Inspiration, lån eller plagiat? Var gränsen går har alltid varit en bedömningsfråga. Men allt fler låtskrivare verkar hellre lägga till några extra namn på creditlistan än riskera en stämning. Senast i raden är Ed Sheeran, som nu ger låtskrivarna bakom TLC:s No Scrubs ett erkännande för hans Shape of You.
Nyligen kom beskedet att Kandi Burrows, Tameka Cottle och producenten Kevin Briggs får låtskrivarcredits för Shape of You, efter att jämförelserna med TLC:s No Scrubs småkokat på internet ett tag.
Men Ed Sheeran är inte den enda som tagit det säkra för det osäkra. På Alesso och Tove Los hit Heroes (We Could Be) angavs David Bowie och Brian Eno bland låtskrivarna redan från start, trots att titeln är den enda likheten mellan låtarna. “Jag ville bara inte bli stämd. De är inte lika, men vi behövde skydd utifall vi skulle göra Bowie förbannad”, sa Alesso i brittiska Daily Star.
Sam Smith la till Tom Petty och Jeff Lynne som låtskrivare till Stay With Me, sedan den uppmärksammats för likheter med I Won’t Back Down. Mark Ronson och Bruno Mars adderade ytterligare fem låtskrivare till Uptown funk, sedan medlemmarna i the Gap Band påpekat släktskapet med deras låt Oops Upside Your Head. Och det i sin tur var rimligtvis påverkat av rättegången där Pharrell Williams och Robin Thicke dömdes att betala royalty till Marvin Gayes efterlevande för likheterna mellan Blurred lines och Gayes Got to Give it Up.
– Min gissning är att man inte tycker att det är någon idé att bråka så mycket om låtskrivarcredits, eftersom det är rättigheterna till mastern som ger mest pengar.
Det säger Anders Wollbeck, producent och låtskrivare bakom hits med bl a Army of lovers och Alcazar och styrelseledamot för SKAP och Stim.
– Sen gör man det också för att få lite press och goodwill. Sam Smith tjänade redan så mycket på artistsidan. När han ger lite av det till Tom Petty blir han en hjälte och Petty kan säga att han är en bra kille.
Att låtskrivare och artister inspirerats av andra är inget nytt. Innan det fanns lagstiftning på området så snodde alla både melodier och idéer fritt, menar Anders Wollbeck. Cornelis och Taube satte svensk text till låtar där originalets upphovspersoner aldrig fick någon credit.
– Det var när det kom copyrightlagstiftning och man började kunna tjäna pengar på musiken som det började krypa folk ut ur väggarna och vilja ha en bit av kakan. Som någon sa: “where there’s a hit there’s a writ”. Men det finns också jättemycket låtar som är plagiat som ingen brytt sig om eftersom det inte finns några pengar i det.
Sverige har varit något av en fredad scen just av den anledningen. Det finns inte så mycket att vinna på en stämning. Men generellt har det blivit enklare att spåra likheter idag. På internet kan bitar av låtar läggas upp intill varandra så publiken kan lyssna och avgöra själv. Det kan växa till snackisar som tvingar den utpekade att agera. Lite så blev det just i fallet Shape of You. Anders Wollbeck tycker dock inte att Sheerans beslut var någon självklarhet
– Jag hade inte sett det som ett plagiat. Arrangemanget är så annorlunda och känslan i låtarna är olika.
Fallet Blurred Lines är inte heller helt självklart och där tycker han att utvecklingen är intressant.
– Den låten har inte snott ackord, text eller melodi utan det är själva soundet och känslan. Det finns en koskälla och ett glatt sällskap i bakgrunden. Det handlar om feeling. Så helt plötsligt öppnas oanade möjligheter för förlag och managers. Det finns ju artister som klarat sig ganska bra som är notoriska tjuvar, t ex Green Day, där det handlar mycket om känslan från andra låtar. En del skulle kalla det för en hommage, men där skulle ju t ex the Kinks management eller förlag kunna börja rota.
Christel Valsinger
Fotnot: STIM har en bedömningskommitté för anklagelser om plagiat. Besluten är dock bara vägledande. I slutänden får parterna komma överens eller gå till domstol.
