Mycket fokus ligger på Europa och USA när det gäller musik och streaming, och även slow starters som Japan och Tyskland. Men allt fler börjar se potential i andra marknader, här har jag valt att titta lite på Ryssland.
Det ryska kommunikationsdepartementet lade nyligen fram ett förslag som skulle ålägga söktjänster att ta bort sökresultat som leder till olika pirattjänster i landet. Ryssland har, precis som Kina med Baidu, en egen söktjänst, Yandex som också driver den näst största musiktjänsten i landet, Yandex.Music, med 250 000 betalande prenumeranter. Den nya lagstiftningen skulle förutom Yandex, även omfatta tjänster som Google och Bing.
Specifikt skulle det gälla sökresultat och länkar till tjänster som fällts för intrång i upphovsrätten i rysk domstol, men skulle också kunna gälla tjänster som fått takedown-förfrågningar, men som inte svarar eller reagerar. Förslaget kommer efter att Google och Microsoft nyligen skrev under en frivillig ”code of practice” om att arbeta mer på området i Storbritannien.
Relationen mellan Ryssland och musikindustrin i Europa och Nordamerika har emellanåt varit ganska frostig under de senaste åren. Men förändringarna i den ryska upphovsrättslagstiftningen år 2015 innebar bl.a. att det skulle bli lättare att blockera tjänster som gör intrång i upphovsrätten.
Samtidigt har intäkterna för musik på prenumerationstjänster ökat i Ryssland, tack vare nya legala tjänster som t.ex. Zvooq.com och Yandex. Deezer finns i Ryssland, liksom Apple Music, som är den största musiktjänsten med 600 000 betalande prenumeranter. Även Google Play och Guvera finns tillgängligt, och Guvera var väl egentligen den första streamingtjänsten att ge sig in på den ryska marknaden. Spotify avbröt sina planer på att lansera tjänsten i Ryssland med hänvisning till ekonomin och lagstiftningen i landet.
Tele2 och Zvooq inledde förra året ett samarbete i Ryssland som innebär att alla Tele2´s kunder får tillgång till Zvooq. Tele2 började sin verksamhet som operatör i Ryssland redan 2003 och har idag 40 miljoner abonnenter. Ägarstrukturen till Tele2 ser dock lite annorlunda ut då den ryska delen av företaget såldes år 2014 till VTB Group.
Än så länge är streamingintäkterna begränsade, jämfört med andra länder. En stor orsak är prissättningen som på grund av den allmänna ekonomin är tvingad att hållas låg. En prenumeration kostar motsvarande ca 30 kronor/månad i Ryssland. År 2016 beräknades de totala intäkterna från streamingtjänster till motsvarande 400 miljoner kronor.
Framgång nåddes också när den ryska motsvarigheten till Facebook, vKontakte (vk.com), blev ålagda genom ett domstolsbeslut att ta bort musik som inte var publicerade och licensierade på ett korrekt sätt.
Under 2016 meddelade vKontakte att man tillsammans med musikindustrin skulle ta fram en ny app med en prenumerationstjänst, liknande de övriga tjänsterna. Än så länge har denna app inte lanserats, men mängder av musik ligger fortfarande fritt tillgänglig online på den sociala plattformen, och ny musik laddas upp hela tiden.
Det är användarna själva som laddar upp musiken som sedan blir en del av streamingtjänsten på VK, som har 400 miljoner användare. Många konton är rena uppladdningskonton där användare laddar upp nysläppt musik. Mycket av spridningen görs via olika former av publika grupper.
Gruppen ”Melodifestivalen” har under tiden som tävlingarna pågått här i Sverige haft 6 000 medlemmar och enskilda användare har snabbt laddat upp musik från den svenska Melodifestivalen. Det som händer är att musiken sedan blir tillgänglig för alla 400 miljoner användare genom t.ex. sökningar på artist eller låt, eller bara på Melodifestivalen, eller genom spellistor.
Att vKontakte har infört någon form av geografiska begränsningar syns ibland, även om de verkar vara relativt godtyckliga. Musik från svenska artister, sjungen på svenska, finns ibland fullt tillgänglig medan det ibland dyker upp ett meddelande att musiken inte går att användas på grund av ”fel region”.
Huruvida förslaget som det ryska kommunikationsdepartementet nu tagit fram skulle komma att påverka t.ex. vKontakte återstår att se. Det är en bit kvar tills dess att ett förslag eventuellt blir verklighet, om det någonsin blir det. Men både Ryssland och Kina har ju de senaste åren kanske insett att på det här området går det inte riktigt att fungera som rättsliga ”öar”, för en levande modern ekonomi krävs samarbete med resten av världen och åtminstone någon form av gemensamma regler.
Vad det gäller Googles och Microsofts accepterande av en frivillig gemensam ”code of practice” i Storbritannien återstår det naturligtvis också att se vad som händer i praktiken där. En av orsakerna till att företagen gett sina medgivanden kan självklart vara att man helt enkelt vill förekomma en tuffare lagstiftning genom att visa god vilja.
Geoff Taylor från brittiska BPI kommenterar i alla fall undertecknandet:
– BPI has long campaigned for search engines to do more to ensure fans are directed to legal sources for music or other entertainment. There is much work still to do to achieve this. The code will not be a silver bullet fix, but it will mean that illegal sites are demoted more quickly from search results and that fans searching for music are more likely to find a fair site.
Söktjänster är ju inte enbart agnostiskt objektiva plattformar, de är en form av ”inkastare” och filtrerar information för att på bästa sätt komma fram till vilket sökresultat just du vill ha. För 10-15 år sedan var tjänsterna inte så intelligenta, d.v.s. alla fick likadana sökresultat, men idag är sökresultaten anpassade till just dig, d.v.s. all den information som söktjänsten känner till genom att analysera dina cookies, geografisk och demografisk information, och i Googles fall t.om. analys av vad du skriver i dina mail om du har Gmail, eller vilka du är kompisar med via Google+, tas med i beräkningen. Och det är klart att regeringar i länder som vill kontrollera informationsflödet är intresserade av att kunna ge sina invånare en bild av verkligheten som gynnar den egna politiken och världsbilden.
I det sammanhanget är musik kanske inte alltid det mest prioriterade för länder som Ryssland och Kina. Men det är i alla fall positivt att det successivt tas steg mot en verklighet där organiserad och kommersiell piratverksamhet motverkas, och där förhoppningsvis rättighetshavare så småningom kan få en vettig ekonomisk kompensation för musikanvändningen.
Daniel Johansson
