Årets Stim Music Expo har ett visst fokus på film, reklam och produktionsmusik. Men tog son vanligt även ett brett grepp. Årets invigningstalare Eva Dahlgren (bilden) påstod att hon inte kunde tala innan 10.00, men bevisade sedan motsatsen.
”Musik är numera lite som vatten, det rinner ur en kran”. STIM:s VD Karsten Dyhrberg Nielsen pratade i sitt välkomsttal till årets Stim Music Expo om faran i att musiken i den digitala eran blivit så lättåtkomlig, att vikten av att ta betalt för det som skapas ständigt måste hamras in.
Möjligen var detta också en bakgrund till att Expot i år hade ett visst fokus på den musik vi ofta tar emot utan att alls veta vem som gjort den: musik i TV-serier och film, i reklam, i spel, produktionsmusik. Bland dagens djupintervjuer i Folkets Hus i Stockholm fanns såväl filmkompositören Adam Nordén och Mikael Karlsson, gränsöverskridare som bland annat gjort musik till två Battlefieldspel. Till detta kom två seminarier om musik i just de uppräknade fälten.
Men Stim Music Expo hade som vanligt även ett brett grepp på svenskt musikskapande och bransch. Först ut var Jenny Hermansson, Nordisk VD på Spotify, och i slutet av dagen delades det ut Stim- och platinagitarrer. Däremellan fanns seminarierubriker som ”Därför musikförlag: vad gör musikförlag”, ”Writing music for the Asian market” och den numera traditionsenliga ”Få feedback på din musik” – i år med panelen Ola Salo (artist), Pelle Lidell (Universal Music Publishing), Jennie Abrahamsson (artist) och Anders Bagge (”Idol”, etc).
”Innan 10.00 träffar man inte folk”. Från den lätt defensiva inledningen inledde Eva Dahlgren dagens invigningstal klockan 09.02. Men Dahlgren är numera en högst rutinerad estradör och innan hon var klar hade hon hunnit visa att även en påstådd morgontrött artist och kompositör kan leverera. Hon berättade om sina första stapplande steg hemma i Umeå: ”vårt piano var så ostämt att jag fick börja skriva egna låtar för att det skulle låta bra”, ”Min mormor hoppade av en ABF-kurs i gitarrspel för att det inte gick några karlar där, så fick jag min första gitarr.” Och inte minst om genombrottet som artist på lilla GlenDisc i slutet av 1970-talet: ”Jag minns alla gamla musikerveteraner, gubbar som var minst…25 år”, ”För första royaltychecken köpte jag en bil och drog från allt.”
Allt för att komma fram till huvudbudskapet i hennes kvart på scenen: att kompositörer måste ta för sig mer. Hon sa: ”Varför är vi såna veklingar? Vi som kan gå i timmar med lurar på för att en gitarrslinga ska gifta sig med en bas…Varför har vi sådan liten tilltro till oss själva?”
Att döma av reaktionerna i salongen kände vissa igen sig. Och tog möjligen till sig. En av många effekter av en branschsammanfattning som Stim Music Expo.
Lars Nylin
