sikt skapa en lösning som gör att man inte hamnar i liknande situationer som med NMPA förra året.
Spotify uttryckte en tydlig önskan förra året om att det borde finnas en komplett databas för alla musikverk i världen och det faktum att man nu köper upp Mediachain kanske visar att man ”tröttnat”. Egentligen är det kanske ett sätt att säga till branschens centraliserade verksamheter: ”Vi tycker inte att er data och era tekniska lösningar är tillräckligt bra, därför måste vi agera själva”.
Jag var nyligen inbjuden till ett nordiskt upphovsrättssällskap för att diskutera utvecklingen i omvärlden och vilken roll ett collecting society kommer ha framöver. Jag inledde min lilla presentation med att säga:
”Det finns inget självändamål i att driva ett collecting society. Målet för alla upphovsrättssällskap borde vara att avveckla sig själva, i den mån att man tillsammans med de aktörer som ”egentligen” är centrala, kompositörerna, förlagen, artisterna, musikbolagen etc automatiserar licenseringen, insamlingen och fördelningen direkt från digitala tjänster, radio, TV o.s.v.”
Det är kanske lite hårt uttryckt, men den del av verksamheterna som enbart handlar om rena transaktioner, ren hantering av data, kommer att förändras framöver, så enkelt är det.
Tekniken står inte stilla och artificiell intelligens, decentraliserad data mining, blockchain-teknik kommer på sikt att förändra vad som händer bakom kulisserna i musikbranschen. På samma sätt som det håller på att förändra i stort sett varenda annan bransch.
Gemensamma projekt som t.ex. det ASCAP, PRS och SACEM gör, eller för den delen ICE med STIM, PRS, GEMA, BUMA/STEMRA kommer vi förmodligen se mer av framöver, samtidigt som licensieringsprocesserna kommer att tvingas bli mer automatiserade.
Som sagt, i ett första skede tror jag inte att Spotify, eller någon annan tjänst heller för den delen, kommer att skapa en lösning som ”över en natt” helt och hållet innebär att de passerar, kör om, ersätter, tar över (välj själv) det etablerade sättet att licensiera, samla in och fördela intäkter i musikbranschen.
Men jag tror att de digitala tjänsterna, inklusive Spotify, kommer att utveckla hybridmodeller för såväl licensiering som fördelning under de närmaste åren, d.v.s. en del kommer att göras direkt med förlag och kompositörer, medan andra delar går genom de traditionella sällskapen. Oberoende av vad, eller av vilken aktör som genomför det, är det viktigt att målsättningen är tydlig:
Det måste handla om att effektivisera för att gynna de centrala aktörerna, d.v.s. kompositörerna, förlagen, utövarna, musikbolagen, producenterna etc, de som skapar musiken.
Självklart vill en digital tjänst ha kostnadseffektiva lösningar för att förbättra den egna ekonomin, såväl som aktieägarnas, inget konstigt med det, men denna målsättning måste alltid balanseras mot de som faktiskt äger innehållet, musikskaparna.
Så, ibland kan det vara bra att sätta i halsen. Det är svårt att sitta stilla och bara ta det lugnt när vårölen fastnar halvvägs ner i lungsäcken. Man måste liksom bara göra något.
Daniel Johansson
