Boken Från ABBA till Monica Z – 377 svenska plattor 1956 – 2016 är den hittills mest ambitiösa genomgången av svens
ka album från populärmusiken. Bokens initiativtagare Daniel Atterbom gick bort tidigare i år. En bror och en vän till Atterbom tog därefter tag i boken. MI har pratat med en av författarna Micke Englund, skivbutiksägare och musiker i Stockholm.
Vad är bakgrunden till boken?
– Daniel Atterbom – före detta ordförande i Seriefrämjandet – fick år 2005 idén till ett projekt. Med några vänners hjälp tänkte han sammanställa en antologi över svenska LP-skivor. Det skulle bli ett urval av skivor med svenska artister från femtiotalet och framåt. Varje album skulle ägnas två sidor om och kring plattan, subjektivt tyckande och objektiv information. Inspirationen hade Daniel fått från en engelsk bok på samma tema som han kort innan hade köpt under i London. Daniel tog kontakt med skribenter han i sitt arbete som journalist haft kontakt med och frågade om de hade lust att vara med. En del tackade ja, andra nej, några sa ja men hoppade senare av och ett par gubbar och tjejer anslöt sig under resans gång. Kriteriet LP-skiva kom med tiden att innefatta även album släppta under Cd-epoken. Den ”färskaste” skivan i boken är faktiskt Little Jinders Allting Suger från i år.
Hur togs den vidare efter Daniel Atterboms bortgång?
– Daniels gode vän Erik Upperman och hans bror Torkel Atterbom tog tag i projektet ganska omgående efter att diagnosen cancer ställts hos Daniel. Tillsammans lade de upp en gemensam strategi för att ro projektet i hamn även om Daniel inte skulle kunna vara med hela vägen. Torkel arbetade främst med marknadsföringen medan Erik korrläste samtliga texter (800 sidor!) och stod för den grafiska utformningen. Att säga att de två tog på sig ett hästjobb med det här är inte att ta i med överord. Precis dagarna innan bokmässan i Göteborg så kom den färdiga boken från tryckeriet och den kunde då läggas ut i förlaget Stevalis mässmonter.
Vilka urvalskriterier har det funnits?
– Urvalskriterier fanns egentligen inte. Även om Daniel hade ett veto att lägga in, om det var helt uppåt väggarna, så fick medskribenterna tämligen fria händer att skriva om just de skivor som de brann mest för. Tanken var dock att det inte bara skulle bli hyllningstexter, utan även läggas fokus på udda, lite bortglömda plattor som textförfattarna tyckte förtjänar lite mer uppmärksamhet. Det hela är alltså inte en antologi över tidernas bästa eller de mest sålda svenska skivorna utan en sammanställning av de svenska album som de enskilda skribenterna under åren berörts mest av. Själv tog jag upp den svenska gruppen Mecki Mark Men och deras debutskiva. Jag beskriver den som ett smått genialiskt kaos, en av de mest fascinerande svenska LP-skivor som har getts ut, ändå är det svårt att för den sakens skull kalla den för en ”bra” skiva. Trots det tycker jag att den väl försvarar sin plats i boken. Självklart kan jag då och då ifrågasätta varför jag tog med ”den eller den” plattan istället för ”den eller den”, men urvalet kändes rätt när texterna väl skrevs – och så tror jag övriga skribenter också tänker.
Om du måste välja ett favoritalbum?
– Ett favoritalbum, om jag blir tillfrågad, blir nog göteborgarna Tages platta Studio från 1967. En svensk LP i total världsklass. Skulle man ställa samma fråga till någon av de övriga så kommer garanterat ingen att välja just den. Nu fick jag frågan och då blev det som det blev.
Lars Nylin
Lilla bilden: Micke Englund
