Behövs det verkligen speciella initiativ för jämlikhet inom musikbranschen? Ja! Fortsätt bråka och ta plats, tycker MI’s Christel Valsinger och applåderar krafter som Popkollo och MöM.
Inför en spelning med mitt band går jag in i en lokal musikaffär för att fylla på förrådet av plektrum, strängar och batterier. Det är samma musikaffär som jag handlat i sedan tidigt 90-tal, fast den heter något annat nu och killarna som jobbar där är inte samma. Men de är fortfarande killar. Och de flesta kunderna där inne är också fortfarande killar. Fast det spelar ju ingen roll. Jag kan köpa strängar av vem som helst.
Men den här gången reagerar jag på en av lådorna med plektrum. Den pryds av en bild på en kvinna i höga röda stövlar och någon typ av korsett. Hon sitter så att man ska förstå att hon nog inte har några underbyxor på sig. Bysten sväller ut över korsetten.
Jag har struntat i den här typen av bilder förr och är på väg att göra det igen, men så tänker jag att en butik väl ändå vill veta om en av deras kunder känner olust när hon handlar hos dem. Så jag säger till den unga killen i kassan att ”den där bilden var väl inte särskilt fräsch?”. Varvid jag möts av en rad försvarsargument, där ”vi tyckte inte det var så farligt” sticker ut mest eftersom det totalt saknar medvetenhet om privilegiet att aldrig ha behövt känna sig förminskad eller objektifierad på grund av kön.
Men det är naturligtvis inte killen i butikens fel att kedjan han jobbar för väljer att sälja ett amerikanskt plektrummärke som saluför sig med en sexistisk bild. I vissa sammanhang är det här inget konstigt utan som det alltid har varit. Butikskillen kan också mycket väl ha blivit stressad av den medelålders damen med synpunkter på plektrum-presentationen.
Men det är ju så lätt att tro att jobbet är färdigt. Att frågan om lika tillgång till möjligheten att skapa musik är en icke-fråga. Därför är arbetet som bedrivs av organisationer och initiativ som Popkollo, Makten Över Musiken, Rec Collective, Upfront och liknande så viktigt. Som bråkar, tar plats och visar musikbranschen att om man tänker utge sig för att vara intresserad av talang så kan man inte nonchalera halva underlaget.
Glädjande nog är också majorbolag som Universal, Warner och Sony med och stöttar exempelvis Popkollos ”Vem kan bli producent?” Erkännandet är viktigt.
Det var väl det jag saknade där i musikaffären. Ett erkännande om att min upplevelse räknades.
”Vem kan bli producent?” söker för övrigt fler samarbetspartners. Läs mer här: http://www.musikindustrin.se/2016/06/27/popkollo-soker-fler-samarbetspartners/
Christel är gitarrist och låtskrivare i 500 mil: https://open.spotify.com/artist/2ONTHTFGq5YowEelCnTJWC
