Patrik Larsson började musikkarriären som rappare (Mac One!) innan han tog steget vidare in bakom branschkulisserna. Här berättar han om sina landvinningar som A&R och om en misslyckad ”idolträff” med Run DMC.
Patrik Larsson var med och grundade (och namngav!) Playground Music 1999, men efter fem år ville han prova vingarna som egenföretagare och drev bland annat ett eget management. Han har också suttit i styrelsen för SOM och Export Music Sweden. Men sedan ett par år tillbaka ägnar han all sin tid åt Playground där han är A&R och Label/Produkt Manager.
Första jobbet i musikbranschen?
– Det var i mitten av 90-talet efter att ha varit en relativt framgångsrik artist under fyra-fem år. Jag var faktiskt rap-artist och släppte musik med grupperna Treble & Bass och The Family Tree. Det var en lärorik period, en bra erfarenhet att ha med sig idag i dialog med andra artister. Så plötsligt en dag kändes hela artistlivet väldigt ointressant för mig personligen men samtidigt hade jag fått smak på ”livet på andra sidan” – allt som händer bakom artisten – och det ville jag jobba med.
– En dag frågade en gammal vän och kollega till mig om jag kände någon som letade jobb på skivbolag och då nappade jag själv på erbjudandet. Det var som labelmanager på MNW ILR och handlade främst om att jobba nära de utländska skivbolag vi representerade här hemma, framförallt inom dansmusik, elektronica och urban. Det var väldigt mycket learning by doing och i en tid då allt sakta höll på att digitaliseras så smått.
Första artisten/låtskrivaren du kontrakterade?
– Redan på MNW-tiden skrev vi avtal med Spotrunnaz från Lund. Men sedan när jag gick vidare till Playground Music blev det mer fokus på lokal A&R och då jobbade jag tidigt med Timbuktu och hela Juju Records, vi gav ut några av de första singlarna från Axwell och jobbade nära den svenska hiphop-scenen då. Det var en tid då väldigt många andra bolag inte brydde sig så vi hade det mesta inom just svensk hiphop. En otroligt kreativ period.
Och den senaste?
– Det har varit en intensiv period där vi under senaste tiden gjort avtal med ett gäng intressanta artister. Vi har gjort ett långsiktigt samarbete med Ken Ring som artist och även dragit igång en label i ett nära samarbete med honom, Masa Music, där framförallt han letar talang som vi sedan släpper och marknadsför. På gång är fantastiskt material med Keya och TNT. Ken är en legend i svensk hiphop med en stabil grund att stå på och fans som verkligen fortsätter att lyssna på musiken om och om igen.
– Vidare så skrev vi precis avtal med snubbarna i Kriget som nu tar allt ett steg vidare genom att jobba mer med vokalister och det ska bli så kul att få följa deras utveckling. Tror folk kommer att digga stenhårt. Vi har även skrivit avtal med Göteborgsrapparen Parham som spås en helt lysande framtid efter sitt debutalbum Pojk. Överlag pågår det en del diskussioner med folk där ute och vi hoppas kunna presentera mer nytt inom kort.
Första gången du mötte en av dina idoler?
– En kul historia är ju faktiskt när jag just jobbade nära RUN DMC och de precis hade fått sin globala hit med remixen på It’s Like That och turnerade världen. De skulle komma till Köpenhamn och spela på en utsåld arena och jag var på plats för att styra upp intervjuer, meet & greets och annat. Var påtagligt nervös då jag som gammal hiphoppare från tidigt 80-tal vuxit upp med deras musik. Det första som händer när jag möter dem i hotellreceptionen och försöker introducera mig själv och skaka hand är att Run bara går förbi, tittar inte ens på mig och utbrister ”Get me a coke, boy”… Ja, sådant som händer. Inte alltid kul att få träffa sina idoler och se sidor man inte trodde fans. Men också haft helt underbara stunder med världsartister genom åren som får kompensera för det där… De flesta är väldigt ödmjuka.
Senaste gången du ropade ”en gång till” efter en konsert?
– Det händer inte så ofta. Men definitivt efter Hurricane Loves konsert i samband med Tallinn Music Week och nu senast för någon vecka sedan då vi fick uppleva en helt fantastisk talang som vi hoppas kunna skriva avtal med. En artist som gav mig gåshud precis överallt vilket är otroligt ovanligt. Annars var det väl i samband med en Prince-konsert i LA och efter första D’Angelo konserten på Cirkus, tidigt 2000-tal. Oförglömligt.
Första artisten/låtskrivaren du kontrakterade som fick ett stort genombrott?
– Förutom sådant som redan nämnts så är jag otroligt glad för att jag fick ta del av Magnus Lidehälls (Filthy) karriär tidigt. Jag var förlag åt delar av hans musik under en kort period när jag lämnat Playground Music och agerade frilanskonsult, manager och förläggare. Förstod tidigt att han kunde göra så mycket mer än traditionell svensk hip hop och blev otroligt glad när det plötsligt föll på plats och allt lossnade. Då hade vi slutat arbeta aktivt ihop men är ändå glad att det gick vägen och att mycket av det jag pratat om sedan hände. Det gick från Svennebanan och Alla som inte dansar är våldtäktsmän vidare till allt världsartister som Seinabo Sey, Mapei och så vidare. Kul! Sedan gav man ju tidigt ut Astma aka Tobias Jimson som sedan gått vidare och lyckats rejält både som artist själv i No No No och som producent och låtskrivare åt andra.
– Under ens 20 år i branschen så har man stött på en hel del talang. Jag brukar kunna glädja mig med att man iallafall såg talang tidigt hos många som man träffade och diskuterade med även om man inte gjorde avtal med alla. Är också stolt över min insats tidigt i svensk hiphop med samlingen Ordkrig och alla artister och mindre bolag och management kring det. Ja, just det, jag skrev ju avtal tidigt med rapgruppen Advance Patrol som levererade ett debutalbum som verkar ha inspirerat väldigt många unga artister idag.
Senaste riktigt stolta ögonblick?
–Jag är otroligt stolt över popduon Smith & Thell som går från klarhet till klarhet. Inte bara som klockrena låtskrivare med hit efter hit åt andra utan även för dem själva som pop-akt. De släpper snart en helt fantastisk singel och fick precis ett enormt erkännande från branschen genom att ta hem Årets Rookie Artist på Denniz Pop Awards. Det var ett enormt stolt ögonblick för mig som A&R som haft en lång resa med dessa två.
Christel Valsinger
