En fullsatt salong på Kulturhuset Stadsteatern fick höra anekdoter om tillkomsten av hits som Baby One More Time och Who Knew, när Max Martin intervjuades av Jan Gradvall under Polar Talks på onsdagen. Max Martin hyllade också sina låtskrivarkollegor och talade om vikten av bra låttexter.
Efter en inledande hyllningsvideo med klipp ur intervjuer med bl a Justin Timberlake, Katy Perry, Pink och Britney Spears äntrade Max Martin scenen på Kulturhuset Stadsteatern inför stående ovationer och jubel. Master classen som såldes ut på nolltid hade flyttats till större lokal, som även den snabbt fyllts till bredden av musikbransch och låtskrivare. I publiken fanns även Brian Littrell från Backstreet Boys och Max Martins parhäst Johan ”Shellback” Schuster, liksom låtskrivarkollegan Ali Payami.
För den som läst Jan Gradvalls stora Max Martin-intervju i DI Weekend från i vintras var mycket av innehållet i master classen bekant. Hur resan började hos Denniz Pop i Cheiron-studion. Perioden runt 2001 då hitsen uteblev för att världen plötsligt ville ha Pharrell-produktioner istället för smaskiga refränger. Och hur Max Martin så småningom pånyttfödde sin karriär efter att ha lyssnat på indiepop och transformerat gitarrmanglet till 3-minutershits såsom Kelly Clarkssons Since U Been Gone.
Under den drygt timslånga intervjun spelades bitar ur några av Max Martins största hits (22 ettor i USA till dags dato) upp i kronologisk ordning. Från 1998 års genombrott Baby One More Time med Britney Spears till senaste Billboardettan Can’t Stop The Feeling med Justin Timberlake.
Baby One More Time började som en melodi som inte ville lämna honom ifred när han skulle sova.
– Jag brukade ha en diktafon intill mig. Man hade det på den tiden. Till sist smög jag upp och spelade in melodin och gick och la mig igen. Men då började jag höra varianter på melodin i huvudet så jag var tvungen att gå upp och spela in igen. På inspelningen i efterhand hörs det hur trött jag började bli och att jag till sist sluddrade nåt i stil med ”hit me baby one more time” och att jag säger ”men det där blev ju bra”.
Skratt i publiken och från scenen. Det blev många fniss under kvällen. Som när Max Martin berättade att de enkla gitarriffen i starten på nämnda Since U Been Gone men också Who Knew med Pink, låter som de gör för att han precis hade lärt sig spela gitarr. Eller att han ofta gör slasktexter med hittepåengelska när han spelar in. Och eftersom han gillar ljudet av vissa av de orden så kan det hända att han ber artisten att skriva en riktig text som låter som slasktexten.
– Katy Perry hatar när jag gör så.
Men låttexterna är viktiga menar han. En stor vinst med att jobba med exempelvis Pink är, förutom sångrösten, hennes förmåga att berätta historier i låttexterna.
Inte bara Max Martin-produktioner spelades upp bland låtklippen. Prince-klassikern Let’s Go Crazy spelades som ett exempel på hur man kan bygga en låt.
– Vi kallar det Prince-teoremet. Att använda samma melodi i versen som i refrängen, men med en variation, ett pre-chorus, där emellan. Då har man redan hört refrängen när den kommer.
Knepet finns i Robyns Do You Know What It Takes, påpekade Jan Gradvall och spelade upp ett klipp med en ung Robyn från 1995. Hur Prince lyckades bygga låtar av ganska få beståndsdelar, kanske en bärande hook och ett riff, utan att de blir tråkiga eller tjatiga, är en inspiration menade Max Martin.
Men låtbyggartricks är mest ett verktyg att ta till när man fastnat, menade han.
– Jag har läst en hel del om mig själv där det framstår som att mitt låtskrivande är något slags matte. Så är det inte. Det handlar om inspiration.
Bästa rådet till andra låtskrivare är att hålla det enkelt, men hela tiden intressant. Och att samarbeta med andra som utvecklar en.
– Johan förändrade mitt liv, sa han med hänvisning till Shellback, som också fick motta publikens jubel.
Timmen gick fort och efteråt var vi flera som gärna hade fått höra ännu mer och ännu nördigare utläggningar. Och hur är det egentligen med misslyckandena? Det finns ju exempel på mindre framgångsrika samarbeten, nämnde Max Martin i förbifarten. Vilka är det? Varför blev de inte bra? Förhoppningsvis var detta inte sista gången Max Martin lät sig intervjuas.
Christel Valsinger
