MI:s Lars Nylin om att vara jurymedlem i Swedish Hall Music Fame. Och lite om övriga snackisar i veckan.
Det är ett tufft jobb, men någon måste göra det. I mitt fall att vara jurymedlem i Swedish Hall Music Of Fame. Att detta fina uppmärksammande av svensk populärmusik under 100 år kan skapa så mycket reaktioner är glädjande. Men även en smula utmattande. Jag har troligen slagit personligt Messenger-rekord i veckan för att förklara och delvis försvara ett antal av de invalda.
Inte minst har det handlat om att förklara själva grundidén med Swedish Music Hall of Fame. För det som många ser som ett renodlat belöningspris för ”först, störst och vackrast”, det har så många fler valörer än detta.
För det första är det inte kronologiskt. Vi i juryn tittar på berömvärda insatser från då och senare och pusslar med kronologin. Den enda regeln är att det ska ha gått 20 år sedan debuten, eller egentligen genombrottet, tillfället då x började påverka, inspirera, i vissa fall provocera.
Inte minst är ordet inspirera centralt. Leila K blev, för att ta ett exempel, inte invald primärt för att man ansåg att Got To Get var bland det största som gjorts av en svensk artist. Det handlade minst lika mycket om Leila K:s roll som en outsider, en som tar nya grepp på ämnet kvinnlig pop. Utan Leila K hade Robyn troligen inte låtit som hon gör, etc. Utan Robyn inte Icona Pop eller Sharks. Etc. Den sortens tankebanor.
Mycket tid på Facebook, i mail eller i nämnda messenger slösades också av att många inte kollat vad som valts in tidigare. Jag hade bland annat en helt bisarr ordväxling om Evert Taubes storhet (odiskutabelt gigantisk) i perspektiv av att kritikern i fråga ansåg att vi övervärderar de senaste årtiondenas ”importerade influenser” (läs hiphop).
Innan jag till sist fick fråga: ”Men vet du inte att Taube är invald sedan länge. Anser du att för att vi ska markera stoltheten över ett svenskt arv ska välja in Evert en gång till?”
Jag hade inte ens hjärta att påpeka att Evert Taube mycket påtagligt själv påverkades av ”importerad musik”.
Men känslan av möda överspeglas rejält av den av stolthet. Fenomen som SMHOF må vara lättviktiga i de större perspektiven. Men om vi nu ö h t pysslar med att belöna och rangordna musik är detta ett av de finare exemplen.
Jag är mycket stolt över att få vara med i sammanhanget.
***
Först invaderade Ed Sheeran västvärldens listor. I hemlandet hade engelsmannen nio av tio låtar på topp 10 och Sky skrev att han höll på att döda topplistan som vi känner den. Sedan kom Drake. Följt av att Zara Larsson nu gör något i samma stil här hemma med låtar från nya So Good. Om jag räknar rätt finns det 16 Zara-låtar topp 57 just nu. Som listnostalgiker är det tuffa tider. Men även rättvisa, rättvisare än någonsin. För det är ju detta människor lyssnar mest på just nu. Det är inte som förr att man kanske köpte en singel, hörde den en gång, och lade den i hyllan. Vi får dela in oss i smågrupper och diskutera saken. Jag tar nog med mig Per Gessle i min.
***
Förhoppninsgsvis är nu alla hemma från South By Southwest. Själv har jag aldrig lyckats ta mig iväg till spektaklet i Austin. Därför var det nästan med lättnad som jag läste Johan Såthes recension i tidningen Resumé. https://www.resume.se/nyheter/artiklar/2017/03/17/sanningen-om-sxsw-psykoanalys-av-donald-trump-och-lisa-lindstroms-geniala-app/ Dock, när jag tog upp krönikan med några SxSW-rävar i veckan muttrade de bara: ”Äh, det är bara att Såthe inte hade förberett sig. Är man påläst är det lysande, trots kaoset.” Kanske har de mer rätt än novisen Såthe, men det är likväl bra läsning om något de flesta av oss bara får andrahandsrapporter om.
***
Mycket sorgligt att få reda på att Hans Hjorth lämnat oss. MI återkommer med en In Memoriam om den positivt stridbare världsmusik-entreprenören. Hasse är en av få som fått mig att svänga mina lurviga, på Falu Folk Music Festival, bara en sån sak.
****
Skvallret säger att Warner Musics nya kampanj med vinyl i dagligvaruhandeln – inledningsvis mest Ica, Coop och Mediamarkt – har startat riktigt bra och att Jakob Ekendahl, ansvarig på Warner, fått grattismail från andra bolag. Välförtjänt i så fall, detta är riktigt kul. Tycker även en som inte riktigt omfamnat vinylhysterin.
***
Avslutningsvis: genomslaget i svensk industri har på sistone lätt kunnat läsas av på framsidan av brittiska husorganet Musicbusinessworldwide. Häromdagen hade alla topptexter blågul koppling: Spotify vs Facebook, långintervju med Ola Håkansson om TEN, nyhet om Pelle Lidells EKKO och nyheten att Magnus Ribbeklint fått utökad roll på Warner. Till andra marknader utropas ett handfast: kämpa!
Lars Nylin
