Sven Zetterberg 64 år, Stockholm, avled den 18 december, två dagar efter att han avslutat sin Blue Xmas turné. Närmast anhörig är sambon Katri Oksanen.
Chocken i soul- och bluessverige var enorm. Sven var vid sitt frånfälle Sveriges ledande soul- och bluesmusiker. Sannolikt var han också en av Sveriges stora doldisar som höll världsklass inom sitt gebit.
Sven gjorde sig ett namn på 1970-talet i bandet Telge Blues. Under 1970- och 1980-talet ingick Sven i banden Blue Fire, Bluesrockers och Four Roosters. 1989 tilldelades han Cornelis Vreeswijk-stipendiet. Under andra halvan av 1980-talet till slutet av 1990-talet regerade hans band Chicago Express på den svenska bluesscenen. Först 1999 inledde han sin solokarriär.
Solodebuten, Blues from Within, nominerades till en grammis. En ganska renodlad bluesplatta. På uppföljaren Let Me Get Over It tog han steget fullt ut och soulsångaren Sven Zetterberg presenterades. Även denna platta nominerades till en grammis. Den kom att bredda hans publik. Hans unika soulröst fick spridning utanför kretsen av de redan frälsta. Oavsett genre så gick han hem publikt. Han var en liveartist av unik kaliber, alltid kvalitet, full satsning och en förmåga att möta sin publik. Jag tror ingen har gått hem besviken efter en konsert med Sven Zetterberg.
Kontinuerligt så släppte han bra plattor under hela 2000-talet. De innehöll mer och mer eget material. Genom flitigt livespelande runt om i hela Sverige så vann Sven en allt större publik. Han var verkligenen en av de ledande i den avtagande kretsen av musiker som skaffade sig en allt större popularitet och åhörarskara genom att spela live.
Genom åren spelade och turnerade han även med flera av de större amerikanska artisterna inom bluesen – Johnnie Johnson, Albert Collins, Lazy Lester, Jimmy Rogers, Louisiana Red, Eddie Kirkland, Eddie Boyd, Jimmy McCracklin, Carey Bell och Sunnyland Slim – bara för att nämna några. Han gästade även på bluesklubbarna i Chicago.
Sven kunde nå himmelska höjder när han framförde soul och blues – vokalt, med sitt munspel och sin egna sylvassa gitarrton. Under 45 år steg han bildligt talat upp på scener från Smygehuk längst i söder till Treriksröset i norr samt ute i Europa. Arenor, festivaler, större och mindre pubar till rena hål i väggen men var han än fanns så fyllde han stället och gav hundra procent. Svens gitarr, munspel och röst går inte att ersätta. Han var ett unikum. Saknaden är oändlig. Sveriges soul- och bluesscen kommer aldrig vara sig lik.
Bo Majling
Bluestidningen Jefferson/Swedish Blues Association
Foto: Lennart Brorsson
