Han influerades av Infinite Mass under uppväxten och började låtskrivarkarriären på hiphopscenen. Nu har han vunnit Melodifestivalen två gånger. MI fick en intervju med Hamed ”K-One” Pirouzpanah, en av låtskrivarna bakom Robin Bengtssons I Can’t Go On.
Hamed Pirouzpanah hade varit utbränd och börjat ge upp musiken, när David Kreuger ringde honom i somras och tyckte att han skulle följa med på ett låtskrivarcamp.
– Jag var osäker men han hörde av sig några dagar senare igen och pushade mig och sa att det kan bli kul och att jag borde prova köra en eller två dagar i alla fall.
Hamed hakade på och resten är, som man brukar säga, historia. Låten som kom till på campet var årets Melodifestivalsvinnare I Can’t Go On. Beatet hade Hamed och David med sig till studion och där var det tidigare mellovinnaren Robin Stjernberg som började sjunga melodiidéer. På 20–25 minuter var låten klar.
– Det som var speciellt för mig den här gången var att jag fick både vara med på topline och att jag fick köra det sound som jag verkligen älskar – intensiva trummor, funk och R&B mixad med pop och 80-talstouch. Ett par månader senare fick jag mail om att låten kommit med i Melodifestivalen med Robin Bengtsson. Där kom första glädjen. Sen fick jag höra hans version på låten som lät jävligt cool och tänkte direkt att den här har en bra chans.
Finalomröstningen blev en rysare och Hamed beskriver det som att han var nära att svimma av anspänningen. Men I Can’t Go On är inte hans första mellovinst. 2014 stod han tillsammans med Fredrik Kempe och Devid Kreuger bakom vinnarlåten Undo som framfördes av Sanna Nielsen.
– Den jobbade vi på ett bra tag och när Sanna väl sjöng in den för första gången i studion så fick jag gåshud. Den kändes verkligen i hela kroppen.
Vinstögonblicket var euforiskt.
– Jag förstod ingenting. Och att sen se mina föräldrar försöka ta sig fram genom folkmassan och ha tårar i ögonen av chock och glädje, det var det största för mig. Att se dem vara så stolta över mig.
Med David Kreuger, Sanna Nielsen och Christer Björkman i Danmark för ESC.
Men att han skulle skriva för just Melodifestivalen har inte varit någon självklarhet. Uppvuxen i Rinkeby umgicks han med bröderna till Rodrigo Pencheff i Infinite Mass och gruppen kom att influera honom.
– Jag har alltid älskat musik och haft en stark passion och kärlek till synthar och piano. Jag kunde vara i musikbutiker och bara kolla på synthar, men visste inte hur man producerade musik tills jag träffade Tito och hans äldre bror Cribe Penchef som gick i samma skola som mig. Vi blev bra vänner och jag tyckte det var så coolt och hänga med dem. Sakta men säkert började jag att lära mig musiktermer, vad en sampler var och hur man byggde upp en låt. Min första riktiga keyboard var en Ensoniq sampler ASR10 och den köpte jag fyra år efter att jag hade sett den i deras studio. Än idag kan Cribe komma förbi och ge mig lite tips och berömma mig.
Med lillasyster i en musikaffär, möjligen i Ystad.
Han har producerat artister som Adam Tensta, Ken Ring, Medina och Panetoz och 2010 spelade han in en låt med Håkan Bäckman – Frispråkarn, som hette Singel.
– En eller två månader senare ringde han mig och frågade om han kunde skicka den till melodifestivalen genom Warner Music. Jag sa ja men trodde aldrig att jag skulle bli väckt en månad senare av ett telefonsamtal från Christer Björkman som grattade mig för att jag hade fått in mitt bidrag till Mello. Vi åkte ut i första delfinalen men det var första gången jag fick känna på ”mello bubblan” känslan och jag gillade det!
– Några år senare ringde Fredrik Kempe och frågade om jag var intresserad av att göra en mellolåt. Han och David kom förbi mig för att ge mig leads och komma överens om vilket typ av sound vi skulle köra på. Det blev Yes We Can med Oscar Zia. Sen började vi med Undo och samtidigt som vi spelade in Sanna Nielsen i studion frågade Fredrik om vi även skulle skriva nåt till Alcazar och det blev Blame it on the Disco.
I Can’t Go On föddes på ett låtskrivarcamp. Är det en arbetsform du gillar eller föredrar du andra sätt?
– Jag har varit på många camps under den tiden jag var kontrakterad Universal Publishing (2009–2012). Det har varit en rolig upplevelse då man träffar nytt folk och får nya kontakter men det är inget jag föredrar nuförtiden. Däremot finns det ett låtskrivarcamp som jag verkligen ser fram emot varje år och det är Songfarm på Saltö. Den kommer jag aldrig att tacka nej till då jag har så kul varje gång jag är där.
Du har hållit studiecirklar för unga i Rinkeby som vill hålla på med musik. Hinner du med det engagemanget numera?
– Ja jag har hittills kunnat jobba både med musik och med ungdomar samtidigt i åtta år. Det känns jävligt bra för mig att kunna hjälpa ungdomar och visa dem rätt väg i livet eller till och med kan få in dem i den riktiga ”musikindustrin”. Men just i år kanske jag får sluta med det då min studio ligger i Folkets Hus och de har behov av pengar, så de måste hyra ut den till någon annan. Jag har i så fall inte kvar min studio men jag jobbar fortfarande i en ungdomsgård på helgerna.
Vad jobbar du med just nu? Blir det mer musik till Robin Bengtsson?
– Just nu har jag några projekt på G. Allt från reklamjingel till att färdigställa låtar jag har skrivit med andra låtskrivare/artister och såklart har vi – jag, David och Robin tänkt på att göra lite nya låtar till Robin Bengtsson. Vi skriver gärna tillsammans med honom också om han är peppad!
Vad tror du om vinstchanserna i Ukraina?
– Jag har ingen koll just nu. Jag är extremt glad bara att vi har tagit oss till finalen och vunnit hela tävlingen. Förhoppningsvis så kommer det att gå bra i Ukraina då jag jobbar med ett grymt och professionellt team.
Christel Valsinger
