Kan kassettbandet få samma revival som vinylskivan? En hel del talar emot det, men kassetter nyproduceras i allt högre takt och både Metallica och Disney har hakat på. Och i Linköping har musikbolaget Ljudkassett precis släppt sitt 33-e band.
När vinylen åter blivit mainstream vänder sig samlare och musiknördar till ett annat analogt musikmedium. Plötsligt efterfrågas kassettbandet igen, den där plastbiten vars sköra ljudband så ofta krusades av påstridiga kassettdäck. Själv har jag inte ägt en bandspelare på åtminstone tio år.
I punk- och DIY-kretsar har bandet dock aldrig riktigt försvunnit. Det nya är att kassetten åter börjat lyftas fram i mer kommersiella sammanhang. Och att vi musikjournalister, hrm, skriver om dem.
Demon som gav Metallica skivkontrakt släpptes på kassett på Record Store Day i år. Och sedan ett par år tillbaka finns faktiskt också en Cassette Store Day, även om den ännu inte nått samma framgång som sitt syskon. Gruppen Foxygen släppte dock sitt senaste album på kassett på CSD, två veckor innan den gavs ut i andra format.
I filmen Guardians of the Galaxy spelar ett blandband en så stor roll att Disney släppte soundtracket på kassett. Den sålde i 2500 ex, vilket inte är så pjåkigt med tanke på den obskyra tillvaro kassetten fört sedan 80-talet.
Och man behöver inte surfa särskilt länge innan man hittar artiklar i ämnet. “Is the cassette renaissance for real?” frågade sig amerikanska Newsweek i en artikel i september. Där konstaterades att skivaffären Amoeba, som finns i Berkely, San Francisco och Hollywood, säljer åtminstone hundra kassetter om dagen. Kanske inte siffror som får musikindustrin att lyfta mot nya höjder, men ändå ett tecken på att det finns konsumenter som längtar efter något mer än skivor och filer.
För independentproducenter är kassetten dessutom ett enkelt och billigt sätt att ge ut musik på. För tre år sedan startades Ljudkassett, av fyra vänner med helt olika musiksmak och med bakgrund inom musik, som arrangörer, skribenter eller musiker.
– Måhända fanns det någon sorts åldersnoja inblandad, säger Pelle Gunnarsson som tog initiativet och hörde av sig till Calle Granehult, Martin Johansson och Johan Mohlin.
– Jag kände att jag satt hemma och gubbade till mig istället för att vara en kreativ del av musiklivet. Det var dags att ”hitta på något”. Och eftersom jag själv är en samlarnörd så kändes det självklart med något småskaligt med begränsade upplagor.
De flesta (som ens minns dem) förknippar kassetter med brus, trassel och krånglig spolning. Vad är den andra sidan av myntet?
– Du undrar vad som är negativt? Skämt åsido. Det finns väl egentligen inte så många solklara fördelar med kassetter om jag ska vara ärlig. Bra inspelat och uppspelat på en bra anläggning finns möjligheterna till superljud, vilket är lite lockande. Men det är hyfsat billigt att framställa, utan långa ledtider, ett bra format för mindre upplagor och en lockande utgångspunkt för att göra speciella förpackningar och specialversioner. Även om vi inte kommer gå lika långt som holländska kassettbolaget Tartarus som göt in en kassett i cement. Och vill man spela kassetten måste man först slå sönder cementen. Det är tur att det finns nedladdningskoder!
Kan man ens få tag på en kassettbandspelare idag?
– Alla behöver en anledning att åka på loppis! Sedan finns det fantastiskt välbyggda kassettdäck från tidigt 90-tal som fortfarande tuffar på likt stadiga lokomotiv, en del är billiga andra svindyra. Det viktigaste är dock att det finns lampor och såna där mätare som rör sig på den, det är fränt.
Idag (1 juli) släpper Ljudkassett sin 33:e kassett. Det är det svenska bandet Terminal som enligt Pelle hyllar östblockets hårdrock från 80-talet. Och sjunger på slovenska. Men bolaget har ingen tydlig musikalisk profil. Det ska tvärtom spreta så mycket som möjligt.
– Vi började med murrig retrorock med Skogen Brinner, world music med Goat, death metal med Vampire, progressive fusion rock à la tidiga Genesis med Söderköpingstrion Pegasûs, hardcorepunk med Svart Städhjälp, elektronisk jazz med Teleskärm, dark wave-pop med Growth, hederlig black metal med Nyght, krautrock med Flowers must Die, garagerock med Lion’s Den. Och så vidare.
– Jag älskar den bångstyriga vägran att placeras i ett fack. Sen delas inte den uppfattningen av fanatiska metalheads i Sydamerika som går bananas över primitiva Aggressive Mutilator men sedan undrar vad Jeremy Irons and the Ratgang Malibus är för mesig dynga.
Kunden är en skäggig man, tror Pelle Gunnarsson. En nörd i alla fall. Ljudkassett görs av nördar för nördar. Försäljningen sker via Bandcamp och kunderna finns över hela världen. Flera upplagor har sålt slut. Ibland görs en nytryckning, det beror på överenskommelsen med bandet.
– Vi ser hellre en lagom stor upplaga som säljer slut inom en rimlig tid än en gigantisk upplaga som samlar damm i garderoben. I framtiden kommer vi förmodligen att vara lite mer snåla med upplagorna och ”andrapressningar”.
I mitt barndomshem köpte vi sällan färdiginspelade kassetter. Mitt enda inköp blev Noice Det ljuva livet. Annars var det vinyl som gällde. Men för de egna blandbanden inköptes förstås storpack av TDK, Maxell, Ampex, BASF och andra märken. Bara att skriva märkesnamnen får nostalgin att rulla in. En jul fick jag och min bror varsin stor låda Track-kassetter, som jag tror min pappa hade nappat åt sig billigt i en konkursutförsäljning. Det är som vuxen jag förstår bakgrunden.
Track Tape AB startades av Ingegerd Engfelt från Malmö 1981. Track skulle konkurrera med de marknadsdominerande japanska kassettillverkarna och lanserades med affischer föreställandes två förvånade sumobrottare och texten ”Svenska Track – utmanar japanerna”. Men bolaget begärdes i konkurs fyra år senare. Att en kassettskatt infördes 1982 sägs ha satt käppar i hjulen, då konkurrenterna hade hunnit sälja stora volymer till återförsäljarna innan skatten infördes.
Jag går upp på vinden och letar i lådorna. Hittar gamla demos, egna och andras. Inga Track-band. Däremot inspelade band med Björk och Kent från sent 90-tal. Typiskt nostalgihjärnan att tro att kassettbanden tillhörde min barndomstid. Men många tidiga musikminnen är förstås tätt kopplade till just kassetter.
Pelle Gunnarsson på Ljudkassett minns sitt första kassettband.
– Jag fick det av min dagmammas äldsta son, Magnus. Det var Noice på ena sidan och Gyllene Tider och Freestyle på den andra. Det spelades dock snabbt över med Saxons Wheels of steel och Iron Maidens Piece of mind. Efter det var det hårdrock för hela slanten.
Har du kvar dina gamla?
– Självklart! I en låda, i förrådet. Men den där första kassetten är framplockad, som en nostalgisk souvenir.
Text och bild: Christel Valsinger
Nedan: Kassettbandet som ingjutis i cement från bolaget Tartarus.
